Lucas Svensson dramatiserar Marguerite Duras Smärtan - Teater Får 302/Malmö stadsteater

Det är totalt slutsålt till den köpenhamnska studioteatern Får 302, där Ulla Henningsen i en monolog framför Lucas Svenssons senaste pjäs, byggd på Marguerite Duras Smärtan, i regi av Madeleine Føn Juul. För många är Ulla Henningsen mest bekant som den kavata Iben i tv-serien Matador, men här smälter skådespelerskan samman med ett fiktivt författarjag och med smärtan hos en väntande kvinna.

Denna Pariskvinna närvarandegör sina minnesscener från en förintande väntan på maken, Robert L, som deporterats till tyskt koncentrationsläger under andra världskriget. Kriget är slut, de allierade rycker fram i Europa, folk återförenas med sina familjer. Men inte Robert L. Inte ännu. Hon upplever att alla är fiender, både de som befriats och de som håller Robert L fången.

Ulla Henningsen talat lågmält och inträngande, med ansiktet stramt och ögonlocken halvslutna, som för att hålla igen på den explosiva rädsla och smärta kvinnan bär inom sig. Bilderna tränger sig hela tiden på, där mannen ligger mördad eller ihjälsvulten i ett dike, eller lever som krigsfånge men inte blivit upptäckt ännu. Vännen och älskaren D säger att hon är sjuk, galen. Själv vet hon att det vore fegt att vara modig, att försöka fly från den olidliga smärtupplevelsen.

Lucas Svensson har i sin text fångat Duras instängda, monomana stämning. Genom nyktra iakttagelser och kortfattade formuleringar isolerar han kvinnans självcentrerade begär och hennes oförmåga att frigöra sig från sitt inre undantagstillstånd. Ulla Henningsens sätt att förkroppsliga tillståndet snarare än en rollkaraktär gör henne till en universell representant för alla de kvinnor och älskande som tvingats uppskjuta sina liv på grund av ovissheten för närstående ute i krig.

Monologen kan också ses som en viktig pendang till de dramatiseringar som gjorts av Primo Levis Om detta är en människa. Från anhörigperspektivet ger den en skoningslös bild av Förintelsens människoslakt och tar upp frågan om allas vårt medansvar i brottet. Om vi avfärdar Förintelsen som en akt utförd av tyskar i en viss historisk situation har vi ju reducerat den till en regional angelägenhet.

Smärtan är i sitt tydliga, direkta tilltal en visuell och fysisk monolog, helt i klass med Lars Noréns tolkning av Primo Levi. Teater Får 302, som driver sin verksamhet i nordiska projekt, samproducerar pjäsen med Malmö stadsteater, där den spelas från den 18 oktober.

Smerten

Får 302, Köpenhamn/Malmö stadsteater, Studion

Text: Lucas Svensson, efter Marguerite Duras.

Regi: Madeleine Røn Juul.

Medv: Ulla Henningsen

Publicerad SvD 12/10 2011