teaterkritik - kulturproduktion

Persona – av Ingmar Bergman, Malmö stadsteater

2018-10/persona1-emmalisapauly.jpg

Malmö stadsteater inleder säsongen med en stark uppsättning av Ingmar Bergmans Persona, i ett konstnärligt samarbete med Deutsches Theater Berlin. Den psykotiskt förstummade stjärnskådespelerskan Elisabet Vogler spelas av mångfalt prisbelönta tyska skådespelerskan Corinna Harfouch. Hon vårdas och ifrågasätts i intimt samspel med syster Alma, en roll som Malmöensemblens Karin Lithman får växa i och gestalta med rikt nyanserade uttryck.

Regissören Anna Bergmann har på ett fullödigt sätt vinklat och teatraliserat styckets grundstoff om de rollspel vi människor lever i och projicerar på varandra. I Bergmanns läsning är livet en teaterscen, där individens stora utmaning är att identifiera sitt ”jag”, i ett myller av yttre och inre bilder.

Elisabet Vogler ligger inledningsvis förstenad på golvet. Hennes ansikte liveprojiceras mot sjukrummets vita ridålameller. Hannes Gwisdeks effektivt skärande och dissonanta ljudinstallation ger expressionistiska ekon ur kvinnans ångestfyllda psyke. En läkare (Susanne Karlsson) poserar rollmedvetet i välskuren, stiliserad vitrock och platåskor – kostym Lane Schäfer.

Både doktorn och sköterskan Alma talar i playback, som om de vore förprogrammerade marionetter. Deras uppskruvade omsorg förstärker Elisabets främlingskap, så ett enkelt erbjudande om medicin kan upplevas som ett dödshot. På sjukrummets tv fladdrar suddiga bilder från Bergmanfilmer förbi. När patienten ensam zappar mellan kanaler kastas hon ut i ett groteskt potpurri av vår samtids kaotiska overklighet.

Så plötsligt slår Anna Bergmann om tonläget, med en prosadikt av libanesiska Etel Adnan, stillsamt inträngande uppläst ur högtalarna. Låt oss för bara ett ögonblick vara lyckliga, manar författaren. Den plågade aktrisen släpper för ett tag sina masker som mor, älskarinna, skådespelerska, psykpatient. Hon hamnar i ett befriande ösregn – likt det som Ivo van Hove nyss visade på Bergmanfestivalen i sin vackra scentolkning av Persona.

Jo Schramms scenbild blir en ö omgiven av hav: ett vatten som är livmoder, rening, sexuella vätskor, uppfriskande tillnyktring och risk/möjlighet för drunkningsdöd. Här utspelar kvinnorna en magnifik duell om existens och mening, glider in och ut i varandras kroppar, fantasier och identiteter.

Teaterns alla element – video, ljud, ljus och rum – intensifierar deras rollekar och upplöser gränser mellan svindlande drömspel och blek verklighet. Intressant nog ska denna uppsättning efter Malmö spelas med ombytta huvudroller i Berlin. Det är helt i linje med dramats centrala utforskning av om ett jag existerar, och hur det i så fall specificerar sig i relation till ett annat jag.

Persona

Text: Ingmar Bergman

Regi: Anna Bergmann

Scenografi: Jo Schramm

Videodesign: Sebastian Pircher

Medv: Karin Lithman, Corinna Harfouch, Susanne Karlsson och Andreas Grötzinger

Malmö stadsteater/Deutsches Theater

Foto, Persona, Malmö stadsteater, Emmalisa Pauly

Publicerad 16/9 2018 i SvD.

Läs mer om Persona:

  • Efter repetitionen/Persona – av Ingmar Bergman, regi Ivo van Hove >>>