Orlando – Virginia Woolf, regi Sara Cronberg, Malmö stadsteater

I Orlando bejakas människan som en mångfald av kön och identiteter. Malmö stadsteaters ensemble skapar dynamisk berättarteater, där Jenny Wilsons musik ger tyngdpunkter.

Virginia Woolfs djärva, stilexperimenterande roman Orlando från 1928 har blivit populärt stoff för teatrar idag. Stjärnor som Isabelle Huppert och Jutta Lampe har gjort magiska porträtt av denna fascinerande transperson. I Berlin har Katie Mitchells filmteaterversion just haft premiär. På Malmö stadsteater sätter Sara Cronberg upp en bearbetning av den amerikanska dramatikern Sarah Ruhl, översatt till kontrastrik svenska av Sara Stridsberg.

Det är ett uppsluppet, levande stycke berättarteater, kollektivt gestaltat av en dynamisk ensemble kring Cecilia Lindqvist i titelrollen. Originellt med denna uppsättning är att den rytmiseras av och samspelar med liveframförd musik och sång av Jenny Wilson, specifikt komponerad till Orlando.

Virginia Woolfs text handlar ju om en adelsman född på 1500-talet, som är åtrådd av drottning Elizabeth I men själv får sitt hjärta uppfyllt och krossat av den ryska prinsessan Sasha. Cecilia Lindqvist står i benvita underkläder och svarta kängor – liksom resten av ensemblen – och träder in i Orlandos person genom att bli klädd i en mansdräkt som de övriga skådespelarna verbalt beskriver. I linje med nutida genusteorier är hans kön en konstruktion av sociokulturella attribut och definitioner.

Att Orlando blivit så intressant idag beror förstås på att huvudpersonen plötsligt faller i djup dvala och vaknar som – kvinna. Omvandlingen sker elegant inom en av de fyra guldramar som scenografen Franciska Zahle placerat perspektiviskt mot fonden. Cecilia Lindqvist står med ryggen mot publiken och speglas av en ung man (Erik Svedberg-Zelman). Mannen försvinner ut, och när Orlando vänder sig om blottas hennes bara överkropp med kvinnobröst.

Nästa gång vi ser Orlando sitter hon med enorm 1700-talsklänning, epoksäkert signerad Helle Damgård, och har i egenskap av kvinna förlorat sitt ärvda gods. Hon är nu kulturellt bestämd till att vara lydig, kysk och väldoftande. Men Orlando vill inte följa kvinnonormen. Inuti henne bor en fri, könsöverskridande själ – och Jenny Wilson sjunger med skör röst: ”How many times must I reinvent myself?”, hur många gånger måste jag återuppfinna mig själv?

Sara Cronbergs uppsättning bejakar Virginia Woolfs syn på människan som en sammansatt varelse av olika kön, identiteter och tider. Ensemblen leker sorglöst och könsneutralt med figurer, attityder och epoker, i takt med Orlandos åldrande över mer än 400 år.

Det lättsamma och lustfyllda tonläget gör att man ibland saknar tyngdpunkter och fördjupning – men då träder Jenny Wilson fram och möter situationerna med patos och känsloladdad svärta. Hennes starka slutsång blir som ett credo för Orlando, och för den moderna människan: ”I can be anything I want/I belong to life and nothing else.”

Orlando

Text: Virginia Woolf, Sarah Ruhl, övers Sara Stridsberg

Regi: Sara Cronberg

Musik: Jenny Wilson

Medv: Cecilia Lindqvist, Linn Mildehav, Erik Svedberg-Zelman, Malin Karlsson m fl

Malmö stadsteater, Hipp

Publicerad SvD 20/9 2019.

Foton, Orlando, Malmö stadsteater, Emmlisa Pauly

Läs mer om Orlando

Orlando – av Virginia Woolf, regi Elisa Kragerup >>>