The Black Rider – av Wilson, Waits, Burroughs, regi Katrine Wiedemann
Det kan verka otäckt att just den 15 februari 2015 i Köpenhamn höra en scenfigur sorglöst utannonsera att ”We’re gonna blow your heads off!”. Några timmar tidigare är detta just vad som skett i två terrorattacker i staden. Men repliken ingår i prologen till The Black Rider, ett musikteaterstycke med kultstatus som skapades 1990 av scenkonstnären Robert Wilson, med sånger av Tom Waits och texter av beatförfattaren William S Burroughs. Hela den tokiga burleska vaudevillen kretsar, som i en frivol besvärjelse, kring död, omöjlig kärlek och en osund pakt med djävulen. Den spelas på Betty Nansen Teatret i en uppsättning av Katrine Wiedemann med scenografi av den kände danske bildkonstnären Michael Kvium.
Wilsons uruppsättning på Thalia Theater i Hamburg var ikonisk, med stiliserade handlingar och groteska utspel i en minutiöst kontrollerad visuell estetik. Detta bröt mot Waits mustiga, ibland sentimentala musik och kabarélika sångnummer. Brecht/Weill-andan mötte postdramatiskt bildberättande i en skön förening av distanseffekter och anti-psykologi.
Katrine Wiedemann och Michael Kvium gjorde sin tolkning redan 1998, och det är den som lätt modifierad nu sätts upp på nytt. Likt Wilson håller de verket i en teatraliserad antinaturalism, men denna dansk-amerikanska Black Rider blir också en drastiskt skruvad variant på klassiska danska folklustspel. Grundberättelsen bygger ju på en europeisk folksaga (Friskytten), om diktaren Wilhelm (Mikkel Kaastrup-Mathew) som ingår en pakt med djävulen Peg Leg (Jimmy Jørgensen) för att bli en mästerskytt och därigenom värdig friare till den söta Kätchen (Xenia Lach-Nielsen). Wilhelm, som likt en drogmissbrukare blir alltmer otåligt beroende av Peg Legs magiskt målinriktade jaktkulor, missbedömer dealen som innebär att langaren själv ska få styra riktningen på en sista kula. Den träffar förstås ett byte som kullkastar hela Wilhelms äktenskapliga framtid.
Och just scenen med den förödande fallerande kulan har Wiedemann saktat ner till olidlig slow motion, som i en hyllning till Robert Wilsons ibland statuariskt stillastående scentablåer. I övrigt avfyras skott på kors och tvärs över scenen, som alltid med makalös magi landar rätt i något av de uppstoppade djur som dyker upp. Ibland är det till och med orkestern som iför sig hjorthuvuden och agerar byte.
Tempot i föreställningen är högt drivet, med löje, gycklarspel och moraliserande, vars komik för tankarna till danska ”folkekomediers” fader Ludvig Holberg. Genom Holberg finns en alltjämt livaktig expressiv dansk skådespelartradition, där monologer och dialoger blir närmast fysiska av förvrängda röster och överdriven mimik. Varje rollfigur har sina egenheter, i röst och kropp. Att alla spelfigurer är mer eller mindre sagoaktigt eller groteskt vitsminkade med mörka konturer om ögonen bidrar ytterligare till stämningen av fabel, och förstärks av Michael Kviums surrealistiska gestalter med stirrande ögon, små tyghättor och tvångströjeaktiga långa ärmar.
Genom allt löje är The Black Rider också ett drömspel om hur en diktares svaga status leder till destruktivt beroende av artificiella paradis, i mötet med arketypiska kärlekskonventioner, där mannen ska vara jägare och kvinnan oskuld. Katrine Wiedemann gjorde 2007 Strindbergs Ett drömspel just här på Betty Nansen, med liknande tematik om konstnärens kamp för sin rätt till fantasin i en kulturellt och socialt hårdreglerad värld.
I The Black Rider är det inte bara den sceniska fantasin utan i synnerhet musiken som bryter alla gränser. Den lilla sjumannaorkestern anförd av Nils Gröndahl brakar loss på bland annat tramporgel, blåsare, såg, violin, bas och slaginstrument som också får utgöra ljudeffekter till gester på scenen. Ur Tom Waits operalekar, mustiga revynummer och sorglustiga ballader utvinner de en energi av musikaliska besvärjelser, som övervinner verklighetens liv och död, kärlek och våld.
The Black Rider
Av: Robert Wilson, Tom Waits & William S Burroughs
Översättning: Peter Laugesen
Betty Nansen Teatret, Köpenhamn
Regi: Katrine Wiedemann. Scenografi och kostym: Michael Kvium. Medv: Jimmy Jørgensen, Xenia-Lach-Nielsen, Mikkel Kaastrup-Mathew, Jens Jacob Tychsen, Joen Højerslev m fl
Foton, The Black Rider, Betty Nansen Teatret, Erik Hansen-Hansen
Publicerad exklusivt för theresabener.se 19/2 2015.
Läs mer om Katrine Wiedemann:
- Et vintereventyr – Shakespeare, svartsjuka och Katrine Wiedemann >>>
- Starka kvinnor lyfter dansk scenkonst – Dehlholm, Wiedemann, Kragerup m fl >>>
- August Strindberg - Et drømmespil, regi Katrine Wiedemann, Betty Nansen Teatret >>>
- Dansk teater til eftersyn - kronik på dansk >>>
