Altermodernismen - Tankar efter Tate-Triennalen och Venedigbiennalen 2009

Postmodernismen har under de senaste 25-30 åren varit en i huvudsak västerländsk strömning, ett slags resa genom den västerländska kulturen där man har upphävt hierarkier mellan olika stilar och epoker och dekonstruerat budskapen i de stora, historiska förklaringsmodellerna. I det postmodernistiska formspråket är pastisch, ironier och citat vanliga: man målar in en renässansmadonna som sexig reklamfigur eller bygger nya betonghus med ornament imiterade från den romerska antiken.

Nicolas Bourriaud menar att postmodernismen har varit en melankolisk period, där konsten har använts för att genomskåda myter och bearbeta sorgen efter ideologiernas sammanbrott, kolonialismens nederlag och bakslagen i kampen för sexuell, social och politisk jämlikhet. Konsten har inte formulerat nya kollektiva projekt. Därför ser Bourriaud något mer framåtblickande och konstruktivt i altermodernismens konstnärliga uttryck, som tar plats i nuet och formulerar nya berättelser. Det viktiga är att de ger utrymme för aktörer från alla kulturer och kontinenter. Altermodernismen saknar centrum och är flerspråkig. Konstnären betecknas som en resenär genom en värld av olikartade tecken och system, som översätts och laddas med konstnärens personliga mytologi. I översättningen mellan språk, kulturer och media ligger ett nyskapande, man breddar och fördjupar de möjliga betydelserna i ett uttryck.

Begreppet altermodernism diskuteras inte i texterna kring den nu aktuella Venedigbiennalen. Men på många sätt kan man säga att årets biennal har en altermodernistisk filosofi. Den svenske curatorn Daniel Birnbaum har givit den temat Fare Mondi, Making Worlds, alltså Skapa världar. Birnbaum menar att varje enskilt konstverk förkroppsligar en världsbild och skapar därigenom en värld. Han tror att konsten sammanflätar skilda kulturer och uttryck genom fruktbara felläsningar och översättningar som väcker nya föreställningar om vem vi är. De individuella konstnärerna formulerar sig i dag utifrån globala mönster, men till skillnad från kommersiella aktörer, som söker homogenisera och likrikta bilden av verkligheten, upprättar konsten ett sammansatt språk för det specifika och avvikande. Konsten skapar världen genom ett myller av nya mytologier och berättelser.

På utställningen tar sig detta uttryck i en rad installationer som på olika sätt reser genom tid, platser, material och medier. Kamerounkonstnären Pascale Marthine Tayou har byggt upp en afrikansk by med trä, halm och lokala gudar. Där videoprojiceras filmer från nutida storstäder och andra platser i världen. Människor lever simultant i sin avgränsade traditionella kultur och en gränslös ekonomisk och teknologisk sfär. Den sydafrikanska konstnären Moshekwa Lange har byggt ett komplett stadsnät av garn, trådar och leksaker. Det blir en tredimensionell karta av material som handlar om hur vi binder ihop oss i gemenskaper och grupper kring rörelsemönster. Svenska Nathalie Djurberg har med en rumsinstallation av lerskulpturer och animerad film omtolkat Adam och Eva-myten utifrån nutida teorier om sexualitet och kön.

Den franske konstnären Philippe Parreno ställer i en katalogtext den filosofiska frågan om skapandet av världar kanske i grunden är ett återskapande? Finns världen som sådan eller bara våra världsbilder, det vill säga våra berättelser om verkligheten? Parreno hävdar att fiktionerna och verkligheten bär upp varandra. Det skulle alltså inte finans någon objektiv, faktisk värld för konsten att bryta ner, genomskåda eller dekonstruera. Tvärtom kan den använda sig av de befintliga utsagorna, formerna och tecknen och kombinera ihop dem i nya, oförutsägbara mönster. Här anknyter han till Nicolas Bourriaud, som menar att altermodernismen gör konstnärerna till semionauter, alltså ett slags astronauter i en gränslös värld av betydelseladdade tecken och språk. I altermodernismens tidevarv blir deras berättelser och omformuleringar till bärande världsbilder. Men de samsas med ett myller av andra uttryck, i en ständigt pågående omdiktning av människan och hennes föreställningar om världen.

Publicerat i Obs, Sveriges Radio P1, 27/8 2009