Farliga förbindelser – av Christopher Hampton, regi Ada Berger

Med Farliga förbindelser iscensätter Ada Berger en sluten, socialt kodad värld för destruktiva libertinlekar. Malmö stadsteaters ensemble dansar och leker stiliserat i detta spel om frihet och könsmakt.

I en scen av Farliga förbindelser förklarar den i erotiska erövringar erfarna Markisinnan de Merteuil för tonåriga novisen Cécile, att om hon bara är gift kan hon göra ”det” med hur många hon vill. Och i alla möjliga positioner. Merteuil visar med brett öppnade armar för den storögda livsdebutanten hur stort handlingsutrymme en kvinna har. Men vid närmare eftertanke drar markisinnan ihop armarna och visar att kvinnans frihet ligger inklämd i nypan mellan tummen och pekfingret.

Man får säga att Susanne Karlssons markisinna tar hand om detta minimala utrymme på ett kreativt sätt. I den slutna värld som Daniel Åkerström-Steen har avgränsat med gammelrosa sammetsridåer och gjort till (sexuellt) lekrum med mjukt heltäckande matta regerar Merteuil. Hon har inte bara gjort sig själv till en strålande självständig konstruktion, utan iscensätter sin omgivning.

Till villig hjälpare har hon före detta älskaren Valmont (Erik Olsson), en charmör som likt nutida kulturpersonligheter glatt nedlägger kvinnor, företrädesvis oskuldsfulla eller dygdefulla sådana. Han delar markisinnans devis, att förälskelse är något att använda sig av, inte uppslukas av. Hellre svika än svikas.

Ada Berger har valt ut nyckelscener i Christopher Hamptons dramatisering av Laclos brevroman från 1782. Styckets fem rollfigurer närvarar på scen hela tiden. Merteuils och Valmonts destruktiva libertinlekar med ett ungt förälskat par (Linn Mildehav och Linus Nilsson) och den kyska Madame de Tourvel (Mari Götesdotter) gestaltas som dans och stiliserad gest. Melker Sörenson är koreograf och medregissör. Uppsättningen skapar på så sätt ett eget idiom, som bild av en socialt kodad kultur, där allt uttrycks med stil och raffinemang.

De spektakulära kostymerna av Daniel Åkerström-Steen går främst i rosa, gult och rött, med struttande krinoliner och snörblusar både till kvinnor och män. Klädseln är del av individernas själviscensättningar.

Men allt är inte bara utagerande och beräkning. I detta smarta spel med sex och könsroller väcks vår moral och medkänsla, när offren som lurats av smicker och kurtis gråtande utvisas från scenens ombonade gemak. Dessutom betonar Susanne Karlsson att markisinnan på allvar älskar Valmont. Här uttalas alltså tron på kärlek som en reell kraft.

Kärleken är det som gör pjäsens kaxiga, frisinnade figurer sårbara. Kanske är detta Ada Bergers budskap, att vi borde identifiera och vårda de verkliga känslor som trots allt finns? Och inte springa vilse i illusionen av en absolut frihet vi inte riktigt förmår hantera?

Farliga förbindelser

Text: Christopher Hampton, efter Choderlos de Laclos

Översättning: Per Lysander

Regi: Ada Berger

Scenografi, kostym: Daniel Åkerström-Steen

Medv: Susanne Karlsson, Erik Olsson, Linn Mildehav, Mari Götesdotter och Linus Nilsson

Malmö stadsteater, Hipp

Foton, Farliga förbindelser, Malmö stadsteater, Emmalisa Pauly

Publicerad i SvD 2/2 2019

Läs mer om Ada Berger:

Blod och eld, av Liv Strömqvist och Ada Berger – Malmö stadsteater >>>