La nouvelle judéophobie (Det nya judehatet) - essä av Pierre-André Taguieff

De antijudiska övergreppen och attackerna har de senaste två åren ökat på ett alarmerande sätt i Frankrike. I mars i år kom en uppmärksammad rapport, som publicerades av franska judars studentunion och SOS-Rasism. Den angav att 405 antijudiska dåd hade anmälts från september år 2000, då den nya intifadan började, fram till januari i år. Sedan israelerna inledde sin militära offensiv på Västbanken, har det skett en ytterligare intensifiering av antijudiska dåd: nu rapporterar man om 10-12 övergrepp varje dag. Synagogor i Frankrikes större orter har vandaliserats med Molotovcocktails, barn och ungdomar attackeras fysiskt eller verbalt utanför judiska skolor, judar på väg till synagogan bespottas eller mordhotas, kosherslaktare får krossade butiksfönster. Ariel Sharon har klassat Frankrike som ett farligt land för judar att bo i – trots Frankrikes totalintegration av judar från olika länder. Frankrike är, näst efter Israel och USA, det land som har det största antalet judiska invånare, ca 600 000.

Har då dessa ökade attentat och övergrepp samband med Front Nationals spektakulära framgångar? Antisemitismen är ju uttalad eller latent hos många av Le Pens anhängare. Svaret är nej, de nya antijudiska dåden utövas främst av dem som är Le Pens måltavla, socialt missanpassade förortsungdomar ur andra generationens invandrare. Deras familjer har rötter särskilt i Nordafrika men även i svarta Afrika. Kanske rör det sig om ett tusental ungdomar, spridda över hela Frankrike, som har valt detta rasistiska våld för att synas. De skadar och kränker inte bara judiska fransmän, de ställer också till stor skada för Frankrikes cirka fem miljoner muslimsk-arabiska invånare.

Företrädare för såväl judiska som muslimska organisationer enas om att tona ner den politiska laddningen i dessa attentat. Man ser förövarna som politiskt aningslösa losers, utan ideologiska eller ens religiösa motiv. Ofta är det ungdomar som har tagit avstånd från föräldrarnas kultur och rötter. Samtidigt har sociologer gjort enkäter som visar att arabiska ungdomar i franska förorter upplever en stark identifikation och solidaritet med palestinierna. De känner sig utstötta ur det franska samhället och sätter likhetstecken mellan sin situation och palestiniernas gentemot staten Israel. Därför väljer de att rikta ett reellt eller symboliskt våld mot franska judar.

Flera böcker om denna nya antijudiska våg har i vår kommit ut i Frankrike. Några samhällsanalytiker varnar för den antisemitism som förmedlas i en alltmer utbredd antisionism och häftig kritik av Israel. En av de mer tankeväckande studierna är La nouvelle judéophobie (Mille et une nuits, 2002), Det nya judehatet, av filosofen och statsvetaren Pierre-André Taguieff. Taguieff har under lång tid analyserat de olika yttringarna av rasism i Frankrike och bortom högljudda, medieanpassade förenklingar kartlagt de djupare orsakerna till Front Nationals breda förankring. I sin nya bok går han in i en omfattande analys av de globala islamistiska rörelser som manar sina anhängare att krossa staten Israel och dess judiska invånare men som också för ett propagandakrig mot den västerländska civilisationen, där USA är fiende nummer ett. Taguieff citerar en mängd originaldokument och uttalanden från olika radikala islamistiska ledare, såsom Usama Bin Ladin, för att belysa deras våld och strategier för ett heligt krig. Detta skiljer sig från de modererade, dialogfrämjande budskap vi hör av muslimska ledare i Europa.

Taguieff redovisar hur de radikala islamisterna får en resonans i europeiska arabiska ungdomars antijudiska dåd. Han kritiserar att politiskt korrekta vänsterintellektuella är alltför passiva inför denna nya typ av rasism. Eftersom förövarna är invandrarungdomar vill man inte fördöma deras våld och se kopplingar till deras arabiska tillhörighet, av rädsla för att ge Front National trumfkort. Man har alltså massiva demonstrationer när Le Pen-anhängare attackerar synagogor, men överser med antijudiska dåd från ungdomar med arabisk bakgrund. Dessutom pekar Taguieff på hur den yttersta vänstern ansluter till islamisternas budskap i sin fientlighet mot USA och den propalestinska kritiken av Israel som har starka antijudiska undertoner.

Detta är några förklaringar till att antijudiska övergrepp i Frankrike håller på att banaliseras och antiisraeliska värderingar rotas i opinionen. Pierre-André Taguieff gör en inträngande och obekväm bild av det politiska klimat som i dag delvis oavsiktligt främjar franska antijudiska strömningar. Han öppnar också för den svåra frågan om hur man ska opponera sig mot israelisk politik utan att hamna i den antijudiska fällan.

Publicerad i Sveriges Radio OBS, maj 2002

Läs mer:

Les Maîtres censeurs - ny bok av Elisabeth Lévy retar upp franska intellektuella >>>