Don Quixote 201.8 – Skillinge Teater, efter Cervantes
Skillinge Teater på Österlen spelar Don Quixote 201.8. Nils Peder Holms fria, lekfulla bearbetning tar fasta på konflikten mellan idealism och tystnadskultur.
Kreativitet och gruppdynamik har fritt utlopp när Skillinge Teater denna sommar spelar Don Quixote 201.8. Regissören Nils Peder Holm har frilagt teman ur Cervantes berömda 1600-talsroman, som ensemblen format till gest, dialoger – och dans i koreografi av Lidia Wos från Skånes Dansteater.
Iscensättningen fokuserar en grundläggande konflikt: att å ena sidan följa sina ideal, stå upp för dem och ingripa i situationer av förtryck och orättvisa. Å andra sidan detta att inte ta ställning, att se bort och vara tyst.
Don Quixote, ”riddaren av den sorgliga skepnaden”, tror benhårt på sina ideal. Han håller brandtal till publiken, befriar hunsade tjänare, galärslavar och kvinnor som han förmodar tvingats till att bära slöja. Oscar Johansson dundrar fram i teaterladans stämningsfulla rum, där Ilkka Häikiös gula ljus skapar spansk värme och långa, dramatiska skuggor mot den tio meter höga fondväggen.
Boel Marie Larsson är den finurlige väpnaren Sancho Panza, jordnära bonde men smittad av Quixotes offensiva idealism. Även Sancho vill tro på utopin om en ö utan hierarkier, där alla är lika värda. Men på vägen dit tvingas han/hon gång på gång rädda sin oförsiktige ledare, då denne blivit nerslagen, utskrattad eller lurad.
Grundhistorien gestaltas genom episoder av fysiska grupprörelser, korta replikskiften, rumsliga förvandlingar och suggestiva elektroniska ljudlandskap (Jonas Åkesson). Marta Cicionesis scenografi har hängande reglar och järnrör som enkelt kan förflyttas, liksom tunna madrasser som effektivt blir till dörrar, sköldar och rumsindelare.
Flera gånger avbryts berättelsen av kommenterande scener, kallade ”parenteser”. De utspelas i ett lärarrum och under personallunchen på sjukhus. Här slussas pjäsens konflikter och frågeställningar rakt in i vårt svenska nu. Borde man ha ingripit när Don Quixote blev misshandlad i byn? Är inte den obetalde, förtryckte tjänaren jämförbar med dagens underbetalda sjuksköterskor? Och hur är det med kvinnan i slöja: är det förenligt med ”svenska värderingar” att hon kyskt ska dölja sitt hår, eller borde snarare ostyriga män ha bindel för ögonen?
Föreställningen pendlar alltså mellan Quixotes utmaningar och vår tids konflikter. Nils Peder Holm låter den teatrala leken och gycklet styra detta växelspel. Otvunget och humoristiskt framhäver hans uppsättning Don Quixote-fiktionens relevans även i dag.
Don Quixote 201.8
Text, regi: Nils Peder Holm, efter Cervantes
Koreografi: Lidia Wos
Scenografi: Marta Cicionesi
Ljus: Ilkka Häikiö
Medv: Boel Marie Larsson, Jonas Oscarsson, Matilda Dahl, David Weiss, Maela Patty Araoz och Kalle Löfqvist
Skillinge Teater
Foto, Don Quixote 201.8, Ilkka Häikiö
Publicerad i SvD 25/6 2018
