The Valley of Astonishment av Peter Brook och Macbeth med Théâtre du Soleil
Det är ingen överdrift att påstå att Peter Brook och Ariane Mnouchkine är de två scenkonstnärer som haft störst betydelse för utvecklingen av den moderna europeiska gruppteatern. Brook, snart 89 år, och Mnouchkine, 75, har etablerat metoder för internationellt sammansatta ensemblers arbete i kollektiva konstnärliga processer, i ett bejakande av mångkulturella uttryck. Båda har sedan 1960-talet verkat i Paris, drivna av en oupphörlig nyfikenhet på scenkonstens möjligheter.
Sedan upphör likheterna. Deras senaste verk, som nu samtidigt haft premiär i Paris, har radikalt skilda scenspråk och syften. Peter Brooks The Valley of Astonishment på Théâtre des Bouffes du Nord är ett intimt scencollage, som på en dryg timme utforskar hjärnans förunderliga värld. Ariane Mnouchkine och det 50-årsjubilerande kollektivet Théâtre du Soleil presenterar Shakespeares Macbeth som en bred, bullrande episk fresk, i en fyra timmar lång föreställning.
Titeln Häpnadens dal har Brook och dramaturgen Marie-Hélène Estienne hämtat från det persiska 1100-talspoemet Fågelkonferensen, som Brook iscensatte redan på tidigt 1970-tal. Det handlar om den livsetapp där människan enligt sufismen inbjuds att förlora sitt jag, för att gå upp i en enhet med Gud. Brook/Estienne kombinerar denna andliga tankegång med gestaltningen av några personer vars neurologiska syndrom utmanar deras jaguppfattning.
På den avskalade scenen, med några enkla stolar, möter vi Mrs Costas, en kvinna som med förundran berättar att hon är sätet för ett fenomen. Hon kan aldrig glömma det hon en gång sett eller hört. Skådespelaren Kathryn Hunter går in i kvinnans oändliga bank av minnen och associationskedjor. All information, varje bokstav eller siffra, blir till starka bildberättelser, färger och former i hennes inre. På kliniskt språk kallas hennes egenhet för synestesi, dvs en sammanblandning av sinnenas funktioner.
Vi åskådare fantiserar med henne, blir medskapande i hennes fenomenala minne. Men hennes oförmåga att glömma blir en personlig tragedi. Hon är överfull av fakta och intryck – var är Mrs Costas eget jag?
Porträttet är en bearbetning av Solomon, som skildrades 1998 i Peter Brooks uppsättning Je suis un phénomène. Den nya föreställningen har även med ett par gestalter från L’homme qui, en teatral utforskning från 90-talet som byggde på neurologiprofessorn Oliver Sacks bästsäljare Mannen som tog sin hustru för en hatt. Här, liksom i de tidigare produktionerna, upptäcker skådespelare och publik tillsammans de extraordinära egenskaper människor kan leva med.
Det finns en scen då vi med andlös spänning följer Marcello Magni när han med blicken styr sin egen kropp som vore den en marionett. The Valley of Astonishment är sålunda en teatral fantasi kring det intrikata system som gör att människan kan andas, röra sig, tänka, agera. På samma gång är det en hyllning till skådespelarkonsten, som kan förstora och få oss att stanna upp i en reflektion kring livets mest grundläggande funktioner. Det är finstämt och storartat.
Mera storvulet är det i Théâtre du Soleils underbara teaterfabrik. Under ledning av den karismatiska Ariane Mnouchkine har kollektivets 70 medlemmar (från hela världen) skapat en ambitiös tolkning av Shakespeares Macbeth. Soleil gör denna gång en iscensättning som påminner om klassiska engelska krigsfilmer. Versen framförs som ett slags engelsk stilteater, med de deklamatoriska betoningar och fysiska stiliseringar som är typiska för Soleil.
Scenbilderna är magnifika, från blodiga krigsfält till kungliga salonger eller slottsparker. Mellan scenerna rusar hela arméer av skådespelare in för att på nolltid ändra spelmiljöerna. Förinspelade ljudspår kompletterar scenmusikern Jean-Jacques Lemêtres originella enmansorkester med ljud från natur, krig, festplatser etc.
Skådespelarna grupperar sig i välbalanserade tablåer, som inringar energin kring centralgestalterna, Serge Nicolaïs Macbeth, Nirupama Nityanandans Lady Macbeth, Sébastien Brottet-Michels MacDuff, för att nämna några. Spelet är som en spänningsfilm fokuserat på Macbeths allt blodigare övergrepp och mord. Likt diktatorer som Saddam Hussein och Kaddafi sitter han till sist isolerad och vansinnig i en bunker.
Textens poetiska lager får ingen egentlig fördjupning. Här på Soleil är det kollektivets rörelser och handlingar som står i centrum. Tyranner kommer och går, men de blir tillfälliga aktörer i en större historia.
En sådan större historia är också själva Théâtre du Soleil, som bildades för 50 år sedan. Tidningen Le Monde hyllade nyligen teatern i sin huvudledare, talade om hur Ariane Mnouchkine och hennes medarbetare faktiskt har förverkligat en folkteaterutopi utan motstycke. Det är gruppens gemenskap, generositet och engagemang som kanske mer än något annat inspirerar, och gör varje föreställning på Soleil till en verklig fest.
Théâtre des Bouffes du Nord, Paris
The Valley of Astonishment
Text: Peter Brook och Marie-Hélène Estienne
Regi: Peter Brook
Théâtre du Soleil, Paris
Macbeth
Text: William Shakespeare, övers Ariane Mnouchkine
Text publicerad i SvD 8/5 2014
OBS! Nypremiär för The Valley of Astonishment på Bouffes du Nord 25/11 2016
Foton The Valley of Astonishment, Pascal Victor, ArtComart
Foton Macbeth, Théâtre du Soleil, Michèle Laurent
Läs mer om Peter Brook:
- Peter Brook - en resenär genom teaterkonsten >>>
- Peter Brooks teaterkonst >>>
- Une Flûte enchantée – Peter Brook, efter Mozart, Bouffes du Nord, Paris 2010 >>>
- Paristeater: Lars Noréns Pur och Shakespeares Sonetter i regi av Peter Brook >>>
- Peter Brook får det internationella Ibsenpriset 2008 >>>
- Paris - en internationell knutpunkt för nydanande teater och scenkonst >>>
- Världsteater i Paris - Ariane Mnouchkines Tambours sur la digue, Peter Brooks Le costume >>>
Läs mer om Ariane Mnouchkine och Théâtre du Soleil:
- Une chambre en Inde – Théâtre du Soleil avväpnar terrorister och tyranner >>>
- Théâtre du Soleil - Les Naufragés du Fol espoir - ett nytt, generöst teateräventyr! >>>
- Paris erbjuder nya former i socialt engagerad teater: Joël Pommerat, Les Etonnistes, David Bobée, Théâtre du Soleil... >>>
- Théâtre du Soleil/Ariane Mnouchkine - Les Ephémères >>>
- Paris - en internationell knutpunkt för nydanande teater och scenkonst >>>