Rapunzel – av Kajsa Giertz och Marina Steinmo

Det finns mig veterligen bara två kända sagofigurer som alltid framställs med flätor: Rapunzel och Pippi Långstrump. När Kajsa Giertz nu skapar en helgjuten, poetisk scenversion av Rapunzel lägger hon en rejäl portion av Pippis mod och initiativkraft i den bortbytta lilla flickan.

Rapunzel är ju en mer än tusen år gammal saga, mest känd från Bröderna Grimm och den oundviklige Disney, med klassiskt flicka-som-offer-motiv, elak häxa som låser in henne i ett torn, en företagsam prins och hela faderullan.

Icke så hos parhästarna Kajsa Giertz och Marina Steinmo. Här förskjuts perspektiven, så att Lisa Larssons kavata lilla Rapunzel tar över ägarskapet till sin berättelse. Hon själv presenterar sina aningslösa föräldrar som byter bort henne mot en åtråvärd blå växt. Och när hon blivit inlåst i ett högt torn svingar hon sina långa, starka flätor som vore de tvinnade lassorep och hon själv en Annie Oakley (utan gun).

Hon inbjuder Alexander Abdallahs romantiskt jagsvage kungason att hoppa rep med hennes hår, ja hon klipper till och med själv resolut av sina flätor när hon hotas av sina tre överbeskyddande tanter.

Mytens häxa har nämligen här blivit tre invaderande mödrar (Oldoz Javidi, Evamaria Björk och Nils Dernevik) som tror att de kan hindra tonåringens frigörelse genom att kväva henne med dagliga presenter och utegångsförbud. De är inte elaka, bara tyranniskt självupptaget intresserade av att äga den älskade flickan, som vore hon en docka.

Detta är verkligen teater när den är som bäst: den dyker in i våra kollektiva myter, benar upp konflikter och tolkar människan med vår samtids kritiska blick. Texten har ett sagoaktigt, stundtals surrealistiskt tonläge, med tydliga dramaturgiska fästpunkter (Tom Silkeberg är dramaturg). Den bäddas in i ett förföriskt visuellt universum, av ett danskt team: Helle Damgårds magiska blå trädgård och Mikael Sylvests suggestiva ljusdesign.

Kajsa Giertz har dessutom fått danska Jeanett Albeck att komponera både sånger och sökande, följsam, spröd musik för cello och piano/synt/såg som spelas live av Hanna Englund och Nicholas Kingo. Jeanett Albeck brukar själv spela i Elisa Kragerups uppsättningar, en poetisk och klarsynt musik som förstärker teatraliteten på scen.

När Kajsa Giertz nu gör sin första, efterlängtade regi sedan hon blev chef för Helsingborgs stadsteater är det med hela den konstnärliga intelligens som länge varit hennes signum.

Rapunzel

Text: Kajsa Giertz och Marina Steinmo, fritt efter sagorna

Regi: Kajsa Giertz

Scenografi, kostym, mask: Helle Damgård

Medv: Lisa Larsson, Alexander Abdallah, Robert Olofsson, Oldoz Javidi, Evamaria Björk m fl

Helsingborgs stadsteater

Publicerad 10/12 2017 i SvD.

Läs mer om Kajsa Giertz:

• Carmen som dansteateropera – Malmö stadsteater >>>
• Kung Oidipus av Jon Fosse – dansteater av Kajsa Giertz >>>