Robert Wilson lyser upp Paris Festival d'Automne 2013

Sedan 40 år tillbaka åtnjuter den amerikanske scen- och bildkonstnären Robert Wilson närmast gudomlig status i franskt kulturliv. Wilsons extremt stiliserade iscensättningar, där artificiellt sminkade aktörer gestaltar sina figurer som del av ett abstrakt bild- och ljuduniversum, passar en fransk scenkonsttradition som framhäver form och poetisk mångtydighet framför linjära berättelser.

Sedan Wilson 1972 konstnärligt upptäcktes och fick bekräftelse genom franska teaterfestivaler och mecenater har han nått internationell berömmelse, även regisserat i Sverige. Hans originella projekt har ofta skett i samarbete med andra kända konstnärer, bland annat artisterna Lou Reed (som nyss gick bort), Tom Waits, Rufus Wainwright, dramatikern Heiner Müller och performanceikonen Marina Abramovic.

Till den aktuella Louvreutställningen har Wilson gjort en videoserie med världsartisten Lady Gaga. I en suggestiv bildsvit skildras Lady Gagas ansikte som Johannes döparens avhuggna huvud på ett fat, efter en målning av Solario (1507). Oändligt sakta öppnas och sluts hennes ögon, som i ett dödsögonblick. Ett annat videoporträtt i helfigur visar popstjärnan i ett motiv från en målning av Ingres, som också hänger i Louvren. Wilson har utvecklat en specialitet med just videoporträtt av världskändisar som i rörlig film iscensätts i stillastående tableaux vivants. Han utmanar våra förväntningar på handling och utforskar ett gränsland mellan foto, måleri och film.

I Wilsons senaste uppsättning, The Old Woman, på Théâtre de la Ville, möter vi en virtuos duo – dansaren Mikhail Baryshnikov och skådespelaren Willem Dafoe. En absurdistisk, fragmentarisk text från 1939 av den ryske diktaren Daniil Kharms, bearbetad av Darryl Pinckney, formas av Wilson och de två aktörerna till en uppsluppen scenfantasi av nonsens, svart humor och frivolitet.

Wilson skapar här kabarélika, abrupt avgränsade scener, där teman och retoriska figurer utforskas i olika variationer. Baryshnikov och Dafoe är två figurer för en författare, som ska berätta om en gammal kvinna som trillade ut genom ett fönster och dog. Och de försöker tala om hur den gamla kvinnan plötsligt låg död i författarens lägenhet men undanröjdes i en resväska som sedan försvann på ett tåg.

Detta gestaltar de i dans, dialog och groteska upptåg. Männen är vitsminkade med stora svarta ringar om ögonen, har lite för korta kostymbyxor och ofta spattiga, knäppa gester. Scenografin består av fönsterramar, sängar och stolar med surrealistiskt sneda vinklar, som hänger i trådar. Fonden skiftar oavbrutet färg, på typiskt Wilsonmaner, från vitt, ljusblått och grönt till lila, knallrött och gult. Aktörerna färgläggs ibland av spotlights, ett rött ansikte, en gul hand. De agerar med minutiös precision i det visuella schemat, samt till musik och ljudeffekter. Fingrar som dras mot ett imaginärt luftfönster motsvaras av ett plågsamt gnissel av naglar mot glas, en man som boxar sig fram koordineras av bombastiska ljuddån.

Robert Wilson, som nu är 71 år, visar här en makalös vitalitet och frigjordhet i uttrycken. The Old Woman är som en skev, beckettsk drömspelsrevy över livet i en stad, med nyfikna möten och plötslig död. Mikhail Baryshnikov och Willem Dafoe triggar varandra i disciplinerad antinaturalism, i en hyllning till livet, döden och konsten som absolut nonsens.

Festival d’Automne 2013, Paris: Théâtre de la Ville, Théâtre du Châtelet, Louvren, Paris

Publicerad SvD 23/11 2013

Läs mer om Robert Wilson:

• Einstein on the Beach – opera av Robert Wilson, Philip Glass & Lucinda Childs >>>
• Robert Wilson– banbrytande scenkonstnär >>>
• Robert Wilson sätter upp Wagners Ringcykel i Paris: Rhenguldet & Valkyrien >>>
  
• Teaterns nollpunkter – om regissörerna Peter Brook >>>
  
• Armani – modekonstnären utsökt iscensatt av Robert Wilson >>>
  

Läs programmet för Festival d’Automne >>>