Roland Schimmelpfennigs Här och nu - Skandinavienpremiär Teaterhögskolan Malmö

Vid förra årets Theatertreffen i Berlin hyllades uruppsättningen av Roland Schimmelpfennigs nya pjäs Hier und Jetzt, signerad av numera framlidne regissören Jürgen Gosch. Redan denna vår har samma pjäs fått Skandinavienpremiär på Teaterhögskolan i Malmö, i översättning och intelligent genomlysning av Annika Silkeberg. Till sin hjälp har hon en mycket lyhörd och väl sammanhållen avgångsklass, de sista fjärdeårseleverna på skolan (eftersom skådespelarutbildningen nu bantats ner till 3 år).

Schimmelpfennigs drama är ett slags brechtianskt Småborgarbröllop som kraschat med Tjechov. Som till en nattvardsmåltid sitter sex kvinnor och fyra män på ena sidan av ett långbord. I mitten brudparet Katja och Georg. Det sorlas, skålas och talas. En röst avlöser en annan med naturlyriska skildringar av en vår som bryter ut, en sommar, höst och vinter som ska passera under styckets gång. Ingen av bröllopsgästerna har någon färdig roll. Alla bara avlöser varandra med fragment, hämtade ur olika tidsplan.

I själva verket är detta en här och nu-situation ur vilken man drar trådar till det som varit och det som komma skall. Hustruns otrohet, makens vansinne och senare misshandel av sin rival, separation och ånger - allt detta berättas punktvis och icke-kronologiskt medan bröllopsfesten pågår.

Pjäsen och iscensättningen är fantastiskt väl lämpad för det grupparbete som eftersträvas i skådespelarstudenternas diplomarbeten. De är alla med i Schimmelpfennigs tvära kast och abrupt skissade spelfigurer. De tar plats och optimerar sina roller med konsekvens och självklarhet. Iscensättningen rymmer också koreografiska sekvenser av Alexandra Drotz Ruhn, som ensemblen tar sig an med lekfullhet och närvaro, till rytmisk electronica. Skådespelarna är också orädda i umgänget med Micha Karlewskis scenografi, där ett mindre berg av rå potatis framför festbordet antyder landsort eller lantmiljö.

Annika Silkeberg har en mängd påhittiga infall, inte minst med en massa Ramlösa som fyller bankettbordet. De används som vin eller flöjter. Man häller vatten ur dem och leker regn om hösten, eller begagnar dem som tillhyggen i uppgörelser. Föreställningen skildrar allt det som finns inbakat i ett nu - årstider, liv och död, berättelser och sorger som ständigt upprepas. Däri ligger en hyllning till livet, som denna skådespelarklass förmedlar med lust och mognad.

Publicerad SvD 20 maj 2010