West Side Story – av Leonard Bernstein, Malmö Opera

Redan i första scenen av Malmö Operas nya uppsättning av West Side Story uttalar den råbarkade polisen Krupke en replik som knappast ligger ljusår från dagens verklighet i Malmö:

– Ni får gärna slå ihjäl varandra, men inte på mitt skift! Ni ligister äger inte gatorna!

100-årsfirade Leonard Bernsteins klassiska musikal från 1957, om gängkonflikter i New York mellan unga amerikaner (med europeiskt påbrå) och inflyttade latinos från Puerto Rico, kryllar av relevanta här-och-nu-markörer. Precis som på scenen hålls skjutningarna i Malmö, än så länge, internt inom gängen. Ingen vittnar om vad de sett. Polisen ligger till synes hopplöst efter de kriminella.

Det Kongelige Teaters nye chef Kasper Holten matar in vår tids rastlösa oro i regin av Bernsteins mästerverk. I samspel med scenografen Steffen Aarfings monumentala byggarbetsplats av ett Turning Torso i vardande, med stålbalkar, trappor och galler, låter han ungdomsgängen drälla runt på jakt efter makt och identitet. De saknar fotfäste, och deras urbana miljö är visuellt undflyende, då vridscenen hela tiden snurrar och förändras.

Individerna söker fästpunkter i förlegade könsroller. Tjejer drömmer om kärlek och barn, medan uppumpade killar drivna av patriarkala hederskulturer förtrycker sina systrar då de tar egna steg mot vuxenlivet. Det Romeo-och-Julia-inspirerade paret Tony (Anton Zetterholm) och Maria (Frida Johansson) försöker bryta sig loss från klantänket. Deras kärlek är en blixt från ovan som drar dem båda ut i en tidlös sfär.

När Anton Zetterholm, nyförälskad, sitter högt upp på en balk och sjunger den berömda Maria flyger hans varma tenorstämma ut med vokalerna till ett hopp bortom gängkriminaliteten. Frida Johanssons lyriskt innerliga vibraton får kraft från kärlekens kompromisslösa renhet.

Men hon inser också att deras liv styrs av all dissonans omkring dem. Musikaliskt framhävs detta av dirigenten Magnus Fryklund genom den nerviga, hetsiga modernismen i Bernsteins tonspråk. Ibland slås jag av sambandet mellan styckenas rena jazzbeat och dagens techno. Och det är svårt att sitta stilla när de stridande gängen möts i den maffiga mambon, i ett ”dansintegrationsprojekt” (tack Jason Timbuktu Diakaté för den fyndiga nyöversättningen!).

Signe Fabricius koreografi är också ren energi, som stiliserad jazzbalett à la 50-tal, med interjektioner av hiphop och distinkta poser. Hon samlar och splittrar de unga kollektiven, helt kongenialt med Kasper Holtens skildring av en otålig, fragmenterad generation av stadskids i utanförskap. Rollfigurerna frustar av liv och okontrollerade känslor i ett samhälle som än i dag, precis som i New Yorks 50-tal, har svårt att integrera deras längtan efter mening och bärande målbilder.

West Side Story

Musik: Leonard Bernstein

Sångtexter: Stephen Sondheim, övers Jason Diakaté

Regi: Kasper Holten

Dirigent: Magnus Fryklund

Scenografi: Steffen Aarfing

Medv: Frida Johansson, Oscar Pierrou Lindén, Kitty Chan, Suad Demirovic, m fl

Malmö Opera

Foto, West Side Story, Malmö Opera, Katja Tauberman

Publicerad SvD 4/9 2018

Läs mer om Kasper Holten:

• Kasper Holten – en europeisk teaterman >>>
• Nibelungens Ring – av Richard Wagner, regi Kasper Holten, Det Kongelige Teater >>>
• Dancer in the Dark – opera av Paul Ruders, regi Kasper Holten, Operaen >>>