teaterkritik - kulturproduktion

Lilith Performance Studio 3-årsjubilerar

Stämningen var på topp i den före detta fabrikslokalen på Sofielund, när Lilith Performance Studio i lördags firade treårsjubileum. Fem performanceverk presenterades av japanskan Tsuneko Taniuchi, indonesiska Melati Suryodarmo, svenska Saralunden, danska Lilibeth Cuena-Rasmussen och amerikanskan Tanya Mars. Lilith släppte samtidigt en påkostad katalog, som i text och bild belyser verksamheten hittills.

Både verken och katalogen vittnar om Liliths oförutsägbara mångsidighet i uttryck, form och tilltal. Här minglade den nyfikna publiken kring en isbar som hackades sönder, ett surrealistiskt tårtbord och en nationell identitetsshow. Lilith Performance Studio är en plats där man vågar – och rentav bör – ta konstnärliga risker. Kanske är det därför den så ofta framhålls som en betydelsefull aktör när man talar om förnyelsen i Malmös kulturliv.

Jag kan inte låta bli att se Melati Suryodarmos verk som en bild för den utsatta miljö performancekonstnärer har att verka i. Hon inträdde på en liten arena som var täckt av några kilo smör. Iförd åtsittande klänning och högklackade röda skor försökte hon utföra en klassisk indonesisk dans. Gång på gång slirade hon på det alltmer oformliga smöret, föll handlöst, men reste sig igen och fortsatte den sirliga dansen. Till sist var hon alldeles insmetad i smör och scenen var omöjlig att hålla balansen på.

Performancekonsten måste ständigt resa sig själv, rentav uppfinna sig själv. Många ser felaktigt performance som en hybrid mellan andra, ”riktiga” konstarter, eller som pynt och underhållning på vernissager. Det fina med Lilith Performance Studio är just att man ger rum och resurser åt performancekonsten att utvecklas i sin egenart.

I katalogen skriver de engagerade konstnärliga ledarna Elin Lundgren och Petter Pettersson om hur viktigt det varit för dem att ge bildkonstnärer förutsättningar att skapa performance i arbetsformer som motsvarar regissörers och koreografers. Man mäter inte en lyckad process i termer av bra eller dåligt utan i vad mån man lyckats hjälpa varje konstnär att förverkliga sina intentioner.

Performance, framhåller Lundgren/Pettersson, har också förmånen att stå utanför konstvärldens och upplevelseindustrins kommersiella och hierarkiska strukturer. Man kan inte köpa och äga performance i sin samling, man kan heller inte spekulera i kassasuccéer. Det är en ögonblickets konst som står fri från många av de krafter som i dag påverkar villkoren för bland annat bild- och scenkonst.

Kanske är det också därför en bred publik känner sig så välkommen på Lilith. Även om studion presenterar ledande internationella performancekonstnärer finns ingen uppdelning i initierade och utomstående, inga givna koder för att förstå verken. Åskådarna inbjuds att tillsammans med konstnären träda in i en mångtydig, fiktiv situation och utforska sig själva och varandra i det mötet. Lördagens festafton präglades av denna öppna, fria gemenskap i konsten.

Publicerad KvP 7 juni 2010

Läs mer om Lilith Performance Studio:

* Lilith Performance Studio och Institutet - Malmös rum för nyskapande scenkonst

* Yingmei Duan i ett civilisationskritiskt sopberg på Lilith Performance Studio