Der Kaufmann von Venedig – Shakespeare på Kronborg 2013
Det ger en speciell, rysande resonans att på Kronborgs slottsgård höra tyska skådespelare bespotta en medspelare som ”Jude”, eller ”scheisse-Jude”. Den trakasserade och utstötte Shylock fräser tillbaka en rasande hämndlystnad mot de ”kristna”, i stadens borgarklass.
När den unge (34 år) tyske regissören och chefen för Staatsschauspiel Dresden, Tilmann Köhler tar sig an Köpmannen i Venedig vidgar han perspektiven. Köhlers läsning pekar på de godtyckliga normsystem som odlas utifrån en okritisk flockmentalitet.
I första scenen kommer ensemblens tolv män in på scen iförda endast svarta, kritstrecksrandiga badbyxor. De lägger sig ovanpå varandra som en klump kött. Ur detta kött träder de så ut i tillfälliga rollspel. Man kan agera kvinna, genom en lätt modifierad kroppshållning. Eller afrikan, genom att knyta en brun t-tröja över huvudet. Eller jude, genom att hänga snöret från en hoodjacka över örat, som en hårlock. Men skådespelarna har hela tiden en neutral utgångspunkt som jämlika medlemmar i en grupp.
Utifrån denna grund iscensätter Köhler brytpunkter mellan individer och kollektiv. Antonio (Christian Erdmann), en melankolisk köpman, homosexuell, stöts bort från den grabbiga, flabbande horden. Shylock (Matthias Reichwald) lynchas för sin religion.
Huvuddramat handlar om hur Antonio sätter sina tillgångar och sin kropp i pant för älskaren Bassanio (Christian Clauss), som lånar pengar av Shylock. Bassanio ska med pengarna hamna i bättre dager hos den rika arvtagerskan Portia (Christian Friedel), som han friar till. Dock går Antonio i konkurs och Shylock kräver sin pant, dvs ett skålpund kött utskuret ur Antonios kropp.
Skådespelarna växlar med suverän dynamik mellan kollektiva och individuella utspel. De plockar på och av sig t-tröjor, shorts och byxor som kastas in på den tomma, svarta scenen. Deras identiteter och grupptillhörigheter är utbytbara, föränderliga. Ena stunden är deras rollfigurer utsatta, på grund av kön, kulturell, sexuell eller social avvikelse, nästa stund är de svikare eller del av förtryckare.
Uppsättningen vågar diskutera och synliggöra evigt återkommande fördomar och våld. Den visar att klassikerna kan hjälpa oss se den intolerans som är högaktuell idag men som vi har så svårt att tala om.
Köpmannen i Venedig
Text: William Shakespeare, tysk övers Elisabeth Plessen
Regi: Tilmann Köhler
Staatsschauspiel Dresden, Hamletscenen Kronborg
Publicerad i SvD 14/8 2013