Det svarta vattnet – Roland Schimmelpfennig, Malmö stadsteater
Efter Malmö stadsteaters stilsäkert genomförda Sverigepremiär på tyske Roland Schimmelpfennigs Det svarta vattnet funderar jag på vad som egentligen förmedlas genom den elegant uppbrutna berättarformen.
Pjäsen skildrar två skilda kompisgäng i Berlin som råkar mötas en sen kväll på ett stängt friluftsbad, dit de olovandes tagit sig in. 20 år senare är hälften av dem etablerade med högstatusyrken – minister, rektor, advokat, tandläkare. Gänget med utomeuropeiskt påbrå har enklare jobb – kebaberia, kassörska, sekreterare.
Schimmelpfennigs utopi är badets svarta vatten under en stjärnhimmel, en poetisk sfär där ungdomarna är likställda inför liv och död, där kärlek uppstår bortom deras sociala betingelser. Men stad, samhälle och kultur ska forma dem bort från varandra.
Martin Rosengardtens skarpa regi och ensemblens dynamiska samspel gestaltar så ytterligare en dimension, som handlar om vem och vad vi människor är i våra egna liv. De åtta skådespelarna berättar fram varandras roller. Endast punktvis landar någon i sin egen rollfigurs replik och aktuella situation. De utgör varandras minne och projiceringsytor.
Vissa ledord skrivs upp med tusch på stora pappersark som i början tejpats upp mot scenfonden. Rollernas namn, ett lägenhetsnummer, minnesfragment. Det som hände den där magiska natten och det som sker tjugo år senare vävs in i ett dramatiskt nu. Själva framställningen förmedlar hur vi individer skapar våra identiteter i ett kraftfält av egna minnesskärvor och andras föränderliga berättelser om oss.
Särskilt tydligt blir det med ministersonen Frank (Erik Olsson), som i ett slumpmässigt återseende med kassörskan Leyla (Magdalena Eshaya) kastas tillbaka till deras förälskelse den gången, alltmedan hans borgerliga fru (Karin Lithman) och pappa (Johannes Wanselow) förebrår honom att han kommer för sent till faderns 75-årsfirande.
Schimmelpfennig inringar de sociala koder som skiktar ett samhälle, medan skådespelarna utifrån Ulf Peter Hallbergs översättning lyhört leker med sociolekter. Josefin Lindskogs kostymer understryker diskret klasskillnader. Möjligen är allt så skickligt formulerat att det kan kännas kyligt exakt. Detta intryck motas å andra sidan av en solidarisk ensemblekänsla och (nästan) perfekt tajming – en bild så god som någon på ett brokigt samhälles sammanhållning.
Det svarta vattnet
Text: Roland Schimmelpfennig
Regi, scenografi: Martin Rosengardten
Medv: Magdalena Eshaya, Erik Olsson, Karin Lithman, Ossi Niskala, Sandra Stojiljkovic, Johannes Wanselow, Josefin Iziamo och Jasser Hetait
Malmö stadsteater, Intiman
Foto, Det svarta vattnet, Malmö stadsteater, Emmalisa Pauly
Publicerad i SvD 19/9 2017
Läs mer om Roland Schimmelpfennig:
- Roland Schimmelpfennig på Malmö stadsteater >>>
- Roland Schimmelpfennigs Här och nu – Teaterhögskolan Malmö >>>
