teaterkritik - kulturproduktion

Avignonfestivalen 2017 (2) – bland levande dockor och rum

måndag 10 juli, 2017
blog/-c-bildraum-salih-kilic-1.jpg

Vart man än går, står eller sitter i Avignon under juli månad utspelas mikroscener där personer diskuterar vad de sett eller planerar att se på teater. Off Avignons utbud av 1480 uppsättningar gör att festivalen (som pågår t o m 30 juli) kallas världens största teater – eller den största marknaden för scenkonst. Allt finns samlat i en lättillgänglig, men tung, katalog – teater från 9 på morgonen till midnatt.

Vad jag uppskattar med Off Avignon är primärt att det oftast rör sig om korta föreställningar i mindre format. Det finns en närhet scen-salong, ett fokus på det som ska utforskas eller formuleras konstnärligt. Här finns också en frihet och ambition att spela viktiga texter: Duras, Norén, Ravenhill, Marivaux, Tjechov – ja även filosofer och sociologer, som Simone de Beauvoir, Roland Barthes och Louis Althusser.

Jag noterar att flera grupper utgår från texter av och om kvinnliga tänkare, och jag valde därför att se Compagnie Whisky Time som iscensatte den anarkistiska filosofen Emma Goldmann (1869-1940) med poeten Sylvia Plath (1932-1963) för att diskutera hur deras texter i dag skulle kunna omsättas i ett engagemang för att finna mening med livet. Nos combats cosmiques rymmer mycket stora tankar och idéer i en liten föreställning, vilket belastar gestaltningen men entusiastiskt hyllar vikten av engagemang och fritt skapande i människans föränderliga tillvaro.

Formmässigt imponeras jag av två uppsättningar, Planète med Théâtre des Alberts från ön Réunion, och Bildraum med belgiska Atelier Bildraum i samproduktion med LOD Muziektheater i Gand.

Planète är en poetisk, ordlös fantasi om varelsers platser i förhållande till varandra och en större värld. Två kvinnor och en man agerar med tre halvmeterhöga marionetter utformade som ett slags sagofigurer – en cyklop, en apliknande och en som är monstruös. I inlevelsefullt dockspel, välkoordinerad gestik och finstämda nycirkusmoment gestaltar ensemblen energier i ständig rörelse och omförhandling. Dockornas och marionettisternas möten, konflikter, närmanden och upptäckter av sina egna och varandras färdigheter bäddas in i enkla men effektiva ljusfonder och finstämd musik av Eric Ksouri. Jag skulle gärna vilja se mer av Théâtre des Alberts ömsint omsorgsfulla scenkonst.

Belgiska Atelier Bildraum består av en fotograf och en arkitekt, och dessa specialiteter förenar de i en originell performance. På scenen står några vita arkitekturmodeller. Steve Salembier belyser dessa små modellhus på olika sätt, flyttar objekt inne i dem. Samtidigt går Charlotte Bouckaert runt till varje modell och tar närbilder som direktprojiceras i storformat på scenens fondvägg.

Konceptet får de tomma rummen att förmedla fiktiva minnen och väcka åskådarens fantasier om vad som skett eller sker i dem. En ljudinstallation av Duncan Speakman hjälper till att fördjupa det visuella uttrycket i suggestiva stämningar. Det är fascinerande hur själva fotograferandet här blir en performativ gest och bilder av rum utan människor fylls av levande dramatik. Atelier Bildraum fick pris på Edinburghs Fringefestival 2016. Kollektivet är i residens hos LOD Muziektheater där de i våras medverkat i en samproduktion med det renommerade operahuset La Monnaie i Bryssel.

Till sist: Off Avignon presenterar huvudsakligen franskproducerad scenkonst men har även ett hundratal internationella kompanier, från Sydafrika till Japan. Sverige deltar i år med Sara Stridsbergs Dissekering av ett snöfall, i en uppsättning av Mariana Araoz som förra sommaren spelades på Skillinge Teater (se recension här). Collectif Masque, som samproducerat med Skillinge, spelar här i Avignon på franska, och uppsättningen är led i Mariana Araoz konstnärliga brobyggande mellan Sverige och Frankrike. Off Avignon är som sagt världens största teater, så här finns ju självklart utrymme för mera svensk scenkonst!

Avignon 9 juli 2017

Theresa Benér

Foton: 1. Bildraum, Atelier Bildraum, Salih Kilic
2. Planète, Théâtre des Alberts, Jean Noël Enilorac
3. Dissection d’une chute de neige, Marta Cicionesi

Läs mer:

  • Avignonfestivalen 2017 (1) – gatuparader och buddhistisk Antigone >>>