teaterkritik - kulturproduktion

Joël Pommerat och de Gula västarna

måndag 13 maj, 2019
blog/pommerat-ca-ira1-1-elisabeth-carecchio.jpg

Den franske scenauteuren Joël Pommerat har i många år skildrat den tigande lägre medelklass som bara har skött sig i en alltmer pressad vardag. Det är de som det senaste halvåret i de Gula västarnas proteströrelse har gett uttryck för att de fått nog. Pommerats teater har hela tiden funnits på deras sida och belyst klyftan mellan deras verklighet och det moderna, prestationsinriktade samhället.

Jag har under flera år följt och skrivit om Pommerats konstnärskap (se länkar nedan). Pommerat har blick för vardagens smärtpunkter, och med sin lyhört samspelande ensemble har han skapat inkännande uttryck för det att vara människa i effektiva globala system.

I det senaste numret av Norsk Shakespearetidsskrift, nr 1/2019, skriver jag om Pommerats aktuella uppsättning Ça ira (1) – fin de Louis, en överföring av franska revolutionen in i vår tid. Essän utvecklar resonemang om Joël Pommerat, proteströrelsen de Gula västarna och en internationell samtidsdramatik som ger sceniskt språk åt den socialt utsatta lägre medelklass som tagit till gatorna i Frankrike. Här följer några utdrag ur min text:

"Kaos utbryter på scenen och i salongen. Deputerade i Nationalförsamlingen grälar öppet och förolämpar varandra. Polis och militärer slår ner demonstranter. Folket bildar medborgargarden. Extrema revolutionärer leder attacker mot officiella byggnader och trakasserar folkvalda."

/.../

"Vi befinner oss mitt i den franske teatermannen Joël Pommerats senaste pjäs, Ça ira (1) – fin de Louis. Den spelas i vår (13/4–2/6) på Théâtre de la Porte St-Martin i Paris med Pommerats eget Compagnie Louis Brouillard. Detta är nu inte, som man skulle kunna tro, en dagsfärsk pjäs inspirerad av utvecklingen med proteströrelsen les Gilets jaunes, de Gula västarna. Nej, Ça ira (1) – fin de Louis hade urpremiär redan i september 2015 och har turnerat både nationellt och internationellt. Den fick 2016 teaterpriset Molière för bästa uppsättning, bästa regi och bästa dramatiker.”

/.../

”Pjäsen och föreställningen utvecklas med dramaturgisk effektivitet, där privilegierade grupper (adeln och prästerskapet) protesterar mot att de ska drabbas och behöva betala skatt. Parallellt följer vi medborgarmöten i tredje ståndet (tredjestanden) där man debatterar och ska utse deputerade till ståndsförsamlingen i Versailles. Här bryts vanliga, arbetande medborgares vardagliga bekymmer mot stora principiella frågor – precis som inom rörelsen för Gula västarna.”

/.../

”Pommerat lyckas gestalta politikens komplexa processer, där det gäller att skapa hållbar representation, etablera prioriteringar och sammanjämka kortsiktiga behov med långsiktiga visioner.”

****************

Pjästiteln Ça ira – ungefär: "Det ordnar sig" – är hämtad från en replik av kungen, Ludvig XVI, som ännu i slutet av den långa, upprörda pjäsen absolut inte kan föreställa sig att allt ska rasa samman. Jag tror att dagens president Emanuel Macron hyser en tillit till demokratin och den politiska dialogen, att saker och ting kommer att ordna sig. Men det är intressant att ta del av Pommerats försök att gestalta hur institutionerna för fransk politik faktiskt etablerades. Det var en djupt smärtsam process för ett helt folk.

Läs gärna hela min essä i Norsk Shakespearetidsskrift, nr 1/2019. Och uppsättningen spelas i Paris ytterligare tre veckor – väl värd en resa!

13 maj 2019

Theresa Benér

Ça ira (1) – fin de Louis

Text, regi: Joël Pommerat, med Compagnie Louis Brouillard

Spelas t o m 2/6 2019 på Théâtre de la Porte St-Martin i Paris.

Foto, Ça ira (1) – fin de Louis, Elisabeth Carecchio

Läs mer om Joël Pommerat

  • Joël Pommerat – en solidarisk scenkonstnär >>>
  • Joël Pommerat – teater om arbetet som gemenskap, livsluft och förtryck >>
  • Scenkonst som utvecklar och fördjupar den europeiska dialogen – om Joël Pommerats La réunification des deux Corées >>>
  • Teaterhöst 2011 i Paris - från upplopp till scenpoesi. Castellucci, Pommerat, Warlikowski... >>>
  • Nyskapande totalteater i Paris Festival d'Automne 2008 - Complicite, Théâtre du Radeau, Joël Pommerat m fl >>>