Utopia – lettres aux acteurs, Krystian Lupa
Den polske teaterregissören Krystian Lupa (född 1943) är inte bara en av Europas ledande scenkonstnärer – han är också en stor inspiratör och pedagog inom polsk scenkonst. Åtskilliga skådespelare och regissörer har genom åren hyllat Lupa för hans kompromisslöst djuplodande konstnärliga processer, hans sätt att utmana dem att övervinna sina egna manér och begränsningar. På scen tar det sig uttryck i långsamma, förtätade, oförutsägbart sökande rollgestaltningar.
I Lupas teater står skådespelarnas kreativa möte med rollerna verkligen i centrum – och tillåts ta tid. Han har uppmärksammats för sina omfattande romanbearbetningar, av bland annat Dostojevskij, Musil, Bulgakov och Thomas Bernhard, till fem-sex timmar långa flöden av dramatiserade tillstånd och existentiella meditationer. I den fascinerande, åtta timmar långa Factory 2 (2008), som utforskar konstnärsrollen utifrån Andy Warhols kretsar, live-projiceras också filmsekvenser där skådespelarna improviserar fram inre monologer från sina fiktiva figurer.
Inre monolog, inre landskap, drömkropp, synliga åskådare – se där några av de begrepp som Krystian Lupa belyser i boken Utopia – lettres aux acteurs (brev till skådespelarna). Denna franska utgåva består av ett urval texter och dagboksanteckningar från 1996 till 2015, hämtade från fyra volymer som publicerats i Polen. Lupa, som har en hängiven publik i Frankrike, har själv organiserat texterna tematiskt för att ge vissa nycklar till sin estetik.
Ett slags credo formulerar Lupa i slutet av boken: "Att vara skådespelare, det är att varje dag döda skådespelaren i sig." I varje kapitel formulerar regissören praktiska råd och tankar kringprocesser som strävar mot att skådespelaren ska kunna förlita sig på rollens handlingar. Han pekar på paradoxen att repetitioner och instudering syftar till att frigöra en autonomi hos rollfiguren, bortkopplad från skådespelarens eventuella ambitioner att prestera väl och uppnå yrkesframgång. Misslyckanden ser Lupa som konstruktiva ingredienser i detta arbete, samtidigt som han är väl medveten om att skådespelare gör allt för att undvika eller dölja misstag och felsägningar.
Inre monologer
Centralt i Krystian Lupas metod är arbetet med den inre monologen. Lupa beskriver den som "en fusion mellan skådespelarens och rollfigurens jag under en vandring som genomkorsar och ibland inringar situationen". En rollfigur som inte skapats utifrån denna princip vet inte vad den gör på scenen, hävdar Lupa. Den hör organiskt ihop med det inre landskapet, vilket han definierar som skådespelarens fantasier om rollfigurens belägenhet och miljö inför varje given händelse. Ett välkonstruerat landskap ger en utgångspunkt som kan frigöra skådespelaren från att försöka nå ett fixerat resultat som minnet lagrat. Det öppnar för kroppens impulser, och den sceniska handlingen uppstår där i en framåtsträvande energi. Utan inre landskap hänvisas skådespelaren till repetition av något inlärt, alltså något som är riktat mot det förflutna, hävdar Lupa.
Tänt i salongen
Vidare tar han upp vikten av att kunna se publiken – ofta tänds ljuset i salongen under längre stunder i hans uppsättningar. Lupa avfärdar tanken om den fjärde väggen, att man i realismens eller naturalismens namn ska låtsas att publiken inte finns. Tvärtom menar Lupa att åskådaren ska integreras som ett "rum" mellan skådespelaren och rollen, någon som rollen beaktar och anförtror sig till.
Denna recension ger bara en antydan om de detaljerade resonemang som förs i boken. Även om texterna har intresse för alla som ägnar sig åt kreativt arbete är de nog primärt riktade till konstnärer inom teatern, eller till oss som närmare söker förstå mekanismerna i Lupas lågmält radikala scenkonst. Praktiker från teatern känner säkert igen en del av de verktyg och tips Lupa tillhandahåller för ett levande rollarbete. Hans principer ligger nära en modern Stanislavskijtradition, så som den tillämpas i östeuropeisk teater.
Utopia – lettres aux acteurs innehåller förutom Lupas egna texter en introduktion till hans konstnärskap av den insiktsfulle rumänsk-franske kritikern Georges Banu samt ett intressant samtal mellan Lupa och kritikern och dramaturgen Piotr Gruszczynski (som själv arbetar med Lupas mest illustre elev, regissören Krzysztof Warlikowski). Här talar Krystian Lupa öppenhjärtigt om sitt behov av stormiga kreativa relationer (dem får han!) och om nödvändigheten av självtvivel, hos såväl skådespelare som regissör, för att undgå det han kallar den borgerliga bekvämlighetens fälla, där teater går på tomgång genom att upprepa sina egna framgångskoncept.
Utopia – lettres aux acteurs
Krystian Lupa, fransk översättning av Érik Veaux
Actes Sud, Arles 2016. 174 sid
Publicerad i Teatertidningen 2-3/2017.
Foto, Factory2, Stary Teatr, Krzysztof Bielinski
Läs mer om Krystian Lupa
- Proces (Processen) – av Franz Kafka, regi Krystian Lupa >>>
- Wycinka Holzfällen – av Thomas Bernhard, regi Krystian Lupa >>>
- Krystian Lupa – teaterns ansvar och frihet >>>
- Krystian Lupa – mottagare av Europeiska Teaterpriset 2009 >>>
- Paristeater hösten 2003 - Krystian Lupa, Piotr Fomenko, Olivier Py >>>