teaterkritik - kulturproduktion

Elfriede Jelineks Vinterresa – regi Melanie Mederlind

Enligt aktuell neurologisk forskning är endast två procent av de tankar vi tänker under en dag nya. 98 procent av våra tankar är alltså repetition, vanemässiga reaktioner, tradition, konvention, fördomar och reflexer, omstöpta från det vi redan tänkt och levt.

I Elfriede Jelineks Vinterresa, halsbrytande iscensatt av Melanie Mederlind, är det som om scenfigurerna förtvivlat söker jaga sig fram till de där två procenten av nytänkande. De tycks söka utopin om ett obefläckat nu, där tankar står fria från det förgångnas sörja och de spekulativa strategierna för framtiden.

I närmare tre timmar flåsar, ropar, reciterar och harangerar sig sex skådespelare genom Jelineks rytmiskt absurdistiska associationsflöde. Med grund i Martin Heideggers filosofi om tidsligheter (vilket vi får en fickföreläsning om som prolog) och Franz Schuberts sångcykel Winterreise formar Jelinek scener med olika ledmotiv av filosofisk eller politisk art.

Det kan handla om en ung brud som investeringsobjekt på en marknad, om individens plats i tiden, om kärleksmöten via nätet, om döden i och bortom tid… En central scen tar upp historien med Natascha Kampusch, barnet som i åtta år var inlåst i en källare. I dråpliga dialoger kommenteras händelsen av två hemmafruar med hucklen, som i sin normalitet bitskt förargas att Kampusch blev omhuldat offer för att hon hade ställts utanför Tiden. Och en talkör av alpinister säger hotfullt till publiken: ”Vi är öppna, tar upp allting ur källaren. Vi tar inte livet av någon. /…/ Vad har ni i vår källare att göra?!”

Över huvud taget talar skådespelarna mycket i kör, kallar sig ”offentligheten”. De målar en skarp nidbild av vårt västerländska offentliga samtal där vi tenderar att gå på tomgång i slogans och bli varandras medlöpare. De sjunger också Schuberts sånger kring en flygel mitt på golvet, där Joachim Olsson spelar.

Katrin Nottrodts scenbild är funktionellt öppen, med en liten publikavsats där skådespelarna tidvis betraktar varandras utspel och maniska monologer. Hela ensemblen – Malena Laszlo, Maria Lindström, Natalie Sundelin, Erik Borgeke, Rafael Pettersson och Gustav Bloom – kastar sig hängivet runt i Jelineks ordkaskader, men leker också vilt med kostymer och peruker.

Föreställningen är som en orkestrerad attack på själva språket, ett försök att i turbofart ta sig förbi dess klichéer för att nå fram till den autentiska ”nuvaron”. Resultatet är lysande, obegripligt rolig och helt omtumlande ”nuteater”.

Vinterresa
Text: Elfriede Jelinek, övers Maria Tellander
Regi: Melanie Mederlind
Scenbild, kostym: Katrin Nottrodt
Helsingborgs stadsteater

Publicerad SvD 28/11 2015

Läs mer om Melanie Mederlind här:

Mitt unga idiotiska hjärta – av Anja Hilling, regi Melanie Mederlind >>>