Teater i Bryssel, Berlin och London – hemmavid!

Den senaste veckan har i teaterhänseende varit berikande för mig. Utan att behöva resa längre än till Ballerup utanför Köpenhamn (45 minuter från mitt hem i Malmö) har jag fått ta del av tre sceniska mästerverk från europeiska teatrar. Royal Opera House i London livesände på bio koreografen Wayne McGregors dansföreställning Woolf Works, en triptyk utifrån Virginia Woolfs liv och verk. På det mest utsökt känsliga sätt väver han samman Mrs Dalloway, Orlando och Waves med författarens eget liv. Dansverket uttrycker hennes kluvna känslor, livslust, sorg och depressioner, fantasier om manligt och kvinnligt, och allt knyts samman i sista delens vågrörelser. Musiken av Max Richter speglar och förstärker Woolfs och McGregors sällsamma kombination av stilmedveten klassicism och avskalad modernism. Biosändningen bjöd på intressanta intervjuer med koreograf, dansare, dramaturg och kompositör, och gav rättvisande närvarokänsla i teaterrummet. Varför tog inte Folkets hus och parker in denna föreställning till svenska biografer?

Hemma vid datorn har jag haft högtid med två andra aktuella föreställningar: Kirsten Dehlholm/Hotel Pro Formas magnifika och gripande iscensättning av Puccinis Madama Butterfly på La Monnaie i Bryssel, och Simon McBurney/Complicites scenbearbetning av Stefan Zweigs roman Ungeduld des Herzens (Hjärtats oro) med ensemblen från Schaubühne i Berlin.

Butterfly ligger ute i högklassig live streaming just nu och jag kan bara av hela mitt hjärta rekommendera den (se här).

Med den odödliga klassikern Madama Butterfly har Kirsten Dehlholm haft den briljanta idén att skildra berättelsen av en åldrad Cio-Cio San, hon som i åratal väntar på den amerikanske officeren Pinkertons återkomst till Japan. Amanda Echalaz står vid sidan på scenen och sjunger hela Butterflys parti. Agerar i hennes roll gör en docka! Anförd av tre bunraku-marionettister i mörka, anonymiserade kostymer uttrycker dockan ett brett register, men det betonas också i hur hög grad denna unga kvinna är styrd av andras beslut och stela konventioner. Kostymerna av Henrik Vibskov är kongeniala med operans japanska miljö, och som vanligt med Hotel Pro Forma lever scenens olika element ett eget liv som kontrapunkter och kontraster gentemot berättelsen.

Brittiske Simon McBurney har redan i mer än 30 år varit en av de mest innovativa regissörerna och scenkonstnärerna i Europa. Han har för övrigt också kopplingar till Japan, där han skapat två komplexa verk med japanska ensembler, The Elephant Vanishes och Shun-Kin. Nu har McBurney överträffat sig själv, då han format en scentolkning av Zweigs roman med Schaubühnes precisa och följsamma skådespelare. Det är i alla avseenden en ”typisk” Complicite-uppsättning, genom att hela gruppen gemensamt agerar berättare, samtidigt som de agerar, i total koordination med sceniska effekter av ljud, musik, ljus, projiceringar och, givetvis, med varandra. Tempot är rasande högt från första till sista stund – ändå aldrig flåsigt eller opersonligt. McBurney har en enastående känsla för att stanna upp precis när han vill lägga en extra betoning. Och skådespelarna är totalt fokuserade på vad som ska förmedlas i varje snabbt undflyende scen.

Teater är förstås bäst att se på – teater. Ändå finner jag att våra tiders live streaming på ett imponerande sätt förmedlar energin och faktiskt också estetiken i de flesta föreställningar. Det ÄR väldigt svårt att filma modern scenkonst – jag vet det från mitt och Peggy Eklöfs dokumentärfilmsprojekt Hotel Pro Forma Sum Up. Men bäst av allt med bio- och online-strömningarna är ju att de ger mersmak!

Efter att ha avnjutit ”hemmaversionen” av Ungeduld des Herzens har jag bokat biljett till Berlin för att få se uppsättningen live. Madama Butterfly hade tyvärr en kort spelperiod på La Monnaie, så där får jag hålla tillgodo med nätet. Kirsten Dehlholms scenspråk är å andra sidan så rent, att man även på nätet får en bra upplevelse – även om Jesper Kongshaugs magiska färgspel inte görs full rättvisa annat än i verkligheten. I dessa liveinspelningar får man närbilder man aldrig hade kunnat drömma om på teatern – bilder som avslöjar detaljomsorgen i riktigt bra teater.

Malmö 16 februari 2017

Theresa Benér

Foton: 1+5 Ungeduld des Herzens, Schaubühne, Gianmarco Bresadola
2-4 Madama Butterfly, La Monnaie, Baus

Läs mer om Simon McBurney/Complicite:

• Innovativ regi frigör klassiker – Simon McBurney sätter upp Mozarts Trollflöjten >>>
• Teaterfestivalen i Avignon 2012: I – Simon McBurney, William Kentridge, Sophie Calle >>>
• Gränsöverskridande teater - om Complicites uppsättningar Shun-kin och A Dog's Heart >>>
• A Dog's Heart - opera av Alexander Raskatov/Simon Mc Burney med Complicite, ENO London >>>
• Samtidens tomrum skildrade på Londonteatrar - Simon McBurneys Endgame samt Katie Mitchells Pains of Youth >>>
• Simon McBurney/Complicite - A Disappearing Number >>>
• Simon McBurney/Complicite - Mnemonic, teater om människans förmåga att minnas >>

Läs mer om Kirsten Dehlholm/Hotel Pro Forma:

• Starka kvinnor lyfter dansk scenkonst – Dehlholm, Wiedemann, Kragerup m fl >>>
• Wagners Rienzi inviger Rigas kulturhuvudstadsår >>>
• War Sum Up, ett multimedialt scenkonstverk om krig, av Hotel Pro Forma, Lettlands Nationalopera, Riga >>>
• Dokumentärfilm Hotel Pro Forma Sum Up, av Theresa Benér och Peggy Eklöf – köp DVDn! >>>
• Kirsten Dehlholm och Charlotte Engelkes tolkar Wagner – Parsifal och All Is Divine>>>
• Det Kongelige Teater vitaliseras av internationella scenkonstproduktioner - Marthaler, Mitchell och Kirsten Dehlholm/Hotel Pro Forma >>>
• Hotel Pro Forma - Relief >>>