Why? – av Peter Brook och Marie-Hélène Estienne, Bouffes du Nord, Paris

Den legendariske teaterregissören Peter Brook och Marie-Hélène Estienne hyllar i sitt senaste verk en av den moderna teaterhistoriens främsta förnyare, Vsevolod Meyerhold. Why? är en reflektion över meningen med teater.

En av 1900-talets mest innovativa teatermän, Vsevolod Meyerhold (1874-1940), lär ha sagt att teatern är ett mycket farligt vapen. Meyerhold var elev till Stanislavskij och blev en av de konstnärliga förnyarna under ryska revolutionen och 1920-talet. Men hans okonventionella, oförutsägbara skapande skulle slå tillbaka mot honom själv. Från att ha varit uppburen, revolutionär statskonstnär med egen teater blev Meyerhold under Stalins diktatur arresterad, torterad och avrättad. Hans skådespelande hustru Zinaida knivmördades brutalt, sannolikt av hemliga polisen.

Peter Brooks och Marie-Hélène Estiennes senaste uppsättning, Why?, är en hyllning till Meyerholds kompromisslösa konstnärskap, till hans övertygelse att teater måste ge uttryck för spelögonblickets sanning, även om denna inte motsvarar socialistisk realism eller andra tillfälligt rådande politiska och moraliska normer. Föreställningen Why? illustrerar det groteska i att med våld och terror försöka styra teaterns uttryck.

Scenkonstens ursprung och mening

För varför spelar vi teater egentligen? Denna fråga, ”why”, borde den nu 94-årige teaterlegendaren Peter Brook vara väl skickad att svara på. Han har ägnat sitt liv åt att frammana olika uttryck och former som gör teater meningsfull. Det har lett till konstnärliga höjdpunkter som A Midsummer Night’s Dream (1970), La tragédie de Carmen (1981), Mahabharata (1985), L’homme qui (Mannen som, 1993) och Hamlet (2000), för att bara nämna några. Priser och utmärkelser har haglat över Brook, och han blev ju den allra första att motta det internationella Ibsenpriset, 2008. Under 2010-talet har Brook och hans mångåriga samarbetspartner Marie-Hélène Estienne skapat nya verk med utgångspunkt i tidigare uppsättningar. Why? är en fri fortsättning på Qui est là (Vem där, 1995), ett collage där ensemblen tolkade scener ur Hamlet med teaterestetiker och kommentarer från läromästare som Artaud, Stanislavskij, Meyerhold, Brecht och Craig.

Why? är disponerad som en diptyk, där vi i första partiet guidas in i teaterns verkstad och Brook tar upp frågeställningar i relation till sin egen praktik. Det andra partiet är helt fokuserat på Vsevolod Meyerholds grymma öde, och bärs av frågan varför hans teaterexperiment plötsligt skulle anses fientliga mot den sovjetiska republiken.

Tre fantastiska skådespelare guidar oss genom föreställningens två partier: Kathryn Hunter, Marcello Magni och Hayley Carmichael. Den första delen är en lekfull och humoristisk förevisning av scenkonstens ursprungliga vägar och metoder. Teater, berättar de, sändes av Gud till människan för att erbjuda henne distraktion på vilodagen, så hon inte skulle bli uttråkad av att inte arbeta. När Gud hade uppfunnit teatern började människor organisera sig i kategorier och hierarkier. Regissörer, skådespelare, tekniker, scenografer, sponsorer, kassapersonal – alla ville få bekräftelse och ansåg sig helt centrala för teaterns magiska produktionsapparat.

Teaterns byggstenar

Hos Peter Brook är all teater primärt relaterad till skådespelarens närvaro och gestaltning. Det framhävs även med Why?, där anekdoter, associationer och redovisningar av historiska fakta blir till föränderliga kroppar i rörelse och relation. Scenrummet på Bouffes du Nord är som vanligt nästan tomt: några neutrala stolar och klädställningar på en stor, orientalisk matta. En hoprullad matta ligger vid scenfonden, som om den väntar på att tas i bruk. Manuspapper är utspridda på golvet. Skådespelarna plockar under föreställningens gång upp de olika manusfragmenten och börjar berätta eller agera utifrån dem. Först visar de ivrigt upp vad skådespelare kan göra på en scen.

Marcello Magni illustrerar en fysisk förvandling genom en till synes enkel rörelse genom armar och kropp. När några åskådare ska försöka utföra den kommer de till korta. Den kräver fokus på inre energibanor. Kathryn Hunter förklarar osentimentalt att hon har dött på scenen säkert 500 gånger. Att dö är inget problem, säger hon, men hur spelar man att själen lämnar kroppen? Marcello Magni flyttar runt på stolarna till en iscensättning och reflekterar över hur de skapar balans eller obalans i scenbilden. Han visar sedan stolt hur han kan trycka på olika punkter på halsen och framkalla gråt eller skratt. Hayley Carmichael talar om vikten av att teater måste vara mer än ”words, words, words” (citat ur Hamlet), för annars kan folk ju lika gärna stanna hemma och läsa.

