Glädjen, eller småprat i svartvitt – av Charlotte Engelkes och Sophie Holgersson
Charlotte Engelkes sprider mycken glädje i svenskt teaterliv. Med sina egensinniga kollage går hon i närkamp med vår kulturs stora namn, sådana som Richard Wagner, August Strindberg och Piotr Tjajkovskij. Hon närläser, dekonstruerar och rekonstruerar deras mest berömda verk i intelligenta och humoristiska allkonstverk. Kärleksfullt för hon klassikerna rakt in i vår tid.
Nu har Engelkes tillsammans med Sophie Holgersson hämtat stoff ur Ingmar Bergmans värld. Från arkiven på Fårö har de medfört koffertar fyllda med bedragna kvinnor, gudslängtande sökare, misslyckade konstnärer och många demoner. I workshops med en ensemble av skådespelare, dansare och operasångare har de sökt inringa motiv och arketyper ur Bergmans konstnärskap.
På den mycket stora Helsingborgsscenen, som Bengt Gomér täckt med röd matta, rör sig aktörerna mellan korta episoder av dialog, dans och sång, ibland som en förlängning av Brian Gothongs svartvita videofilmer med parafraser på Bergmanscener. Det förekommer en rad Mariannefigurer, särskilt personifierade av den Eva Dahlbeck-lika Johanna Wilson, i tidstypisk dräkt signerad Anna Ardelius. Ensemblen är i övrigt delvis könsneutralt, lite kabaréaktigt klädd med män i klänningar och högklackat.
Vissa scener har fyndiga infall, som soffan där David (Jörgen Düberg) svarar nervöst nekande på Mariannes fråga om han är otrogen, medan Henrietta Wallberg slingrar sig runt honom och sedan uppslukas bakom soffkuddarna. Ett dockskåp där David Sigfridsson med dockor spelar små dialoger ur bland annat Höstsonaten och Scener ur ett äktenskap, alltmedan Bergman själv står deprimerad i badrummet är också lustig. Den filmas av Robert Olofsson och liveprojiceras i fonden.
Småprat i svartvitt är undertiteln, och det stämmer mycket bra. För mer än småprat och prilliga (för att citera upphovsdamerna) instanser blir det aldrig i detta kollage. Trots att ensemblen verkar trygg och målmedveten i de enskilda fragmenten känns det som att allt skvalpar runt lite på ytan. Det blir aldrig tydligt vad de egentligen tar spjärn emot. Citaten från olika filmer är kanske välfunna, men de är lösryckta och leder ingen vart.
Inte ens Willi Bopps suggestiva musik, där ekon av klassiska stycken vävs in i elektroniska fantasier, förmår ge resonans eller knyta samman spelet. Charlotte Engelkes, som brukar utmana och skapa energi på scen, är i mötet med Ingmar Bergman överraskande timid.
Glädjen eller småprat i svartvitt
Helsingborgs stadsteater
Idé, koncept, manus: Charlotte Engelkes och Sophie Holgersson
Regi: Charlotte Engelkes
Scenografi, ljus: Bengt Gomér
Medv: Johanna Wilson, Henrietta Wallberg, Torbjörn Lillieqvist, Jörgen Düberg m fl
Foton, Glädjen, eller småprat i svartvitt, Helsingborgs stadsteater, Peter Westrup
Publicerad SvD 26/2 2017
