teaterkritik - kulturproduktion

Angels in America (I) – Tony Kushners kultpjäs på Malmö stadsteater

2017-10/angelsinamerica1-emmalisa-pauly.jpg

I en av de många djuplodande monologer som bär Tony Kushners kultpjäs Angels in America resonerar rollfiguren Louis kring begreppet Amerika. Han ser det inte som en monolitisk majoritetskultur utan som en brokig mosaik av minoriteter, sammanfogad i och av den politiska dialogen. Pjäsens roller är i sig exempel på denna heterogena amerikanska palett: här samspelar mormoner, judar, katoliker, färgade, vita, homo- och heterosexuella, eliter och underklass, konservativa och liberaler.

Angels in America från 1990 är inte bara en fresk över sin samtids USA, det är en barock fantasi över den västerländska civilisationens mångfald, utmaningar och möjligheter inför det nya millenniet. 90-talets aids-epidemi – en modern pest – sätts som metafor för en kris i denna modell, och pjäsen utforskar hur människor omförhandlar sin samexistens.

Regissören Anders Lundorph tydliggör det ystra styckets konkreta resonemang och dramatiska situationer. Priors (Henrik Svalander) kamp med aids, pojkvännen Louis (Mattias Linderoth) svek och otrohet i skräck för smittan, strebern Joes (Sven Boräng) sexuella vacklande i spänningen mellan deprimerade hustrun Harper (Mari Götesdotter) och den manipulative, egocentriske advokaten Roy (Fredrik Gunnarson).

Det bästa med Malmö stadsteaters uppsättning är att alla skådespelarna omsorgsfullt arbetar med textens innebörd (Nils Gredebys översättning är glasklar) och skapar trovärdiga rollporträtt. De utvecklas intressant – inte minst Sven Borängs välkammade kostymjurist Joe, som slits mellan mormonsk moral gentemot sin pillermissbrukande fru och en stark drift att bejaka sin homosexualitet, vilket samtidigt skulle öppna dörrar till karriärutvecklande (men korrupta) nätverk.

Jimmy Endeley gör också ett ljust porträtt av sjuksköterskan Belize, ex-drugan som lyhört med sanningskompass rör sig mellan skilda världar och identiteter.

Anders Lundorphs regi nedtonar däremot den lyriska överton som gör hela pjäsen till ett mytologiskt drömspel. Kushners fantastiska utbrott av drömmar och hallucinationer redovisas separat från ”verklighetens” scener, med markerade färgval (ljus av Malthe Haugaard) och musikimpressioner. Den uppdelningen motsäger, tror jag, Kushners idé om att skildra ”Amerika” och dess individer som en hypnotisk virvel av myt, poesi och vardag.

I gengäld håller scenografin (Nicolaj Spangaa) samman de olika fiktionsnivåerna i ett stort rum omgärdat av höga, ljusa draperier. Iscensättningen har överlag ett intimt tilltal, vilket kan vara nog så värdefullt för att tränga in i Tony Kushners ord- och bildrika fantasier.

Angels in America

Text: Tony Kushner, övers Nils Gredeby

Regi: Anders Lundorph

Medv: Cecilia Lindqvist, Susanne Karlsson, Jimmy Endeley, Sven Boräng m fl

Malmö stadsteater, Hipp

Publicerad SvD Kultur 4/10 2017

Foton, Angels in America, Malmö stadsteater, Emmalisa Pauly