Med dessa fragment vill Brook/Estienne redovisa själva byggstenarna i teater. De utgör ett slags svar på en fråga som ofta ställts till Peter Brook om hans ”metod” – en fråga han konsekvent avvisar då han inte har någon annan metod än eliminering. Brook kallar sig ibland för en destillatör. I det sceniska arbetet iakttar han och silar bort allt onödigt för att bara vägleda skådespelarna mot ett koncentrat av deras uttryck.

Meyerholds revolutionära teater

En av Brooks och Marie-Hélène Estiennes förebilder är Meyerhold, teatermannen som var konsekvent med revolutionens ideal och därför blev martyr. Hunter och Magni demonstrerar en scen utförd med Meyerholds biomekanik, som samtidigt videoprojiceras på väggen bakom dem. De tre skådespelarna växlar sedan med att ta på sig en svart kavaj och i rollen som Meyerhold formulera hans idéer för en ny teater: Bort med ridå och biljetter! Skapa teatersalonger med flexibla, mobila säten! Aktörer och publik är ett.

De dras med i Meyerholds framgångssaga, och vi delar alla glädjen över Gogols Revisorn som blev en succé, även i Paris. Vi sörjer över avantgardepoeten Majakovskijs självmord 1930 och bekymrar oss tillsammans med Meyerhold över att teatern plötsligt ska följa något som kallas ”socialistisk realism”.

Teaterchefen och revolutionären Meyerhold vill med sin konst kritiskt reflektera över samhällets utveckling och får mödosamt kulturbyråkraternas tillstånd att sätta upp Nikolaj Erdmans satiriska Självmordet, men pjäsens systemkritik misshagar Stalin så den förbjuds direkt och Erdman förvisas till Sibirien i tio år. För Stalin och hans ledning blir ”meyerholdism” och ”formalism” senare rena skällsord.

Kontroversiell scenkonst

Why? uppehåller sig vid denna brytpunkt, där teater plötsligt brottas ner och stryps bara för att den är något så uppriktigt som människor i scenisk dialog och handling. Vi ser här på Bouffes du Nord tre aktörer, klädda i svarta bekväma kläder som till en dramaövning, som med sin blotta närvaro och konstnärliga hållning i en annorlunda kontext skulle kunna utgöra politiskt sprängstoff. Tanken svindlar. Skådespelarna viker ihop mattan när de berättar att Meyerhold inte längre fick ha sin teater. Men de berättar också att han och hans konstnärliga vänner inte ville fly utomlands – de var ju ryssar. Sovjetunionen var en utopi de hade kämpat för.

Why? kommer under spelåret 2019/20 att turnera internationellt, till bland annat Kina, Taiwan och Ryssland. I våras släpptes den ryske regissören och teaterchefen Kirill Serbrennikov efter 20 månaders husarrest. Han inväntar rättegång anklagad för ekonomiska oegentligheter vid sin teater, Moskvas Gogolcenter, men många anser att frihetsberövandet varit ett sätt att tysta hans politiska frispråkighet. I Polen prioriterar den nationalkonservativa regeringen en ideologisk styrning av kulturpolitiken, i Kina hålls konstnärlig regimkritik undan. Under terrorsekten IS styre av Mosul var det dödsstraff på att alls spela teater.

Konstens fria sökande efter sanning kommer alltid att vara obekväm, både för den som utför verken och för den som känner sig ifrågasatt. Men det är storartat att Peter Brook, Marie-Hélène Estienne och ensemblen med så små medel kan belysa det på en gång enkla, konkreta och samtidigt upproriskt kontroversiella i mötet mellan en publik och tre människor på en scen.

Why?

Text, regi: Peter Brook och Marie-Hélène Estienne

Ljus: Philippe Vialatte

Medverkande: Kathryn Hunter, Marcello Magni och Hayley Carmichael

Théâtre des Bouffes du Nord, Paris

19/6 2019

Turné spelåret 2019/20 till New York, Taichung, Wuzhen, Moskva, Verscio, Solomeo, Madrid, Bogotà, Turin, Châtenay-Malabry.

Foto, Why?, Bouffes du Nord, Pascal Gely

Publicerad i Norsk Shakespearetidsskrift nr 2-3/2019, på theresabener.se i december 2019.

Läs mer om Peter Brook

• Brittiska scenkonstnärer i Paris teatersäsong – Brook, Donnellan, Mitchell och McBurney >>>
• Peter Brook i tystnadens tidlösa rum >>>
• The Valley of Astonishment – av Peter Brook/Marie Hélène Estienne, Bouffes du Nord >>>
• Peter Brook - en resenär genom teaterkonsten >>>
• Peter Brooks teaterkonst >>>
• Une Flûte enchantée – Peter Brook, efter Mozart, Bouffes du Nord, Paris 2010 >>>
• Paristeater: Lars Noréns Pur och Shakespeares Sonetter i regi av Peter Brook >>>
• Peter Brook får det internationella Ibsenpriset 2008 >>>
• Paris - en internationell knutpunkt för nydanande teater och scenkonst >>>
• Världsteater i Paris - Ariane Mnouchkines Tambours sur la digue, Peter Brooks Le costume >>>