Materia Prima-festivalen i Krakow – scenkonstens formspråk i centrum

Krakow är en av teater-Europas festivaltätaste städer. Det går inte en månad utan att det organiseras teaterfestival där, alla med olika inriktningar.

I föreställningen A distances – På avstånd – är scenen belamrad med prylar och en röra av rekvisita. Osynliga och synliga trådar löper kors och tvärs över rummet eller är inbyggda i möbler och objekt. I ena änden av scenen sitter en man och drar i olika trådar. Han sätter igång händelser, där tingen blir aktörer. Jean-Pierre Larroche får oss att varsebli tingens ljud, form, språk och poesi. Ett fyllt vattenglas som dras med en tråd över ett skrangligt bord blir en bild av spänd förväntan, tid och överraskning. Ett antal kökspallar, med staplar av porslinstallrikar på, ger plötsligt vika eller får ett ben undanryckt. De trasiga pallarna och allt krossat porslin utvecklas till en absurd och dramatisk scen av ett krigslandskap.

Denna objektteater, som skapas av den franska gruppen Les ateliers du spectacle, får mig att tänka på den litterära rörelsen Oulipo, som lanserades på 60-talet. Oulipo-författare ålägger sig vissa begränsningar. T ex Georges Perec, som skrev romanen Försvinna utan att använda bokstaven e. När man har formen som utgångspunkt för ett verk frigörs oväntade associationer och betydelser både för diktaren och läsaren.

Formen står i centrum för den internationella Materia Prima-festivalen i Krakow. Den organiseras av Groteska, en av Polens mest kända marionetteatrar. Festivalen inbjuder grupper som i avancerat formspråk skildrar olika lager av verklighet, dröm och fantasi. I år deltog grupper från bland annat Ryssland och Iran – och danska Hotel Pro Forma hade huvudnumret med sin multimediala mangaopera War Sum Up, som vi tidigare har berättat om i OBS.

Groteska själv deltog med en uppsättning om målaren Marc Chagall, där skådespelare, marionetter och masker samspelade ordlöst med musik och videoprojiceringar. Det tog oss in i Chagalls tyngdlösa universum av flygande djur, spelemän och förälskade människor. Men på scenen utspelades också hans biografi, placerad i ett konfliktfyllt Europa av fattigdom, judepogromer, exil och världskrig. I ett till synes estetiserat och lekfullt scenspråk tog föreställningen upp en kritik mot den historiska antisemitismen i Polen och känsliga frågor om folkets skuld. Genom dockor kan man gestalta det onämnbara och förbjudna. Det har ju också den svenska konstnären Nathalie Djurberg visat, i sina tabuöverskridande filmer med lerdockor.

Materia Prima-festivalen visade också scenkonst med den mänskliga kroppen som rörlig scenbild. Belgiska danskollektivet Mossoux-Bonté gestaltade sociala individ- och gruppbeteenden i en raffinerad föreställning, där dansarna rörde sig som i ett magnetfält. Och i en schweizisk föreställning om konstnären Giacometti var en skådespelare en talande skulptur. Regissören Frank Soehnle integrerade honom i ett drömspel med två musiker och marionetter formade som Giacomettis långa, utmärglade människofigurer. Ljud, ord, skuggspel, videoflöden och dockornas koreografi agerade i en passage mellan liv och död.

Det finns med andra ord ett gränsöverskridande i teater som diktas i sammansatta lager av sceniska element. Föreställningarna är som skulpturer: mångtydiga, ibland obegripliga – men de etablerar nya rum av verklighet och fantasi.

Sänt i Sveriges Radio P1: OBS 11/12 2012

Hemsida festivalen: www.materiaprima.pl

Ateliers du spectacle: www.ateliers-du-spectacle.org

Teatr Groteska: www.groteska.pl

Hotel Pro Forma: www.hotelproforma.dk