Ibsens Hedda i queerversion - regi Peter Langdal

Den danske regissören Peter Langdal har ett frimodigt och direkt sätt att möta klassiska dramatexter. Han använder sex och begär som nycklar till att förstå varför pjäsfigurer beter sig som de gör. Vem är kär i vem och varför? Är det besvarat? Är känslan styrd av erotiska drifter? Längtan efter trygghet och bekräftelse? Eller behov av flykt?

En hel del är uppochnervänt. Inte bara teaterrummet, där scenen byggts upp ovanpå åskådarsätena och publiken sitter på läktare runt det nygifta paret Tesmans modernt minimalistiska lounge, kvadratisk som en brottararena. Här är allt trådlöst och flexibelt: laptop och mobil, fjärrkontrollen som styr ljus, musik och takfläkt – och relationerna, som konstrueras i nuet, alltefter situationerna och personernas begär.

Langdal har i stort sett bevarat Ibsens text intakt, men han har rört om i könstillhörigheterna, för att ge ny belysning åt gestalterna. Sålunda är Hedda och Tesman ett nygift lesbiskt par, spelade av Sonja Richter och Paprika Steen. Heddas skolkamrat Elvstad är en man (Nicolaj Kopernikus), gift med en annan man som han önskar lämna, till förmån för författaren Lövborg (Shanti Roney), som han åtrår och som möjligen är bisexuell. Precis som i Ibsens original drivs dramat fram av att Lövborg och Hedda återses, vilket ger ny glöd åt den omöjliga, destruktiva passionshistoria de haft för många år sedan.

Hedda, som är otillfreds och rastlös i sitt äktenskap, leker makabert med revolvrar och simulerar våldsamma dödsscener. Hon tycks lida av en inre sexuell kluvenhet (homo, hetero eller bi?) som hon strategiskt har försökt överskyla i intensiva förhållanden med omedelbar behovstillfredsställelse. Sonja Richter har en slängig gestik som förmedlar Heddas impulsiva kast mellan provokationer och ömhetslängtan. Shanti Roney, som får agera på svenska, fixerar henne i ett rollspel där de båda söker sina identiteter genom varandra. Roney är sårbar och främmande i sitt allvar. Paprika Steens Tesman försöker mest upprätthålla en stämning av normalitet. Hon är en modern, frigjord, intellektuell kvinna, som söker acceptans för sitt borgerliga homoäktenskap och husfrid för att skriva ett forskningsarbete. Men i sin strävan att anpassa sig efter samhällets institutioner och etablera status förbiser hon Heddas frustrationer och existentiella rädsla.

Paret hotas också av en aggressiv manlighet i form av advokatvännen Brock (Tom Jensen) vars underliggande förakt mot deras homosexualitet kommer fram i en fyllescen. Här finns ju plats för en tredje part, en riktig karl, tycker han, vilket är en vanlig attityd mot lesbiska par.

Den främsta poängen med Peter Langdals tolkning är dock inte att han bryter med Ibsens heteronormativa värld. Det väsentliga är att han med hjälp av Ibsen undersöker vår tids urbana samlevnadsformer, där inte alla förmår förverkligas i den frihet som vi högljutt kräver.

Publicerad SvD mars 2006