Et vintereventyr – Shakespeare, svartsjuka och Katrine Wiedemann
Shakespeareåret är till ända, men köpenhamnska Republique inleder 2017 med en radikalt nedbantad tolkning av den snart 400-åriga pjäsen A Winter’s Tale – Et vintereventyr. Minst en tredjedel av Shakespeares yviga berättelse har strukits av dramaturgen Karen Maria Bille, som med hjälp av kollegan Simon Boberg försett regissören Katrine Wiedemann med ett förtätat stoff i ämnet svartsjuka.
Av detta har Katrine Wiedemann skapat ett teatralt engagerande kammarspel med fyra danska toppskådespelare. De befinner sig oavbrutet instängda i scenografen Maja Ravns stora, kvadratiska glasbur, utan flyktvägar. Allt som sägs, tänks och utageras av någon bevittnas av de andra, även när de inte deltar i dialoger. Det snövita golvet förstärks av Jonas Bøghs ofta klarvita ljus eller avskärmas med skuggor. Vi åskådare är placerade mittemot varandra på två sidor utanför glasväggarna och får en känsla av att här bevittna ett kliniskt experiment. Vi utforskar vad som händer när svartsjuka förgiftar människors nära relationer.
I rond ett lär vi känna tragedins huvudpersoner: Kung Leontes (Esben Smed), drottning Hermione (Natalie Madueño) och Leontes bäste vän sedan barndomen, den besökande kung Polixenes (Mikkel Arndt). De leker snöbollskrig, i fysisk och kärleksfull samvaro. Värdparet försöker få vännen att stanna längre, och han låter sig övertalas, men först sedan den vackra Hermione insisterat.
Är den hennes korta, åtsittande röda klänning under den svulstiga pälsen eller hennes rara, mörka blick som övertygar honom? Som i en blixt fastfryses hon med Polixenes, medan Leontes misstänksamt börjar studera dem. I hans minnesarbete upprepar de den närmast föregående dialogen. Är de inte opassande nära varandra, ger varandra förtroliga ögonkast? Och är inte det foster som växer i drottningens mage i själva verket barn till husets gäst?
Esben Smed rör sig runt i buren, vädjande till oss i publiken, med än det ena, än det andra argumentet. Kungens sjuka fantasier tar alltmer grepp om hans pojkaktigt övergivna psyke. Med en blandning av förtvivlan och aggression brutaliserar han sin oförstående fru, vill döda barndomsvännen, gör sig döv för alla logiska och rättmätiga argument som bevisar drottningens oskuld.
Den fjärde skådespelaren, Ditte Hansen, får representera de rollfigurer som vågar stå emot kungens tilltagande vanföreställningar. Först agerar hon betjänten Camillo, som inte lyder ordern att förgifta Polixenes, sedan den uppkäftiga hovdamen Paulina, en central figur i dramat. Paulina kommer osvikligt att stötta Hermione, även sedan denna stötts bort av sin oresonlige make, och Paulinas planer ska indirekt rädda den lilla baby, Perdita, som kungen i sitt vansinne landsförvisar vid födseln.
Natalie Madueño bär drottningens roll med värdighet. Hon håller ett starkt försvarstal – även det framfört i relation till publiken, vilket får glasburen att omärkligt framstå som en rättssal. Men hon utstår också tungt våld, och ensemblen lyckas med fint gruppspel när Hermione föder i husarrest: de två männen håller henne och ett litet knyte formas till babyskrik, medan drottningen lämnas på golvet med en lång röd sjal som navelsträng och blod. Denna röda sjal och en docka av parets äldre barn, har Leontes redan tidigare med tvångsmässig narcissism kramat intill sig.
Shakespeares grundtext har många sidospår från detta kvävande huvuddrama, även en hel akt som är lättsam komedi. Wiedemann håller sig strikt till svartsjukan och dess följder, vilket betonar konflikt och kris under tre fjärdedelar av föreställningen. Upplösningen – som i sig är ett slags teaternummer – blir här en aning platt och förenklad, då den inte får stöd av de fantasifulla äventyrligheter som grundtexten också innehåller.
Men det är randanmärkningar, för Katrine Wiedemann håller konsekvent fokus på den problematik hon vill gestalta. Skådespelarna är ytterst följsamma i regins poesi och stiliserande grepp, samtidigt som de är tydligt förankrade i det deras rollfigurer verkligen säger. Et vintereventyr bejakar teaterns uttryck för kärlekens outgrundliga väsen.
Et vintereventyr
Av: William Shakespeare
Textbearbetning: Karen Maria Bille
Regi: Katrine Wiedemann
Scenografi: Maja Ravn
Medv: Esben Smed, Natalie Madueño, Mikkel Arndt, Ditte Hansen och Andrea Wiedemann
Republique, Köpenhamn
Publicerat exklusivt på theresabener.se, 22/1 2017.
Foton, Et vintereventyr, Republique, Per Morten Abrahamsen
Se Republiques trailer >>>
Läs mer om Katrine Wiedemann:
- Starka kvinnor lyfter dansk scenkonst – Dehlholm, Wiedemann, Kragerup m fl >>>
- The Black Rider – av Wilson, Waits, Burroughs, regi Katrine Wiedemann >>>
- August Strindberg - Et drømmespil, regi Katrine Wiedemann, Betty Nansen Teatret >>>
- Dansk teater til eftersyn - kronik på dansk >>>
Läs mer om A Winter’s Tale:
- A Winter's Tale – Shakespeare i regi av Declan Donnellan, Cheek by Jowl >>>
Läs mer om Shakespeares kungadramer:
- Shakespeare 2016 – om nutida makthavare och politik >>>
