teaterkritik - kulturproduktion

My Fair Lady – musikal av Alan Jay Lerner, Frederick Loewe, regi Anna Novovic, Helsingborgs stadsteater o Malmö Opera

Empowerment. Se där ett utländskt ord jag gärna hade diskuterat med språkprofessorn Henry Higgins. För är det inte just vad My Fair Lady handlar om? En socialt missgynnad kvinna förvärvar egenmakt och blir aktivt delaktig i sin livsutveckling.

Enligt Higgins är hans sex månader långa lingvistiska experiment med blomsterflickan, ”rännstensungen” Eliza, ett betydande politiskt projekt. Ty vad vore viktigare än att radikalt förändra en människa bara genom att förändra hennes språk, frågar han vännen Pickering.

I Helsingborgs stadsteater/Malmö operas fickversion av den berömda musikalen från 1956 ligger vi nära George Bernard Shaws förlaga, pjäsklassikern Pygmalion. Intill två stora flyglar flyttas fyra sättstycken enkelt runt och antyder olika miljöer, från blomstermarknad och pubar till Higgins fonetiska laboratorium.

Annica Edstams Eliza växer socialt i takt med att hon överger sina platta söder-”ä” och oklanderligt uttalar ”Den spanska räkan äts med majonnäs” i Ingela ”Pling” Forsmans vitala nya översättning. Eliza överger också nutida anglosaxisk vardagsslang som ”shit” och att ”casha upp” för lektioner.

Lindy Larsson använder hela sin musikaliska plasticitet i Higgins hängivna språkseanser med eleven. Han dansar fram aaa, ooo, iii med hela kroppen. Med varm inlevelse visar han den nördige, bufflige ungkarlens tilltagande förälskelse i Eliza, i takt med att hon formas till en riktig kvinna, dvs frigjord och intellektuellt självständig. När hon lämnar Wimpole Street blir han förintad, tom.

Regissören Anna Novovic leder skickligt den lilla ensemblen med tolv personer, som omärkligt byter kläder och roller för att förflytta sig mellan under- och överklass. Bengt Krantz som Elizas bullrige pappa Doolittle, Maria Streijffert som en amper men hjärtlig mamma Higgins, Suzanne Flinck som trofasta hushållerskan Mrs Pearce med vårdad Lundaskånska, och Jörgen Düberg som språkvännen Pickering – alla bidrar de till föreställningens charm, där vi en stund får dröja vid vad språket gör med oss. Tack vare den nya texten och intimformatet är detta en uppiggande Lady, befriad från klichéer och konventioner.

My Fair Lady

Musik: Frederick Loewe, arr Trude Rittmann

Text: Alan Jay Lerner, övers Ingela Forsman

Regi: Anna Novovic

Scenografi, kostym: Helle Damgård. Piano: Elisabeth Boström och Annika Bjelk. Medv: Annica Edstam, Lindy Larsson, Jörgen Düberg, Maria Streijffert m fl

Helsingborgs stadsteater/Malmö Opera

Publicerad SvD 25/2 2016