teaterkritik - kulturproduktion

Harold Pinter i Krapp's Last Tape av Beckett

Det kostar 80 pund (över 1000 kronor) på svarta börsen att få biljett till en av de tio föreställningar på Royal Court Theatre där Harold Pinter framför Samuel Becketts monolog Krapp’s Last Tape. Så får man också 50 minuters förtätad teater med två Nobelpristagare i en akt. Harold Pinter sitter i en rullstol på scen, inne i Becketts roll av en åldrad författare som lyssnar på band ur det förflutna och prövar sina egna minnesfragment. Men Pinter är också starkt närvarande i sin egen roll, då han diktar, reflekterar och värderar ordens legitimitet.

Pinter smakar på varje stavelse i läromästaren Becketts pjäs. Han glider fram på o:na i ”spool”, förtätar poetiskt upprepningarna i ”Moments. My moments. Her moments. (paus) The dog’s moments.” Varje ord är som skuret ur det mörker, den tystnad och det förflutna som omger mannen. Av Beckett lärde sig Pinter redan på 50-talet att i minsta detalj observera orden, vad de betyder, hur de ser ut, hur de känns fysiskt. Precis som pjäsens författare granskar Pinter osentimentalt de tillrättalagda minnen och formuleringar som skapar rollfiguren. Han skrattar rått åt det han finner patetiskt, blir rasande över dumhet, söker kontakt med vissa känslor i hopp om att bli levande på nytt, ”to BE again”, som han betonar. Att finna den rätta meningen i orden och att dikta om sig själv blir hans sätt att överleva.

När Krapps sista band hade engelsk urpremiär här på Royal Court 1958 rådde förvirring inför abstraktionen och de långa pauserna. Just dessa pauser behärskar ju Pinter till fulländning. Publiken sitter andlöst koncentrerad i tystnaden, går i samspel med Pinters utforskande blick, hans ibland hjälplösa stumhet inför tankar som suddats bort eller möjligheter som gått förlorade. Föreställningen inleds nästan parodiskt med en mycket lång tystnad – och sedan rullar Pinter prompt ut bakom scenen! Men han kommer tillbaka, och med denna intensivt laddade rollprestation skriver han ett stycke teaterhistoria, som bekräftar hans oupplösliga förbund med Samuel Beckett.

Publicerad SvD oktober 2006

Läs mer om Harold Pinter: