Aktuellt i europeisk teater – Paris

Årets första teaterutflykt till Paris är genomförd och var sedvanligt inspirerande. Trots en del logistiska utmaningar, med anledning av strejker (även på teatrar) i protest mot regeringens förslag till pensionsreform, fick jag möjlighet att resa från antika grekiska tragediers oförsonliga, blodiga familjekonflikter till en nära framtid, där vi kanske kommer att leva med vår egen sällskapsrobot.

Några tankar och tips vill jag gärna förmedla från den aktuella repertoaren:

Belgiske stjärnregissören Ivo van Hove gör en frustande fysisk, jordig bearbetning av Euripides Elektra och Orestes, i en våldsam, inträngande uppsättning på Comédie-Française. Electre/Oreste är en studie i våldsbejakande radikalisering, i en otäck värld där vi verkligen skulle behöva gudars ingripande.

Mera grekiskt stoff fick jag på förortsteatern T2G, där Martin Crimps Le reste, vous le connaissez par le cinéma diktar vidare på Oidipusmyten. Närmare bestämt hur den tragiske kungen och hans hustru/mor Iokastes två söner slår ihjäl varandra, i kamp om tronen. Intelligent regi av T2G-chefen Daniel Jeanneteau. Originalet, The rest will be familiar to you from the cinema, har ännu inte spelats på Crimps hemmaplan – denne brittiske frankofil brukar vara mer efterfrågad på andra sidan Engelska kanalen. Hans pjäs bygger på Feniciskorna av Euripides, och har en intressant kör av nutida skolflickor som sorglöst betraktar och kommenterar de incestuöst avlade brödernas blodiga drama.

Just denna konflikt, som kronologiskt ligger efter Oidipus men före Antigone, är sällan spelad. Slagskämparna är bröder till Antigone, och hennes uppror handlar ju om rätten av få begrava den ene av dem, trots ett påbud om att ingen får viga honom till evig jord. Danska Elisa Kragerup integrerade detta mellanspel i sin starka uppsättning Ødipus og Antigone (2016) på Det Kongelige i Köpenhamn.

När teatern med hela sin påträngande fysikalitet gestaltar döda och nästan döda kroppar som skändas kan jag inte värja mig. Det orimliga i människors brutalitet blir ett oavvisligt imperativ: vi måste försvara vår anständighet, annars har vi mist vår legitimitet som art.

Anständiga, på ytan, är familjemedlemmarna i Un conte de Noël, som spelats på Odéon-Théâtre de l’Europe och under våren turnerar i Frankrike. Deras giftpilar mot varandra är verbala och psykologiska. Den unga regissören Julie Deliquet och hennes kollektiv In Vitro har här bearbetat den populära filmen En julberättelse från 2008 av Arnaud Desplechin.

Scenversionen är mycket lyckad och visar att fransmännen fått sin egen variant på Vinterbergs Festen. Pjäsen skildrar en familj som samlas för julfirande, i skuggan av att modern just fått ett cancerbesked. Trasiga relationer, svagheter och gamla oförrätter blottas. Julnätterna är långa och komplicerade, men som hos Tjechov (en uppenbar förebild för Julie Deliquet) finns det något slags samhörighet, trots allt. Uppsättningen ger en fin spegling även av scenkollektivet In Vitro, som på ett levande sätt samordnar individers särarter till en gemensam, kreativ dynamik. Utan friktion och olikheter skulle vi ju inte kunna bygga starka sociala gemenskaper.

Kanske är det följsamheten, den icke ifrågasättande lydigheten som är det mest provocerande i ett tänkt umgänge med robotar? Eller är deras anpasslighet tvärtom ett hopp för mänskligheten?

Många frågor väcks av Joël Pommerats senaste verk, Contes et légendes. Det är en hyperrealistisk, obetydligt futuristisk reflektion över ett liv där vi människor har våra sällskapsrobotar som hjälper till med allehanda göromål och rent allmänt erbjuder oss dramafria relationer. Redan i dag används robotsälar som sällskap till dementa personer, och det finns en utmärkt robotiserad orkesterdirigent, så frågan är nog inte om vi ska lära oss umgås med artificiella varelser utan snarare hur vi tänker förhålla oss till dem. Var går gränsen mellan maskin och människa? Läs mer i min recension av Pommerats tanke- och känsloväckande nya uppsättning här.

Schaubühnechefen Thomas Ostermeier gör teater som än så länge är förankrad i traditionella människokroppar. Med den skarpa ensemblen på Comédie-Française har han för första gången satt upp verklig komedi, Shakespeares La nuit des rois (Trettondagsafton). Det är en sprudlande föreställning, ”värd en omväg” som guideböckerna säger, som jag recenserar här. Ostermeier och Schaubühne, älskade av Parispubliken, gästspelar också på Théâtre de la Ville, med Histoire de la violence, en studie i vår samtids homofobi och rasism, efter Edouard Louis succéroman Våldets historia (2018).

Flera familjeuppgörelser utspelas på la Colline, där spanska enfant terrible Angelica Liddell framför sin senaste diptyk, Una costilla sobre la mesa: Madre/Padre (Ett revben på bordet: Mor/Far). Liddell skapar en expressiv grymhetens teater à la Artaud, bortom polerade klichéer, för att nå in till benet i mänskliga relationer. Hon är även inbjuden till årets FIND, festival för ny dramatik, på Schaubühne i mars. Antonin Artaud sätts för övrigt upp i mars på Amandiers-teatern i Nanterre. Scenkonstnären Gwenaël Morin gör ett verk på den manifestlika texten, Le théâtre et son double, från 1938. Scenograf är här självaste teaterchefen, den internationellt efterfrågade Philippe Quesne.

