teaterkritik - kulturproduktion

Rimini Protokoll - Call Cutta in a box

Det tyska teaterkollektivet Rimini Protokoll har på nytt slagit ner i Köpenhamn, och världen är sig inte längre lik. Rimini Protokoll är specialiserat på att göra dokumentära, platsspecifika iscensättningar som får oss att uppleva den sociala vardagen på annorlunda sätt. Förra året kunde man åka runt i en bulgarisk lastbil i Köpenhamns hamnområden och få inblickar i transportindustrin.

Nu har gruppen engagerats av Teater Camp X med projektet Call Cutta in a box, ”världens minsta teaterföreställning”. I en privatlägenhet på fashionabla Frederiksberg slussas jag ensam in i ett kontorsrum där telefonen snart ringer. I andra ändan finns Christopher, en äkta telefontjänsteman från ett callcenter i Calcutta.

Teateräventyret består i att vi talar om stort och smått, om livet och döden. Han sjunger en sång på hindi, berättar om boken ”The Secret” som givit honom nycklar till livets hemligheter, vi fantiserar om vad vi skulle göra om vi bara hade 20 år att leva.

Guidad av Christopher går jag runt lite i lägenheten, berättar om inredningen, tittar ut på gatan och beskriver detaljer för honom. Allt får en förhöjd närvaro av min förväntan att min samtalspartner vet något mer än jag. Han är del av en iscensättning vars syfte är att teatralisera verkligheten så att jag ser den lite klarare. Några överraskningar bjuds också som visar att han har initiativet.

När vi har småpratat och skrattat i nästan en timme, och även tittat på varandra genom våra datorer (tack vare Skype), är ”föreställningen” slut. Häpen funderar jag över hur lätt och trivsamt vi kommunicerade, hur många gemensamma referenspunkter vi hade, men hur samtalet ändå rörde sig i en ofarligt neutral ton. Är det så vi utövar våra globala kommunikationer i en krympande värld? Vart tar då särarterna vägen, det svårbegripliga och irrationella? Rimini Protokoll använder leken för att väcka reflektion om våra rollspel i världen i dag.

Call Cutta in a box | Rimini Protokoll | Teater Camp X, Köpenhamn, september/oktober 2008

Publicerat i Kvällsposten september 2008