Hamlet - Jude Law och Donmar Warehouse i gästspel på Kronborg Slot

God karma utlovas av en ung kvinna som vid vallgraven till Kronborg står med en skylt och söker biljett till Hamlet. Hon är en av många Jude Law-fans som inte hann fram på de timmar biljetterna till sommarens sex Kronborgföreställningar såldes slut. Jude Law är ett varumärke, inom film och teater, ja även som parfymreklam här i programhäftet. Från vita duken känner vi honom främst som bortskämd, arrogant överklassyngling, ibland homosexuell dandy, och snart blir han Sherlock Holmes.

På innergården till Kronborg slott, i Michael Grandages tre och en halv timmar långa föreställning, skulle klichéerna dock aldrig räcka för att hålla publikens intresse. Här visar Jude Law som Hamlet att han är en riktigt bra skådespelare, som osentimentalt och genomträngande utforskar varje vrå av rollpartiet och gör det till sitt. Inte ett tonfall i de många monologerna lämnas åt slumpen. Hans Hamlet är intelligent, hudlös, naiv, livrädd och mycket modig. Hans kamp är inte primärt oidipal, utan snarare politisk.

Det grå- och svartklädda hovet i denna tidlöst moderna tolkning visar nämligen hur landet styrs i en medioker ämbetsmannakultur. Kevin R McNallys kung Claudius är en pragmatisk, okarismatisk Gordon Brown eller Göran Persson, som kan administration och plötsligt får chansen att fylla en plats i maktens tomrum. Ron Cooks Polonius är en väloljad spindoktor som formulerar strategier men själv döljer sig bakom andras beslut, andras ansvar. Maktens gemak är i Christopher Orams scenbild oglamorösa och mörkgrå, helt utan rekvisita.

Mot detta står Hamlets idealiserade bild av sin döde far. När faderns bleka vålnad går igen spelar Peter Eyre rollen som en tragisk hjälte, hämtad ur en annan tid. Med varm, fyllig röst utstrålar han visdom och auktoritet, han blir ett slags churchillsk landsfaderfigur, som får Hamlet att förakta de futtiga män som tagit makten. Intressant nog återkommer Peter Eyre som den äldre aktören i det besökande teatersällskapet. Även där griper han Hamlet när han i en monolog låter scenkonst och dikt bli ett med sin person. Kanske är Hamlets minne av sin döde far en sammanblandning med hans idoldyrkan för denne skådespelare?

Michael Grandage tar vara på pjäsens politiska och privata dimensioner, där Hamlets sorg och saknad efter sin far också uttrycker en längtan efter visionärt ledarskap för ett land. Moraliskt får Hamlet med sig Geraldine James sobert gestaltade Gertrude, som här gått in i ett konvenansäktenskap med Claudius. Även Polonius son Laertes (Gwilym Lee), som i den slutliga duellen ger Hamlet dödsstöten, inser vilken falskspelande ledarklass som fått Danmark att ruttna och ansluter sig helt till Hamlets civilisationskritik.

Men helt ruttet är nu inte Danmark. För när Hamlet spelas på Kronborg är publiken alltid redo att småskratta självironiskt till pjäsens många kommentarer om Danmark och danskar. Samtidigt märks det att ensemblen lyfts av den pampiga omgivningen, ett slott så fullt av egna berättelser, vålnader och historia.

Publicerad SvD augusti 2009

Läs om andra minnesvärda Hamlet-tolkningar:

• Thomas Ostermeiers Hamlet på Kronborg Slott
• Stefan Larssons Hamlet, med Jonas Karlsson, på Århus Teater
• Peter Brooks Hamlet, Bouffes du Nord i Paris
• Alexander Mørk-Eidems Hamlet på Det Kgl Teater, Köpenhamn
• Ryske Nikolai Kolyadas trashversion av Hamlet, Festival d'Automne, Paris
• Teatr Weimars Hamletdekonstruktion, Hamlet II: exit ghost, av Jörgen Dahlqvist och Kent Olofsson