6 mars får Odéon premiär på vårens kanske hetaste biljett i Paris, Ivo van Hoves uppsättning av Tennessee Williams Glasmenageriet, med superstjärnan Isabelle Huppert i huvudrollen. Huppert är en av vår tids allra främsta teaterskådespelare, så detta är nog värt en resa. För den som tycker det är jobbigt med franska kan nämnas att Odéon numera har engelsk textning på alla sina lördagsföreställningar.

En annan teaterkändis, Yasmina Reza, kommer i mars till nationalteatern La Colline i Paris, där hon sätter upp sin egen nya monolog, Anne-Marie la Beauté. Det är ett porträtt av en skådespelerska som aldrig riktigt slagit igenom, spelat av en man, André Marcon. Scenografin är signerad av Emmanuel Clolus med målningar av den svenske bildkonstnären Örjan Wikström.

Det finns alltid goda skäl att resa i den europeiska scenkonsten. Skriv upp dig själv och dina vänner till mina nyhetsbrev, så får ni inblickar i vad som är på gång. Jag kommer också gärna ut och föreläser på teatrar, högskolor och i föreningar. Eller guidar er på teaterresor! Skicka ett mail eller ring, så bestämmer vi något!

Malmö 8 februari 2020

Theresa Benér

Teatrar, spelplaner

• Comédie-Française, Électre/Oreste >>>
• Comédie-Française, La nuit des rois >>>
• T2G, Le reste, vous le connaissez par le cinéma, turnéplan: 7-15/2 2020 TNS — Théâtre National de Strasbourg, 10-14/3 2020 Théâtre du Nord – CDN Lille Tourcoing, 20-21/3 2020 Théâtre de Lorient, CDN de Bretagne.
• Odéon-Théâtre de l'Europe, La ménagerie de verre >>>
• Odéon-Théâtre de l'Europe, Un conte de Noël, turnéplan: 3-6/3 Théâtre de Lorient – CDN de Bretagne, 9-11/3 La Coursive – scène nationale de La Rochelle, 31/3-3/4 Théâtre Romain Rolland – Villejuif.
• Nanterre-Amandiers, Contes et légendes >>>
• Nanterre-Amandiers, Le théâtre et son double >>>
• Théâtre national de La Colline, Una costilla sobre la mesa >>>
• Théâtre national de La Colline, Anne-Marie la Beauté >>>
• Festivalen FIND, 11-22/3 Schaubühne >>>

Foton:

1. Électre/Oreste, Comédie-Française, Jan Versweyfeld
2. Contes et légendes, Nanterre-Amandiers, Elizabeth Carecchio
3. Un conte de Noël, Odéon-Théâtre de l'Europe, Simon Gosselin

Läs mer om Ivo van Hove

• Efter repetitionen/Persona, regi Ivo van Hove, Bergmanfestivalen 2018 >>>
• Paris teaterhöst 2016 – tid, tanke, fördjupning >>>
• Lazarus – musikal av David Bowie, regi Ivo van Hove >>>
• Avignonfestivalen 2016 – Ivo van Hove, Maëlle Poésy, Bérangère Vantusso m fl >>>
• Shakespeare 2016 – om nutida makthavare och politik >>>
• Ruhrtriennalen 2015 – mångdimensionell scenkonst av Warlikowski, Ivo van Hove och Johan Simons >>>

Läs mer om Joël Pommerat

• Contes et légendes – av Joël Pommerat, Nanterre-Amandiers >>>
• Joël Pommerat och de Gula västarna >>>
• Joël Pommerat – en solidarisk scenkonstnär >>>
• Joël Pommerat – teater om arbetet som gemenskap, livsluft och förtryck >>
• Scenkonst som utvecklar och fördjupar den europeiska dialogen – om Joël Pommerats La réunification des deux Corées >>>
• Teaterhöst 2011 i Paris - från upplopp till scenpoesi. Castellucci, Pommerat, Warlikowski... >>>
• Nyskapande totalteater i Paris Festival d'Automne 2008 - Complicite, Théâtre du Radeau, Joël Pommerat m fl >>>

Läs mer om Thomas Ostermeier

• La nuit des rois, ou tout ce que vous voulez – Shakespeare, regi Thomas Ostermeier, Comédie-Française >>>
• Ein Volksfeind – En folkefiende: Ibsen rakt in i nuet, bearbetad av Thomas Ostermeier >>>
• Berlinteater 2014 – Ostermeier, Thalheimer och Mitchell >>>
• Fröken Julie tolkad i europeisk teater 2012 – Thomas Ostermeier, Katie Mitchell, Patrick Marber, Frédéric Fisbach och Anna Pettersson >>>
• Hamlet, regi Thomas Ostermeier - Schaubühne på Kronborg Slott >>>
• Paristeater våren 2007 - Declan Donnellan, Thomas Ostermeier, Lars Norén, Bernard-Marie Koltès... >>>
• Avignonfestivalen 2004 1/3 - Schaubühnechefen Thomas Ostermeier gästande konstnärlig ledare >>>

Läs mer om Isabelle Huppert

• Premio Europa 2018 till Isabelle Huppert >>>
• Phèdre(s) – av Krzysztof Warlikowski, Odéon, Paris >>>
• Les fausses confidences – Marivaux kyligt uttolkad av stjärnensemble på Odéon >>>
• Teaterhöst 2011 i Paris - från upplopp till scenpoesi. Castellucci, Pommerat, Warlikowski... >>>
• Moderna kvinnoporträtt i fransk teater – Isabelle Huppert och Audrey Tatou >>>
• Hamlet och Medea i teaterns nu. Uppsättningar av Peter Brook, Jacques Lassalle och Deborah Warner >>>