teaterkritik - kulturproduktion

Made by Malmö (3): Brecht i duschen – av Martin Bengtsson, Teater Ättestupa

2017-11/-ttestupa.jpg

”’Brecht’ spelas – utan undantag – av en kvinna”. Så står det i Martin Bengtssons anvisning till hans nya pjäs, Brecht i duschen. Uruppsättningen av denna intelligenta, lätt skruvade monolog om Brecht i Hollywoodexil har spelats under Transistorfestivalen 4. I Malmö gör Frida Stavnes rollen som Bertolt Brecht, i regi av Martin Bengtsson.

Allt pågår under någon timme, en varm eftermiddag 1941, i Santa Monica. Trots den minimala scenografin – ett badkar och en mycket lång trädgårdsslang – anar jag en miljö av villa med pool, stark sol, snacks och drinkar, lite som den berömda Hockneymålningen A Bigger Splash.

Brecht, exildramatikern, har gömt sig i badrummet. Chaplin är på besök med sin agent, kanske för att diskutera samarbete. Hustrun Helene Weigel entertainar off-stage så gott hon kan, paret är ju i kritiskt behov av pengar. Maken däremot ligger påklädd i duschen och överlägger med sig själv om huruvida hans dialektiska materialism är förenlig med ”emotionsindustrin”.

Brecht avskyr tanken på att med sitt arbete behöva behaga andra – behaga producenterna, behaga publiken. ”Som stod vi i skuld”, säger han arrogant. Ska han, en betydande dramatiker – om än utan inflytande i Hollywood – acceptera ”en roll som medioker fjärdefiol i ett manuslag”?

Frida Stavnes pendlar mellan rabiat uppror och förtvivlad ångest i Brechts inre monolog. Hon låter dramatikern fantisera fram dialoger med Chaplin, där han talar på gebrochene Englisch med filmstjärnan. I verkligheten led dramatikern svårt av att inte behärska språket.

Men det intressanta är att pjäsen ju också berör hur en ny dramatiker som Martin Bengtsson (han gick 2017 ut dramatikerlinjen på Teaterhögskolan i Malmö) ska ta plats i den underhållningsindustri som scenkonsten oavvisligen är del av. Vilket ”språk” är gångbart på svenska scener i dag? Vad för slags dialog vill han föra med sin publik?

Frida Stavnes Brechtfigur för en kamp med sin egen fåfänga. Ska han ta av sig den klumpiga, lätt förgyllda rocken, den som här kallas ”alldagarsdräkten”? Kräver en karriär i Hollywood att man hellre bär en lätt, historielös, brokig skjorta? Den trotsige Brecht försvarar sin rock – den har sett det gamla Europas söndring, är fylld av berättelser och vore i sig värd flera tusen dollar.

Det är nu inte bara rocken som teatraliseras. Gestaltningen på den pyttelilla spelplatsen rymmer flera infall. Den långa vattenslangen får agera både cigarr, orm, lasso och gränsdragningar på en föreställd karta. Badkaret kan plötsligt vändas och tjäna som en framrusande häst för den frustrerade cowboyromantikern Brecht. Även Frida Stavnes fötter blir en medspelare, då hon målar glasögon på dem och ikläder dem rocken – Brecht som fotmarionett!

”Jag bara pågår”, konstaterar Brecht resignerat. I detta ”pågående” blir det ändå sagt och gestaltat viktiga saker om konstnärliga visioner kontra villkor för produktion. Brecht i duschen har en uppfriskande egensinnig ton som jag hoppas ska prägla det unga kollektivet Teater Ättestupa (underbart namn!), grundat av Martin Bengtsson och Frida Stavnes med Wayra Monasterio och Josefin Beischer.

Publicerat 20/11 2017, exklusivt för theresabener.se
Del av serien Made by Malmö >>>
Foto, Brecht i duschen, Teater Ättestupa – samt affisch

Brecht i duschen

Text, regi: Martin Bengtsson

Medverkande: Frida Stavnes och Elin Rusk (röst)

Teater Ättestupa, Bastionen, Malmö – och Transistorfestivalen 4