teaterkritik - kulturproduktion

Blod och eld – av Liv Strömquist och Ada Berger, Malmö stadsteater

Malmöbaserade serietecknaren Liv Strömquist är ordentligt i ropet. Vi möter henne i SVT på europeisk bildningsresa med Akademiens Horace, i kulturpodd på nätet, i scencollage på Dramaten och mycket mer. Man skulle nästan frestas att kalla Liv för typiskt kvinnligt kommunikativ, relationell och lyhörd.

I körverket Blod och eld utpekas dessa inlärda kvinnliga egenskaper dock som orsak till att kvinnor redan i 21-årsåldern får pannrynkor. För vi är experter på att höja ögonbrynen, lyssna på andra och göra allt för att underlätta kommunikation i en levande relation. Vi är ju strukturellt inriktade på att se andra och låta dem (särskilt män) ta plats, hävdas det.

Ändå får jag säga att Liv, tillsammans med regissören och dramatikern Ada Berger, är ”sinnessjukt” relationell och kommunikativ, för att nu anamma scenens språk. På ett positivt, självbekräftande sätt. För på knappt en och en halv timme får de ensemblen att sjuda av liv och lotsa oss genom kollektiva gestaltningar: i studier av modersroller, klitoris, kvinnobröst, rynkor, vallningar, Marilyn, mappies och mycket mer.

Strömquist/Berger har ett tilltal som passar de tio skådespelarna perfekt. De testar poser och attityder, agerar i tal- och sångkörer, skiftar genus och register, från myten om den sumeriska gudinnan Inanna till skådespelare Katarina Lundgren-Huggs personliga vittnesmål om en traumatisk episod av fysisk blockering.

Varje tema förmedlar kunskap, ironier och omvända perspektiv. Det lyckas väldigt bra i scenen Varat och intet, om det kvinnliga könsorganet. Sartre kallar det kort och gott för ett hål, ett relaterande organ, som definieras av en penetrerande fallos. Men hos Liv och Ada gisslas hans logik. De tänker sig en offensiv klitoris, som i gospelaktig körsång hyllas av ensemblen, ledd av Maria Naidu, till utagerande machodans.

Erika Magnussons scenrum är enkelt, med en rad stolar och musikern Erik Hjärpes piano. Skådespelarna bär röd kåpa, mycket hög stärkkrage och krona, som Snövits styvmor. Under sagodräkten har de nutida vardagsdress med jeans, så att myter möter vår tid.

Föreställningen är helgjuten, rapp och rolig med sin kritiska läsning av den västerländska kvinnans kulturella bagage. Kan man hoppas att Liv och Ada i nästa scenkonstverk vill hjälpa oss utforska våra invandrade medsystrars villkor? Där finns nog rikligt stoff för deras frispråkiga analyser.

Blod och eld

Text: Ada Berger och Liv Strömquist

Regi: Ada Berger

Scenografi, kostym: Erika Magnusson.

Musik: Erik Hjärpe

Medv: Sandra Stojiljkovic, Sissela Benn, Susanne Karlsson, Mari Götesdotter, Mattias Linderoth, Sven Boräng, Katarina Lundgren-Hugg, Maria Naidu, Erik Olsson och Anders Andersson

Malmö stadsteater, Intiman

Publicerad SvD 13/3 2016

Läs mer om Liv Strömquist på scen:

Prins Charles känsla - Liv Strömquists seriealbum blir teater, Malmö stadsteater >>>