Scenkonstens språk essä (4) – Francuzi, en proustiansk installation av Krzysztof Warlikowski
Enligt den polske regissören och scenauteuren Krzysztof Warlikowski (född 1962) är det absolut omöjligt att iscensätta Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt. Scenkonstverket Francuzi (Fransmännen) är därför, enligt Warlikowski, att betrakta som en ”proustiansk installation”, där han tillsammans med dramaturgen Piotr Gruszczynski använder gestalter, situationer och centrala teman från romanen för att utforska vår tid. Verket hade urpremiär 2015 på tyska Ruhrtriennalen och spelas därefter omväxlande på Nowy Teatr i Warszawa eller turné i Europa. Francuzi är just också ett stycke som berör vad det är att vara europé, en kritisk meditation över dagens åldrande europeiska kultur vars traditionella system, värderingar och modeller blivit överspelade i en snabbt föränderlig värld. Krzysztof Warlikowski har uttalat att han sceniskt vill gå bortom Marcel Prousts välsminkade språk och stilistiska kamouflage för att tydliggöra stoffets underliggande raseri.
/.../
De bärande motiv som behandlas är antisemitism, homosexualitet, vulgarisering och urholkning av samhällets eliter, förytligandet av kulturens och konstens världar, samt tid, åldrande och död. Som om det inte räckte med över 3 000 sidor romantext till den fyra och en halv timmar långa föreställningen har Krzysztof Warlikowski och Piotr Gruszczynski även integrerat citat av Fernando Pessoa, Paul Celan, Jean Racine och Michel Foucault.
/.../
Den åldrande, sjuke Charlus framställs hos Warlikowski som modeskaparen Karl Lagerfeld: stilmedveten, homosexuell, med vit hårpiska, solglasögon, svart kostym – och droppställning. Analogin är välfunnen. Den tysk-franske chefen för modehuset Chanel personifierar, liksom Charlus, en rollmedveten snobbism, bildning som ekar tomt i stilikonernas antiintellektuella, åldersförnekande kotterier. Det är också Charlus som i en resignerad litania radar upp alla som dött. Men där han i romanen namnger sina aristokratiska släktingar och bekanta från de inre kretsarna hyllar han här stora bortgångna ur vår europeiska kultur: Proust, Kafka, Musil, Gombrowicz, Pessoa, Richard Strauss med flera.
/.../
Skådespelarna agerar i en väv av sceniska element som fångar upp långa partier av romanens skildringar. Dessa belyses närmare i nästa delkapitel.
Ovanstående stycken är del av den längre essän Scenkonstens språk av Theresa Benér, publicerad våren 2017 i nättidskriften Dixikon, med essästöd från Västra Götalandsregionen. Essän belyser i sex kapitel hur litteratur blir till scenkonst. Läs hela texten utan kostnad eller inloggning här >>>
Francuzi (Fransmännen)
Text: Marcel Proust, i bearbetning av Krzysztof Warlikowski och Piotr Gruszczynski
Regi: Krzysztof Warlikowski
Scenografi: Malgorzata Szczesniak
Musik: Jan Duszynski och Pawel Mykietyn
Koreografi: Claude Bardouil
Video: Denis Guéguin
Medv: Magdalena Cielecka, Jacek Poniedzialek, Bartosz Gelner, Agata Buzek, Maciej Stuhr mfl
Nowy Teatr, Warszawa, gästspel på Théâtre National de Chaillot, Paris, november 2016
Foton, Francuzi, Nowy Teatr, Tal Bitton
Läs mer om Krzysztof Warlikowski:
- Scenkonstens språk essä (5) – Krzysztof Warlikowskis Francuzi >>>
- Operafestivalen i Aix-en-Provence 2016 – Katie Mitchell, Krzysztof Warlikowski och Moneim Adwan >>>
- Phèdre(s) – av Krzysztof Warlikowski, Odéon, Paris >>>
- Ruhrtriennalen 2015 – mångdimensionell scenkonst av Warlikowski, Ivo van Hove och Johan Simons >>>
- The Rake's Progress i Andy Warhols kändiskultur – regi Krzysztof Warlikowski >>>
- Teaterhöst 2011 i Paris - från upplopp till scenpoesi. Castellucci, Pommerat, Warlikowski... >>>
- FIND 2012 - Festival för ny internationell dramatik, Berlin: von Mayenburg, Ostermeier och Warlikowski >>>
