Jean Nouvel - internationellt hyllad fransk arkitekt på besök i Danmark
Jean Nouvel tycker det är helt okej att kallas för ”hovarkitekt”. Två franska presidenter, först Mitterrand och nu Chirac, har anlitat honom för prestigefyllda monument i Paris. Han är efterfrågad över hela världen: från Tokyo, där han gjort ett 215 meter högt kontorstorn åt Dentsu, till mexikanska Guadalajara, där han just deltagit i tävlingen om ett nytt Guggenheimmuseum.
Nu är Jean Nouvel i Danmark, där hans arkitektur presenteras i en stor utställning på Louisianamuseet. Samtidigt växer Danmarks Radios nya konsertsal fram i ingenmanslandet Örestad utanför Köpenhamn. Jean Nouvel betecknar detta bygge som en ”katedral”, i den meningen att huset blir en samlingspunkt men också en visuell referens för den framtida utformningen av en ny stad i regionen.
Det låter som om denne snart 60-årige arkitektstjärna kan vara ganska säker på sig själv. Vid första anblicken förstärks denna fördom av hans tuffa, buffliga fysik och rakade hjässa, som för tankarna till rugbyproffs, lätt förklädd i obligatorisk svart arkitektuniform och puffande på en Havannacigarr.
Men tvärtemot de ytliga intrycken öppnar sig i samtal en person lika leende och vänlig som den region i sydvästra Frankrike han kommer ifrån. Jean Nouvel tror inte på arkitektur som självhävdelse. Han betonar snarare hur arkitekturen alltid måste uttolka ”platsens poesi” och anpassas efter de föränderliga berättelser som pågår i olika miljöer. Nouvel föraktar konstnärsarkitekter, som drar runt i världen och prånglar ut märkesbyggnader utan anknytning till det lokala sammanhanget. Som om hus vore globalt standardiserade konsumtionsobjekt. Arkitekturen, hävdar Nouvel, bör snarare söka det specifika i varje situation och uppenbara platsens geografi, historia, färger och ljus.
- Varje plats har rätt till en egen reflektion. I dag utgår man ofta från förutbestämda koncept och skapar en klonad arkitektur. Men arkitektur handlar om att skapa en unik relation med en plats och en epok, säger Jean Nouvel.
Vi möts på Louisiana, där han i sommar presenterar en utställning formulerad som ett manifest. Affischens framsida visar bilder av hans byggnader, och på baksidan är det tättskriven text med Nouvels programförklaring för en god arkitektur. Nouvel framhåller Louisiana som ett föredöme. Här har man utgått från en klassisk strandvilla och byggt på i olika omgångar med djup respekt för tomtens natur och i aktiv relation till havets skiftningar. Jean Nouvel har själv velat integrera sin multimediala utställning i en dialog med museet. Den består av film, video, foto och serieteckningar spridda i olika rum, men även av specialgjorda små utsiktsplatser i parken - och en badbrygga. Där vill Nouvel att man ska slå sig ner och betrakta Louisiana utifrån olika perspektiv.
Respekten för arkitektur fick Nouvel som barn i den vackra staden Sarlat i Dordogne, med en medeltida bebyggelse i varm, gul sandsten.
- Jag bodde i ett hus från 1600-talet med en trappuppgång där det fanns målade fresker i taket och vackra renässansfönster. Hela staden omkring mig var som en enda arkitekturutställning! På husväggen mittemot fanns en figur med båge och en pil som pekade mot en text där det stod: ”Där finns skatten”. Och jag förstod då att skatten var arkitekturen.
Jean Nouvels byggnader, som nästan alltid har glasfasader, brukar reflektera den befintliga, äldre omgivningen. I Paris bryts exempelvis hans transparenta konsthall i glas och stål, Fondation Cartier, mot en grönskande trädgård och traditionella kvarter på Montparnasse.
