Scenkonstens språk essä (5) – Krzysztof Warlikowskis Francuzi
Krzysztof Warlikowski har framhållit att det är ett slags trans att läsa Proust. Som åskådare till Francuzi hamnar man också i ett slags trans av den stämning som framkallas av ljudet/musiken, videon och koreografin. Dessa sceniska element skapar resonans och kommenterande kontrapunkter genom hela verket. Musik och elektroniska ljudlandskap av Jan Duszynski ligger under alla scener. De är dova, består av allt från kyrkklockor och barnskratt till krigets stöveltramp och dånande helikoptrar. Ibland hörs en vag technorytm eller en entonig elgitarr. Dessa ljudspår förmedlar en känsla av overklighet, löser upp konkretionen i rollfigurernas möten och dialoger. Man står aldrig riktigt på fast grund.
/.../
En stark konstnärlig komponent i Francuzi är videoverken av Dénis Guéguin, som skapar ett slags undermedveten ström genom hela föreställningen. Filmerna projiceras horisontellt mot en vitkaklad fondvägg bakom den långa bardisken. Redan i berättarens inledande monolog om homosexuella och judar visas en suggestiv videotriptyk i en lång sekvens. /.../
Videofilmerna har en stilisering, visas ofta i lätt slow motion, mixas stundtals med animationer, och utspelas i huvudsak bland insekter, maskar, fjärilar, blommor och ängar. De skildrar reproduktion och cykliska förlopp i naturen, vilket ger en kontrast till den urbana, socialt polerade umgängeskultur vi ser mellan rollfigurerna.
/.../
Medan musiken och videoverken har direkta referenser till passager i Prousts roman, är de koreografiska inslagen, signerade Claude Bardouil, mer att betrakta som självständiga expressionistiska impulser. Bardouil förekommer i en rad scener som en figur för ett slags renodlad drift och begär. I Guermantes residens trippar han in på tåspetsskor, iförd svarta byxor och vit butlerkavaj, med huvudmask som ger honom ett skalligt, mörkhyat, avpersonaliserat ansikte. Han är som hämtad ur Bernard Marie Koltès eller Rainer Werner Fassbinders homoerotiska fantasivärldar.
......................
Ovanstående stycken är del av den längre essän Scenkonstens språk av Theresa Benér, publicerad våren 2017 i nättidskriften Dixikon, med essästöd från Västra Götalandsregionen. Essän belyser i sex kapitel hur litteratur blir till scenkonst. Läs hela texten utan kostnad eller inloggning här >>>
Francuzi (Fransmännen)
Text: Marcel Proust, i bearbetning av Krzysztof Warlikowski och Piotr Gruszczynski
Regi: Krzysztof Warlikowski
Scenografi: Malgorzata Szczesniak
Musik: Jan Duszynski och Pawel Mykietyn
Koreografi: Claude Bardouil
Video: Denis Guéguin
Medv: Magdalena Cielecka, Jacek Poniedzialek, Bartosz Gelner, Agata Buzek, Maciej Stuhr mfl
Nowy Teatr, Warszawa, gästspel på Théâtre National de Chaillot, Paris, november 2016
Foton, Francuzi, Nowy Teatr, Tal Bitton
Läs mer om Krzysztof Warlikowski:
- Scenkonstens språk essä (4) – Francuzi, en proustiansk installation >>>
- Operafestivalen i Aix-en-Provence 2016 – Katie Mitchell, Krzysztof Warlikowski och Moneim Adwan >>>
- Phèdre(s) – av Krzysztof Warlikowski, Odéon, Paris >>>
- Ruhrtriennalen 2015 – mångdimensionell scenkonst av Warlikowski, Ivo van Hove och Johan Simons >>>
- The Rake's Progress i Andy Warhols kändiskultur – regi Krzysztof Warlikowski >>>
- Teaterhöst 2011 i Paris - från upplopp till scenpoesi. Castellucci, Pommerat, Warlikowski... >>>
- FIND 2012 - Festival för ny internationell dramatik, Berlin: von Mayenburg, Ostermeier och Warlikowski >>>