Den vita kråkan – Eichmann i Jerusalem, av Donald Freed, Teater Theatron Malmö
Det enda problemet med föreställningen är att allt är sant! Så sa en äldre herre jag presenterades för vid premiären av Den vita kråkan. Han hade bevistat den verkliga rättegången mot SS-officeren Adolf Eichmann, i Jerusalem 1961, då denne dömdes till döden för folkmord och brott mot mänskligheten.
Adolf Eichmann var mannen som in absurdum upprepade att han ”bara lydde order” då han organiserade transporter av miljoner europeiska judar till nazisternas förintelseläger.
Filosofen Hannah Arendt har använt denne exemplariske skrivbordsmördare som urtypen för ”ondskans banalitet”. Och nu spelar lilla Malmögruppen Theatron en viktig, uppmärksammad pjäs från 1989 av den amerikanske dramatikern Donald Freed, född 1933. I Arendts spår prövar Freed tanken att alla som oreflekterat lyder order inom ett givet politiskt system någon gång kan bli bödlar. Även judar.
Den vita kråkan är ett förtätat drama, en hjärnornas duell, inte olik Pinters pjäser. På en kvadratisk spelplats, med publik på fyra sidor, står ett förhörsbord, två stolar och högar med arkiv. Eichmann, uttolkad av Zeljko Santrac, går här ett antal ronder med en fiktiv israelisk psykolog, Miriam Baum, spelad av Suzanna Santrac.
Eichmannfiguren är samarbetsvillig och närmast absurt disciplinerad. Han har ersatt sitt minne med statistik och listor, känner ingen personlig skuld. Allt följer en omutlig logik: han sveper sig i den israeliska flaggan och säger att han var idealist, en kristen sionist. Eichmann hade helst deporterat judarna till Palestina, Madagaskar – eller Polen. Han kramar sina dokumentmappar och konstaterar besviket att ”all arbetsglädje försvann” när Wannseekonferensen 1942 fastställde formerna för den slutgiltiga lösningen.
Doktor Baum, vars familj dödats i Auschwitz, hamnar ibland i affekt, söker frustrerat komma åt ämbetsmannens känslor och ånger. I Tomas Lindströms koncentrerade, sakliga iscensättning infogas brechtianska distanseringspauser, där ljuset ändras och skådespelarna vända mot publiken kommenterar situationerna. Vi tillåts reflektera över det oerhörda som sagts och undvika identifikation mellan skådespelarna och deras roller.
Eichmann är paradoxalt nog trygg i att styras av den israeliska rättsapparaten, men ville helst förhöras direkt av åklagaren Hausner, en jämlike. Han erinrar den militärt uniformerade Baum om att hon själv lyder order. Häri ligger Freeds utmanande poäng: vi följer olika tiders normsystem och lagar. Vem är egentligen upplyst nog att vara ”den vita kråkan”, den som likt Hitlers dissidenter vågar säga nej och gå emot det som i samtiden anses rätt och fel?
Den vita kråkan – Eichmann i Jerusalem
Text: Donald Freed, övers Jan Mark
Teater Theatron, Malmö Regi: Tomas Lindström. Scenbild: Carina Lundgren Carlestam
Medv: Suzanna Santrac och Zeljko Santrac
Publicerad SvD 17/2 2015
Läs mer om Adolf Eichmann:
Un spécialiste - en film om rättegången mot naziförbrytaren Adolf Eichmann. Intervju med regissörerna Eyal Sivan och Rony Brauman >>>