Riga europeisk kulturhuvudstad – danskt avantgarde i Wagners Rienzi

Europas hjärta slår i Riga detta år. Med de vackra orden invigdes häromdagen den franske konstnären Christian Boltanskis utställning Les Archives du coeur (Hjärtarkiven) i Riga. Tillsammans med premiären på Wagners ungdomsopera Rienzi i ny dansk iscensättning, körkonsert, och en lång människokedja av bokälskare slår det bultande hjärtat an takten för Riga som europeisk kulturhuvudstad 2014.

Redan den kedja av tusentals människor som förra helgen i isande kyla ringlade genom huvudstaden bejakade sitt engagemang för den europeiska kulturhistoriens mångfald av berättelser och kunskapsperspektiv. Barn, unga och gamla stod sjungande och flyttade från hand till hand böcker från det gamla nationalbiblioteket till den nya märkesbyggnaden vid floden Daugava.

Människokedjan erinrade om de miljoner balter som 1989 stod hand i hand och fysiskt sammanlänkade Riga, Vilnius och Tallinn i manifestationer för frihet och nationell självständighet. Man kände också en resonans från ”den sjungande revolutionen” i invigningskonserten för Riga 2014, buren av körsång, som har stor betydelse i lettiskt musikliv. Kulturens kollektiva, folkliga förankring ger en trygghet, som också innebär att man vågar öppna sig för djärva konstnärliga uttryck.

Den egensinniga danska scenkonstnären Kirsten Dehlholm, ledare av performancelaboratoriet Hotel Pro Forma i Köpenhamn, har något av kultstatus hos Rigapubliken. Hon har hyllats för sina originella produktioner Operation: Orfeo och War Sum Up, i samarbete med Lettiska nationaloperan och Lettiska radiokören. Hennes scenspråk framhäver rum, ljus, kostym och färger i anslående visuella kompositioner. Därför har Dehlholm inbjudits att iscensätta Richard Wagners sällan spelade Rienzi, komponerad när Wagner var bosatt just i Riga 1837-39. Operapremiären blev officiell start för hela kulturhuvudstadsåret.

Uppsättningen motsvarar alla förväntningar man kan ha ifråga om okonventionella grepp på Wagner. Femaktaren har av husdramaturgen Mikus Ceze, Kirsten Dehlholm och litauiske dirigenten Modestas Pitrenas reducerats till två akter, som på två timmar fokuserar dramats kärnpunkter och konflikter. I första akten ser vi den romerske tribunen Rienzis (tenoren Torsten Kerl) uppgång till politisk ledare. Han drivs av hämnd mot den rivaliserande familjen Colonna, som mördat hans bror. Rienzis oskuldsfulla syster Irene, innerligt tolkad av sopranen Elisabet Strid från Malmö, har dock en kärlekshistoria med Adriano Colonna (Ursula Hesse von den Steinen). Bäddat för tragedi och lojalitetskonflikter. Akt två visar Rienzis fall, efter att han blodigt slagit ner all opposition.

Viktig aktör i berättelsen är den stora kören – folket – som ska in och ut på scenen. Kirsten Dehlholm och koreografen Jon R Skulberg har löst dessa tungrodda utmaningar genom att skapa ett koncept inspirerat från Spanska ridskolan i Wien! En schematisk videoprojicering förlägger handlingen till skolans ridmanege. Sångarna rör sig stiliserat som hästar i dressyr. Det är en mycket effektfull bild av diktaturens mekanik.

Kostymerna, designade av Lettlands hippaste modeduo, Mareunrols, är färgstarka riddräkter. Rienzi bär en helt klargrön kostym, Irene är i blått, medan byxrollen Adriano är iförd en läckert rosa riduniform. I folkets dräkter har färgerna blandats, för att visa hur de opportunistiskt håller på än den ena, än den andra av de styrande familjerna.

Kirsten Dehlholms läsning framhäver våld, maktstrider och folkförtryck som en evighetsmaskin. Folk och ledare åkallar förgäves Gud, änglar och jungfru Maria. En vit häst står i vissa scener som en symbol för frihet, medan en grupp unga ballerinor får göra ett klassiskt drömspelsintermezzo till nykomponerad elektronisk musik av den lettiske ljudkonstnären Voldemars Johansons. Det låter kanske spretigt, men resultatet är en medvetet stiliserad, postmodern musikteaterfantasi. Den dyker rakt in i europeisk kultur och skildrar hur folks drömmar om sammanhållning och identitet gång på gång väcks och sedan undermineras av ledarfigurer som korrumperas av sin egen makt.

Musikaliskt får vi prov på en ung Wagner som i ena stunden är italienskt lättsam och lyrisk (den samtida Verdi ligger inte långt borta) för att i nästa scen dra på med blåsare och slagverk i tysk marschtakt. Modestas Pitrenas, solisterna och kören är starka i alla register.

I Rienzi går krig och poesi hand i hand. Det kan också sägas om den vackra konstmuseibyggnaden Arsenals, byggd 1832 som vapendepå till den ryska kejsararmén. Här visas den tredelade utställningen 1914, som i foto, måleri och dekorativ konst erinrar om Lettlands roll i första världskriget och om den irreparabla kulturella förödelse som tyska armén orsakade under sin offensiv österut.

Men Europas hjärta bultar vidare, alltmedan Lettlands självbild förändras i kreativ samverkan med EU och en större omvärld. I Arsenals hörs slagen från ett annat hjärta. Det tillhör Christian Boltanski och är ett av de mer än 80 000 hjärtan som konstnären alltsedan 2005 har låtit spela in för att bevara i ett arkiv på ön Teshima i Japan.

På utställningen kan alla besökare få sina hjärtslag inspelade till arkivet, som drivs av en stiftelse. Tanken är att de ska klappa vidare in i framtiden, när vi alla är döda. Just så lever också idén om Europa vidare, bortom liv och död, genom konst och kultur. Lite form, färg, ord och musik, rakt in i evigheten.

Publicerad i Kvällsposten/Expressen 24/1 2014

Läs mer om Hotel Pro Forma:

• Kirsten Dehlholm och Charlotte Engelkes tolkar Wagner – Parsifal och All Is Divine >>>
  
• War Sum Up, ett multimedialt scenkonstverk om krig, av Hotel Pro Forma, Lettlands Nationalopera, Riga >>>