Dancer in the Dark – opera av Poul Ruders. Regi Kasper Holten, Det Kgl Teater Operaen
Den danske kompositören Poul Ruders (född 1949) har haft ett uttalat syfte med sin nya opera, byggd på Lars von Triers Guldpalmbelönade (2000) film Dancer in the Dark: att skildra det ”nakna, emotionella ‘överfallet’, som är ett slags ur-operamaterial”. Precis som i Richard Strauss våldsamma enaktsoperor Salome och Elektra dyker Ruders rakt in i dramats öppna sår och fläker upp alla känslor i 70 minuters överväldigande, stark tragedi. Operachefen Kasper Holten har gjort en distinkt, livfull iscensättning kring den självuppoffrande modern Selma.
Den svenska sopranen Ylva Kihlberg spelar då fram Selmas tragedi för sonen (Carl Philip Levin). Vi får episoderna om hur hon jobbar på plåtfabrik och drömmer sig bort i musikaler. Om hur hon avskedas och blir bestulen på sina sparpengar av grannen Bill (Palle Knudsen), som hon tvingas skjuta ihjäl. Alla hennes besparingar ska gå till en operation för sonen, som därmed kan botas från hennes ärftliga synskada. Selma själv döms för mord och blir hängd.
Ruders och librettisten Henrik Engelbrecht har renodlat berättelsen med fokus på den ensamma moderns utsatthet. Där sångerskan Björk i filmen framstod som infantil, hudlös och kaotisk (beroende på att Björk försökte identifiera sig med Selma) visar Ylva Kihlbergs porträtt av Selma snarare en överbeskyddande men irrationell mor.
Kontrasten är stor mellan de melodiösa, smärtfyllda arior som Poul Ruders ger Selma och den skeva, torrt disharmoniska musik som Björk gjorde till filmen. Ruders partitur, kristallklart tolkat av Michael Schønwandt och Det Kgl Kapel, är dramatiskt framåtsträvande. Selmas existentiella förvirring gestaltas med skärande expressionistiska partier, som övergår i lättsamma, musikalinfluerade nummer när hon drömmer sig bort. Jazziga, mörka undertoner målar stämningar från 50- och 60-talets USA.
Operan understryker det gripande melodramatiska och faktiskt filmiska i materialet, medan Lars von Trier gjorde distanserande stilbrott, inpass och abrupta övergångar som paradoxalt nog ändå förstärkte den sentimentala storyn. Ett stort öga – Selmas? – blinkar bakom galler i en projicering på fondväggen. I slutscenen är det fritt och öppet, när hon har berättat sanningen om sitt livsöde.
Dancer in the Dark – Av Poul Ruders och Henrik Engelbrecht, efter Lars von Trier – Operaen, Det Kgl Teater Köpenhamn
Regi: Kasper Holten. Scenografi: Christian Lemmertz. Medv: Ylva Kihlberg, Palle Knudsen, Hanne Fischer, Gert-Henning Jensen m fl.
Publicerad Kvällsposten 6/9 2010