London Road - en ny "doku-musikal" på National Theatre i London

Nu har den brittiska dokuteatern utvecklats ytterligare ett steg genom National Theatres beställningsverk ”London Road”. Det är ett nytt slags musikal där ordagrant återgivna intervjuer med ”vanligt folk” har tonsatts och dramatiserats. London Road är skriven av dramatikern Alecky Blythe med musik av Adam Cork. Den handlar om hur de boende på en gata i Ipswich åren 2006-09 upplevde traumat med en okänd seriemördare som dödade prostituerade. Medborgargarden bildades och motade folks rädsla. När mördaren dömts fortsatte dessa grupper en kreativ grannsamverkan för att vända den negativa bilden av kvarteret. London Road är nu känd för sin årliga blomsterutställning och positiva atmosfär.

Denna sociala nutidshistoria skildras av en kör i ett realistiskt ensemblespel. Musiken följer språkets banala toftigheter. Alecky Blythe har varit mån om att ha med intervjuernas tvekande utfyllnadsord ”uum” och ”you know”. Intressant nog framhävs språkets inneboende melodier och den lägre medelklassens sociolekter. TV-reportrar och jurister sjunger ett distinkt, bildat maktspråk som kontrasteras mot folkets svepande diftonger.

London Road hade urpremiär i våras och skulle spelas en månad. Efter förlängning av spelperioden är varenda föreställning nu utsåld till slutet av augusti. Regissören Rufus Norris har kallat det för en ”Dogma”-musikal, eftersom dramatikern varit kompromisslös med att skådespelarna måste bete sig och låta precis som de verkliga förebilderna. Just denna opolerade, dokumentära vanlighet hos rollfigurerna gör London Road till ett ovanligt stycke musikteater. Kanske banar den väg för dokuopera och musikaler, där vardagliga utspel och enklare röster ses som kvalitéer?

Publicerad Svd 26/11 2011