Contes et légendes – av Joël Pommerat, Nanterre-Amandiers

I en av det nya årets mest svindlande och välspelade franska teateruppsättningar ställs den existentiella frågan vad som gör en människa till människa och därmed skiljer henne från exempelvis en robot. Scenauteuren Joël Pommerat, som i flera verk har belyst det välsmorda, prestationsinriktade och konsumistiska samhällets stegvisa mekanisering av individen, går här längre och studerar vad som händer när robotar blir allt mer mänskliga, det vill säga självständiga i sitt beteende.

Uppsättningen Contes et légendes spelas just nu på Amandiers i Nanterre, i Paris västra utkant. Ensemblen i Compagnie Louis Brouillard består av helt unga kvinnliga skådespelare som spelar tonårspojkar och flickor samt – sällskapsrobotar.

I Pommerats sköna nya värld har det nämligen blivit utbrett att ha en robotiserad hemhjälp, en artificiellt framställd figur som kan hjälpa till med läxor, städa, hålla reda på tider för familjens olika engagemang. Och som kan sjunga, ge en kram eller ett tröstande ord, när det behövs.

Det speciella med husrobotarna i denna naturalistiska sceniska framställning är att de erbjuder en okomplicerad närvaro. De är aldrig arga eller beräknande, deras sensorer är skapta så att de så följsamt som möjligt ska agera utifrån sina ägares/familjers behov. Även om deras intellektuella och fysiska rörlighet kan vara styltig och begränsad ger de ett slags bekräftelse och spegling av människorna.

I en rad scener testar Pommerat vad detta i praktiken innebär. Han sätter dessa artificiella aktörer i relation till de biologiska människorna i deras brytningstid mellan barn och vuxen, där de konstruerar sin identitet. Vad är det egentligen som programmerar mig till kvinna eller man, vad är det egentligen som gör humanoiden till maskin snarare än till människa?

De sitter där, ordinärt påklädda och heter Robbie eller Steven – och gestaltas fenomenalt av skådespelarna, så där lite skevt, som människor fast ändå inte. En flicka söker sig gärna till Stevens sällskap, i brist på föräldranärvaro. En svårt sjuk pojke har förälskat sig i den oerhört populära robotartisten Eddie. Det blir en episod som framhåller den obefintliga skillnaden mellan en idolkult som barnen skapat kring Eddie och de projiceringar av kärlek som riktas mot vanliga artister.

Pommerats och ensemblens finstämda spel visar att vi skapar levande gestalter med de känslor vi överför på dem.

En central scen i Contes et légendes skildrar en familj som kommer hem till en kille som utannonserat sin sällskapsrobot Robbie. Hustrun i köparfamiljen har fått cancer och vill försäkra sig om att hennes man och två barn blir omhändertagna efter hennes död. De behöver någon som kan sköta hemmet, men som inte blir en rivaliserande, verklig person.

Killen som säljer berättar glatt att det finns både servicejournal och manual, som om det vore en bil. Att roboten är socialiserad och interaktiv, väl inkörd i familjeliv. Men när köparna nu skulle vilja att han nollställer Robbie uppstår en känslig situation. Att avprogrammera Robbie vore ju som att slå ihjäl hen.

Scenerna i Contes et légendes lyfter fram en mängd liknande situationer, där människor tvingas ta ställning till hur de vill forma sina konstgjorda medvarelser. Och hur de konstruerar sina egna identiteter.

Tematiken passar perfekt till Joël Pommerats hyperrealistiska scenspråk, med lätt förhöjda uttryck som alltid framhäver individers diffusa främlingskap inför samtiden. Föreställningen är dessutom mycket rolig: vi skrattar kanske åt vårt tafatta sätt att redan befinna oss långt inne i ett beroende av artificiell intelligens, utan att riktigt förstå konsekvenserna av det.

Contes et légendes

Text, regi: Joël Pommerat med ensemblen

Scenografi, ljus: Eric Soyer

Medverkande: Prescillia Amany Kouamé, Jean-Edouard Bodziak, Elsa Bouchain, Lena Dia, Angélique Flaugère, Lucie Grunstein, Lucie Guien, Marion Levesque, Angeline Pelandakis, Mélanie Prezelin

Compagnie Louis Brouillard

Nanterre-Amandiers, t o m 16/2, därefter turné i Frankrike. På Bouffes du Nord i Paris i september 2020.

Foton: Contes et légendes, Nanterre-Amandiers, Elisabeth Carecchio

Publicerad 7/2 2020, exklusivt på theresabener.se.

Läs mer om Joël Pommerat

• Joël Pommerat och de Gula västarna >>>
• Joël Pommerat – en solidarisk scenkonstnär >>>
• Joël Pommerat – teater om arbetet som gemenskap, livsluft och förtryck >>
• Scenkonst som utvecklar och fördjupar den europeiska dialogen – om Joël Pommerats La réunification des deux Corées >>>
• Teaterhöst 2011 i Paris - från upplopp till scenpoesi. Castellucci, Pommerat, Warlikowski... >>>
• Nyskapande totalteater i Paris Festival d'Automne 2008 - Complicite, Théâtre du Radeau, Joël Pommerat m fl >>>