Kanata – la Controverse – Robert Lepage och Théâtre du Soleil
(Paris) Regissören Robert Lepage och franska Théâtre du Soleil har med projektet Kanata anklagats för kulturell appropriering av Kanadas urbefolkning. Verket har nu haft urpremiär i Paris och fördjupar den kontroversiella identitetsdebatten.
Mitt i Kanata visas ett videodokument med en First Nations-kvinna, alltså från Kanadas urbefolkning. Hon berättar hur hon och andra barn i hennes folk tvångsseparerades från sina familjer och sattes i katolska internat. Barnen fick aga om de talade sina egna språk, då det var ”djävulsbabbel”. De pådyvlades en främmande kultur av kristna begrepp. Men, säger kvinnan, vi tror inte på helvetet, djävulen eller Halloween. I urbefolkningens animistiska metafysiska värld finns inte ord för det.
Med sitt nya verk Kanata, uppsatt med det legendariska franska kollektivet Théâtre du Soleil, vill den hyllade kanadensiske scenkonstnären Robert Lepage belysa hur historien av övergrepp mot First Nations-folken än i dag påverkar samhället. I den första delen, La controverse, skildrar han svårigheterna att alls berätta historien. Och själva uppsättningen drabbades i somras av samma problematik, då den i Montreal stoppades av aktivister från urbefolkningen. Lepage anklagades för kulturell appropriering, då ensemblen saknar skådespelare från deras folk.
Nu bygger Lepages verk på år av research och dialog med berörda grupper, tillsammans med det Parisbaserade kompaniet. Théâtre du Soleils berömda ledare Ariane Mnouchkine hävdar i ett manifest, att folk och kulturer inte är någons egendom, de ingår i den stora berättelsen om människan. De 32 medverkande skådespelarna i ensemblen från Théâtre du Soleil har 24 olika nationaliteter, och många har själva flytt från folkmord, krig och förtryck. Just det kompaniet anses ha legitimitet att gestalta identitetsfrågor, då det ligger i hjärtat av Soleils halvsekellånga konstnärliga och humanistiska projekt.
I Paris spelas nu det första partiet av Kanata på Théâtre du Soleil, i samproduktion med Festival d’Automne. Stycket utspelas i Vancouver, där ett franskt konstnärspar, Ferdinand och Miranda, slår sig ner och möter ett brokigt, mångkulturellt samhälle. Deras område är socialt utsatt, med prostitution, hemlösa och sprutcenter för narkomaner. Här lär Miranda känna en ung missbrukare, Tanya, vars mamma, som är av ursprungsfolket, blev bortadopterad till exiliranier. Mamman är konservator på museet, expert på målningar som förmedlar den historiska klichébilden av ”indianer”.
Med utgångspunkt i brutala verkliga händelser från 2005 framställs hur marginaliserade kvinnor från urbefolkningen försvinner och styckmördas. Lepage belyser kritiskt polisens bristande intresse och berör en uppmärksammad problematik med kraftig överrepresentation av First Nations-kvinnor som offer för våldsbrott.
Föreställningen drivs framåt i ett filmiskt flöde, med snabba skiften mellan platser, naturalistiskt karakteriserade med fondprojiceringar och en levande ljudbild. Kontroversen i dramat uppstår då Miranda initierar ett konstprojekt med porträtt av de försvunna och dödade kvinnorna, för att hedra dem och bejaka deras kulturella identitet. Hon möter då våldsam kritik från anhöriga i urbefolkningen. De menar att denna franska konstnär, trots goda intentioner, är ännu ett exempel på att andra berövar dem deras trauman, deras historia.
Kanata – la controverse ger inga enkla svar, men har förtjänsten att lyfta frågan om konstens uppdrag och möjligheter att bryta låsningar i identitetspolitiska konflikter. Det ska bli intressant att se om Lepage kan fullfölja nästa etapp av verket.
Kanata
Text: Michel Nadeau och Théâtre du Soleil
Regi: Robert Lepage
Festival d’Automne, Théâtre du Soleil, la Cartoucherie, Paris
Foton, Kanata, Théâtre du Soleil, Michèle Laurent
Publicerad 29/12 2018 i SvD.
