Puntila – Staffan Valdemar Holm gör 'spritromantisk' Brecht på Det Kgl

Staffan Valdemar Holm säger att han på Det Kongelige har velat göra Brechts Puntila till en ”spritromantisk” uppsättning. En studie i sprit och ledarskap, för att undersöka när en alkoholiserad makthavares charmfullt kreativa oberäknelighet övergår till att bli tungt destruktiv både för honom själv och andra.

Lärostycket är Hella Wuolijokis berättelser om den tyranniske, försupne godsägaren Puntila, som hon och Bertolt Brecht under dramatikerns krigsexil i Finland gemensamt formade till en modern pjäsklassiker. Brecht, som ville få fram en systemkritik av kapitalismen, betonade den diaboliska dubbelnaturen hos Puntila: hänsynslös förtryckare av sina anställda, kvinnor och främlingar när han var nykter, blödigt sentimental ”socialist” och filantrop när han var full.

Toppskådespelaren Olaf Johannessen hanterar med bravur dessa tvära kast i Puntilas energi och lynne. Han far besinningslöst fram i Bente Lykke Møllers kompakt plywoodklädda scenrum (en stiliserad tolkning av finska skogar), slår in väggar och super sig redlös med sociala jämlikar. Søren Sætter-Lassens domare är i sig ett obetalbart absurt porträtt av en feg dryckesbroder, en av dessa samhällets stöttepelare som förbrukat all eventuell legitimitet.

Mot Puntila står den förvirrade dottern Eva, som Johanne Louise Schmidt fångar i en fin balans mellan uppror, viljestyrka och förintelse. Hon är en sipp fröken Julie som förirrat sig i den finska folkloren av alkohol, bastu och tango – och blir på alla plan ett hjälplöst offer. Den ende som förmår stå upprätt i denna groteskt stiliserade fars är chauffören och drängen Matti. Lars Ranthe är rakryggad och stram i rollen, medan husbonden omväxlande kramar och bespottar honom. Men Matti tar också sina chanser att slå neråt, ty en hunsad underklass är ju sällan försonlig mot andra.

Staffan Valdemar Holms sprudlande regi frilägger å ena sidan den nattsvarta komiken och anarkin i pjäsens många fyllescener, å andra sidan tragedin i figurernas förstumning inför makthavare som underminerat allt förtroendekapital. I Puntilas samhälle är alla förlorare, såväl beslutsfattare som proletärer. För den sociala dialogen är obefintlig – varje man (och kvinna, om hon förmår) är sin egen lyckas smed. Endast i berusningen tycks individerna mötas, i en stund av delade hallucinationer. Men det är knappast med dem som ett hållbart samhälle kan byggas.

Puntila
Text: Bertolt Brecht, övers Nielsen
Regi: Staffan Valdemar Holm
Scenbild, kostym: Bente Lykke Møller
Medv: Olaf Johannessen, Johanne Louise Schmidt, Lars Ranthe m fl
Det Kongelige Teater, Köpenhamn

Publicerat SvD 28/12 2015

Läs mer om Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Møller:

• Aida – av G Verdi som kammarspel av Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Møller >>>
• Woyzeck – av Georg Büchner, regi Staffan Valdemar Holm, Det Kongelige Teater >>>
• Stuepigerne (Les Bonnes) av Jean Genet - regi Staffan Valdemar Holm, Det Kongelige Teater, Köpenhamn >>>
  
• Richard III - av W Shakespeare, regi Staffan Valdemar Holm/Bente Lykke Møller, Det Kgl Teater >>>
  
• Macbeth - av W Shakespeare regi Staffan Valdemar Holm, Dramaten/Det Kgl Teater >>>
  
• Intervju med Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm >>>