Les fausses confidences – Marivaux kyligt uttolkad av stjärnensemble på Odéon-Théâtre de l'Europe
En av vinterns hetaste teaterbiljetter i Paris går till Marivaux klassiker Les fausses confidences (Falska förtroenden) från 1738. Den spelas på Odéon-Théâtre de l’Europe, i regi av teaterchefen Luc Bondy, med en stjärnensemble ledd av Isabelle Huppert.
Som den förmögna, relativt unga överklassänkan Araminte lever hon omgiven av ett hov av tjänstefolk och bekanta, samt en dominant, statusmedveten mor (underbart arrogant och näsvist tolkad av den karaktärsstarka filmstjärnan Bulle Ogier).
Sekreteraren Dubois (Yves Jacques), en beräknande man med kritstrecksbyxor och konstnärligt stylat hår, har tänkt sig att berikas, samtidigt som han gör sin tidigare herreman en tjänst. Den romantiske, unge, medellöse Dorante (spelad av fransk films populäre flicktjusare Louis Garrel) presenteras som tänkbar rådgivare för Aramintes affärer. Baktanken är att Dorante ska attrahera änkan, de gifter sig – och Dubois räknar väl med en del av kakan. Vid ett avslöjande tillfälle under sitt intrigerande utropar Dubois: ”Hon måste gifta sig med oss!”.
Men innan dess är planen att Dorante ska göra sig extra spännande genom att verka oåtkomlig och upptagen av annan kärlek. Den unga sekreteraren Mlle Marton (Manon Combes) faller pladask för den nye kollegan, vilket sprider passande förvirring.
Just detta med kärleksintriger, missförstånd och ”förtroliga” meddelanden som visar sig vara villospår är naturligtvis tacksamt dramatiskt stoff. I synnerhet i fars eller tragedi. När man som Luc Bondy vill göra elegant franskt salongsdrama av det, och dessutom använder en trupp av individuellt framstående solister, inträffar det frustrerande att deras utspel känns ganska kyligt och likgiltigt.
Kanske illustreras det ofrivilligt redan i inledningsscenen, där Isabelle Huppert iförd vit sidenpyjamas utför tai chi-övningar med en instruktör. Hon finner där en andning och poser som i grunden innebär att hon är sig själv nog. Hon behöver ingen annan. Till skillnad från Aramintes invaderande och socialt ambitiösa mor, som vill gifta bort henne med en greve, för att ytterligare spä på hennes förmögenhet och ställning, tycks denna kvinna inte vara hungrig på något speciellt.
Dessvärre spelar den så passionerade Louis Garrel också rollen som Dorante med lågmäld precision, vilket faktiskt gör det svårt att uttyda om han verkligen är tänd på husfrun.
Det är möjligt att Luc Bondy med dessa återhållsamma porträtt avsiktligt velat skildra en dekadent överklass som tappat kontakten med sina känslor. Men detta stämmer inte överens med andra klassikertolkningar av Bondy (t ex Racine, Tjechov, Strindberg och för övrigt Marivaux), där han just har lyckats lyfta fram den omöjliga krocken mellan livslängtan och passioner i de strama strukturer av samhällsklass och koder som kväver individuell frigörelse. Bondy har ofta iscensatt den subversiva energi som just kärleken rymmer. Det ser man inte ett spår av i denna uppsättning.
Den kontrollerade elegansen styr både spel, kostym och scenografi. Johannes Schütz har skapat monumentala dekorelement av nyklassicistiska portaler, som sakta rör sig i rummet, separeras och går ihop. Det kan avläsas som en vacker bild av en brytningstid, där glipor uppstår för att nya stilar och beteendemönster ska ta plats. Lite sprickor med plats för glöd och engagerat samspel hade också kunnat behövas i detta välartade Marivauxmonument.
Les fausses confidences
Odéon-Théâtre de l’Europe, Paris
Text: Marivaux
Regi: Luc Bondy. Scenografi: Johannes Schütz. Ljus: Dominique Bruguière. Medv: Isabelle Huppert, Louis Garrel, Jean-Damien Barbin, Bulle Ogier, Manon Combes m fl
Spelas på Odéon-Théâtre de l’Europe, Paris t o m 16/3 2014, därefter Europaturné
Text publicerad exklusivt på webben 29/1 2014.
Läs mer om Isabelle Huppert här:
- Moderna kvinnoporträtt i fransk teater - Isabelle Huppert och Audrey Tatou >>>
- Teaterhöst 2011 i Paris - från upplopp till scenpoesi. Castellucci, Pommerat, Warlikowski... >>>
- Hamlet och Medea i teaterns nu. Uppsättningar av Peter Brook, Jacques Lassalle och Deborah Warner >>>
Läs mer om Luc Bondy här:
- Kan konsten avvärja våld? Luc Bondys uruppsättning av Botho Strauss Schändung, Théâtre de l'Odéon Paris >>>
- Strindbergs Fröken Julie som opera av Philippe Boesmans och Luc Bondy, urpremiär i Aix-en-Provence >>>
- Paristeater våren 2007 - Declan Donnellan, Thomas Ostermeier, Lars Norén, Bernard-Marie Koltès... >>>