teaterkritik - kulturproduktion

Nikolai Kolyadas Hamlet och iraniern AR Koohestani på Paris Festival d'Automne 2010

Paris årliga höstfestival är i full gång, med fyra månaders internationell teater, dans, bildkonst, film och musik. Festival d’Automne grundades 1972 och har varit en motor i att göra Paris till internationellt centrum för ledande scenkonst. I år medverkar grupper från bland annat Europa, Japan, Brasilien, USA och Iran. Höstfestivalen sparkades igång i september med den legendariske tyske regissören Peter Steins italienska heldagsversion av Dostojevskijs Demoner, och den polske regissören Krystian Lupas lika långa sceniska fantasi om Andy Warhol, Factory 2. Båda regissörerna bedriver djuplodande kulturanalyser i sina verk, där själva tiden, alltså 8-12 timmar långa föreställningar, tillåter ett skådespeleri som blir uppriktigt utforskande. Det är en motvikt till alla smarta men ytliga klichéer vi serveras inom politik, nyheter och underhållning.

Jag slank i förra veckan in på en mera normallång rysk Hamlet, som gick på Odéonteatern för utsålda hus. Det blev ett bullrigt möte med teatermannen Nikolai Kolyada från Yekaterinburg. Kolyada brukar säga att han skildrar sopornas skönhet, och följdriktigt utspelas hans Hamlet i högar av skräp från en soptipp, i utkanten av ett vräkigt konsumtionssamhälle. Bland benrester, kitschiga textilier, tomma konserver och kattmatsburkar ser man ett maktkollektiv som ägnar sig åt vilda orgier av sex och fylleri. Undersåtarna, även Hamlet, har på sig hundkoppel, som de rycker åt i självcensur eller drar runt varandra med. Skådespelarnas tungor hänger ut i undergiven lydnad, och Hamlet försöker bringa ordning i detta explosiva, våldsladdade kaos. Hans döde far, vålnaden, spelas av Nikolai Kolyada själv, som en kitschig ängel. Hos Kolyada, en av Rysslands mest produktiva teatermän och dramatiker, gisslas orättvisor och förtryck med burleska skratt och blodiga tårar. Intressant nog ligger han väldigt nära Shakespeares egen elisabetanska teater i det uppsluppna, folkliga scenspråket.

Betydligt mera subtil men lika politisk är den iranske dramatikern och teatermannen Amir Reza Koohestani, som gästar med sin pjäs Where were you on January 8th. Det är i en iransk uppsättning som visas på nationalteatern Colline. Pjäsen handlar om en grupp unga människor som har kommit över en tjänsterevolver från en värnpliktig soldat, när han sov över hos sin flickvän. Soldaten riskerar avrättning för att han har blivit av med sitt vapen. Hela pjäsen är uppbyggd med korsvisa mobiltelefonsamtal mellan de unga, som gömmer vapnet. Var och en av dem skulle vilja behålla revolvern för egna frigörelseprojekt. Men de talar kryptiskt och undvikande för att avleda en eventuell avlyssning. Publiken blir också osäker på vem som har vapnet och varför. Koohestani skapar på så sätt ett raffinerat drama om unga människors relationer i det iranska kontrollsamhället. Själva iscensättningen, där telefonsamtalen korsar över scenen och de andra medspelarna, blir en bild av ett system där man aldrig vågar vara privat och förtrolig och inte heller kan lita på vad andra säger. Amir Reza Koohestani återvände förra året till Iran efter att ha genomfört en mastersutbildning i Manchester. Han har forskat i dokumentärteater efter 11 september-attentaten och har inspirerats av den brittiska, politiskt engagerade dokumentärteatern i sitt eget skapande. Koohestani förklarar i en intervju att han måste arbeta med metaforer för att undvika såväl politisk som moralisk censur. Det gör att hans scenspråk blir intimt och underfundigt. Tvärtemot den ryske Nikolai Kolyada, som utmanar ruttna maktstrukturer med brakande energisk folkteater.

Publicerat i Sveriges Radio OBS, 26/10 2010

Läs mer om Krystian Lupa och om östeuropeisk och rysk teater här