- Jag försöker alltid låta min arkitektur genomsyras av en plats. Det är som min lilla badbrygga här ute, den låter sig genomsyras av havet. Jag söker formulera en tillhörighet, förklarar Jean Nouvel.
Jean Nouvel är den ende arkitekt som anlitats för s k stora projekt av två olika franska presidenter. Han slog igenom med Institut du Monde Arabe under Mitterrands kulturella glansperiod. Nästa år ska Chiracs hjärtebarn vara färdigt, Le Musée des Arts Premiers, med konst från tidiga civilisationer i Afrika, Amerika, Asien och Oceanien. Hur är det då att vara en makthavarnas arkitekt?
- Båda dessa projekt har antagits av helt kulturellt sammansatta jurygrupper och sedan fått respektive presidents välsignelse. Givetvis tror jag att presidenterna via monumenten hoppas åtnjuta en positiv politisk återspegling, men utgångspunkten är rent arkitektonisk och kulturell. Jag tror inte att dessa arkitekturer ger triumferande uttryck för maktens tyngd eller arrogans. Faktiskt tror jag snarare de hjälper att formulera dessa andra, icke-franska kulturer som de representerar. Min utgångspunkt var, som alltid, att präglas av ett program, en plats, en given identitet och att ta ställning intellektuellt.
För övrigt tillägger Nouvel att båda byggnaderna har parisiska ikonmonument som grannar: Eiffeltornet å ena sidan och Notre Dame å den andra:
- I sådana konfrontationer får man lära sig att ta plats ”inåt”, inte genom att försöka brösta sig. Man får snarare utveckla en förankring och arbeta med symboler som fördjupas. Det går inte att tävla i yttre uppmärksamhet med så oomtvistade monument.
Rakt motsatt situation hamnar Jean Nouvel i med Danmarks Radios nya konserthus i Örestad. Där finns drömmar om en ”ny by” men inget är byggt ännu. Nouvel hoppas därför slå an tonen med sitt ljusa, öppna konserthus, där fasaden på kvällen ska ha rörliga filmbilder av musiker. På dagen präglas det av vårt berömda nordiska ljus:
- Det är ständigt i förändring, jag älskar det. Skiftningarna mellan sol, moln, grått. Jag är väldigt mottaglig för detta föränderliga. Konserthuset kommer att reflektera detta. Upplevelserna avlöser varandra, blå himmel, grått, regn.
Musik, precis som film och konst, är viktiga impulser i Jean Nouvels skapande. Han kallar arkitektur för ”försteningen av en kultur”, något som fångar upp samtidsandan:
- Jag har många vänner bland konstnärer och filmskapare: Bertrand Lavier, Sophie Calle, Wim Wenders, Bigas Luna för att nämna några. Men det viktiga är att arkitekturen är förbunden med sin samtid. Jag säger alltid att arkitektur är en förstening av kulturen. Om man ska kunna omvandla den till sten måste man vara väl förtrogen med den, leva i den. Jag samspelar även med andra, som Jean Baudrillard (filosofen). Det är oerhört viktigt för mig att ha en levande dialog och vara aktivt delaktig i samtidens kultur, inte bara stå vid sidan av och betrakta.
Aktiv är han oavbrutet. Just i dagarna blev det avslag på tre stora tävlingsförslag: konserthus i Reykjavik, Guggenheims nya museum i Mexiko och nytt hamninlopp för Valencia till America’s Cup.
- Ja, det motsvarar sex månaders arbete, som bara på en dag försvinner. Det är ganska tufft, skrattar Jean Nouvel. Det är då man bara vill dra sig tillbaka vid havet eller rita en enkel villa. Ibland känns det som att vara Don Quijote som slåss mot väderkvarnarna!
Publicerad SvD juni 2005
Läs mer om arkitektur och urbana rum:
Staden som scen. Metropolis Laboratory i Köpenhamn
Trevor Davies om Metropolis Copenhagen