teaterkritik - kulturproduktion

Artiklar

Angels in America (I) – Tony Kushners kultpjäs på Malmö stadsteater

I en av de många djuplodande monologer som bär Tony Kushners kultpjäs Angels in America resonerar rollfiguren Louis kring begreppet Amerika. Han ser det inte som en monolitisk majoritetskultur utan som en brokig mosaik av minoriteter, sammanfogad …

Läs mer

Romeo och Julia – regi av Peter Oskarson, Helsingborgs stadsteater

Mitt i den högspända scen där 14-åriga Julia söker sin pappas stöd för att slippa tvångsgifte med den groteske rikemannen Paris hejdar sig Ruben Lopez när han höjer armen för att utdela faderns rungande örfil. Hans rollfigur, Capo, som just kallat s…

Läs mer

Det svarta vattnet – Roland Schimmelpfennig, Malmö stadsteater

Efter Malmö stadsteaters stilsäkert genomförda Sverigepremiär på tyske Roland Schimmelpfennigs Det svarta vattnet funderar jag på vad som egentligen förmedlas genom den elegant uppbrutna berättarformen. Pjäsen skildrar två skilda kompisgäng i…

Läs mer

Tantalus – storslaget grekiskt maskdrama av John Barton och sir Peter Hall

MANCHESTER (SvD) Publiken möts av en ängslig varningsskylt redan vid ingången till Tantalus : ”Uppsättningen har rökeffekter, eld, fyrverkeri, stroboskopljus och nakenhet”. Men kriget då? Med Tantalus bänkar vi oss frivilligt till en våldsam mara…

Läs mer

Jon Fosses I am the Wind / Rêve d'Automne - regi Patrice Chéreau

Patrice Chéreaus uppsättning av Jon Fosses pjäs I am the wind , Jag är vinden , inleds i ett lågmält halvdunkel. Två yngre män rör sig ut i en stor grumlig pöl på scenen. Plötsligt höjer sig en plattform eller ett slags flotte ur vattnet. Det finn…

Läs mer

The Black Rider – av Wilson, Waits, Burroughs, regi Katrine Wiedemann

Det kan verka otäckt att just den 15 februari 2015 i Köpenhamn höra en scenfigur sorglöst utannonsera att ”We’re gonna blow your heads off!”. Några timmar tidigare är detta just vad som skett i två terrorattacker i staden. Men repliken ingår i prolo…

Läs mer

Scenkonstens språk essä (6) – litteratur i scenens nu

Theresa Benér publicerade under våren/sommaren 2017 en längre essä kallad Scenkonstens språk i nättidskriften Dixikon . I denna essä analyserar hon hur tre framstående scenkonstnärer i dag – Krystian Lupa , Katie Mitchell och Krzysztof Warlikow…

Läs mer

Spelman på taket – Stein/Bock, regi Orpha Phelan, Malmö Opera

Traditsye – detta expressivt mättade ord från yiddisch uttalas som en besvärjelse genom hela den känslostarka musikalen Spelman på taket . Tradition säger vi på svenska, och i detta ord ryms de regelsystem som gör oss till dem vi är och ibland får…

Läs mer

Ingmar Bergman: Fanny och Alexander - regi Emmet Feigenberg, Det Kgl Teater Köpenhamn

I den våg av internationella teateruppsättningar som nu görs av Ingmar Bergmans filmer ligger det nära till hands att se Fanny och Alexander som mest lämpad för scenen. Den är en hyllning till teaterns värld, har en tydlig dramaturgi och en del lö…

Läs mer

Hamlet – Shakespearefestivalen Kronborg 2017

I mer än 200 år har det om somrarna spelats Hamlet och Shakespeare på Kronborg slott. Prestigefulla gästspel med internationella stjärnskådespelare har fått de bevingade orden att eka mot den imposanta renässansfasaden. Årets Hamlet är en d…

Läs mer

Avignonfestivalen 2017 – sinnlig scenkonst från hela världen

Teater, det är en biljett i första klass till dödsriket – men det är en returbiljett. Så definieras scenkonsten av Olivier Py, teaterman, poet och konstnärlig ledare för Avignonfestivalen. Den sjuttioförsta upplagan av teaterfesten är i full gå…

Läs mer

Scenkonstens språk essä (5) – Krzysztof Warlikowskis Francuzi

Krzysztof Warlikowski har framhållit att det är ett slags trans att läsa Proust. Som åskådare till Francuzi hamnar man också i ett slags trans av den stämning som framkallas av ljudet/musiken, videon och koreografin. Dessa sceniska element skapar …

Läs mer

Katie Mitchell sätter upp Tjechovs Måsen på Det Kongelige i Köpenhamn

Teaterregissörer i Storbritannien verkar för det mesta utifrån devisen: att vara men inte synas. I England dominerar ju skådespelarnas och dramatikernas teater, så regissörer som vill ta medvetna grepp brukar vara illa sedda och förpassas utomlands.…

Läs mer

Fröken Julie tolkad i europeisk teater 2012 – Thomas Ostermeier, Katie Mitchell, Patrick Marber, Frédéric Fisbach och Anna Pettersson

På Strindbergs Intima Teater, där Anna Pettersson i ett virtuost solonummer agerar både regissör, skådespelare och de tre rollerna Julie, Jean och Kristin, protesterar hon ilsket i slutscenen. Varför ska Julie alltid behöva ta livet av sig? Varför i…

Läs mer

Avignonfestivalen 2013 – nya verk av Sophie Calle, Katie Mitchell och Krzysztof Warlikowski

I en säng på det anrika hotellet La Mirande, ett stenkast från påvepalatset i Avignon, ligger Sophie Calle, fotograf, bild- och installationskonstnär, numera även performer i sina egna verk. Under ett trettiotal år har Sophie Calle i tematiska insta…

Läs mer

Die Gelbe Tapete – Katie Mitchell, Schaubühne, gästspel Odéon, Paris

Den brittiska regissören Katie Mitchell är aktuell på Odéon-Théâtre de l'Europe i Paris med ett gästspel från Schaubühne, Berlin. Die Gelbe Tapete ( Den gula tapeten ) är Katie Mitchells tredje ”filmteater”-uppsättning i Tyskland på temat ensamma …

Läs mer

Atmen (Lungs) av Duncan Macmillan - regi Katie Mitchell, Schaubühne

”Andas!”. Ordet återkommer som ett mantra i pjäsen Atmen ( Lungs i engelskans original från 2011) av Duncan Macmillan. Denna korta, täta dialog mellan en man och en kvinna är koncentrerad på frågan om vad det har för individuella, sociala oc…

Läs mer

Premio Europa per il Teatro - teaterfestival med Kristian Smeds, Vesturport, Farm in the Cave, Katie Mitchell, Peter Stein m fl

Det är en vårkväll i Sankt Petersburg och den internationellt sammansatta publiken på europeiska teaterfestivalen Premio Europa sitter uppradad på en vridscen i den monumentala Baltic House-teatern. Järnridån går ner framför oss. Vi är inlåsta på sc…

Läs mer

Samtidens tomrum skildrade på Londonteatrar - Simon McBurneys Endgame samt Katie Mitchells Pains of Youth

Scenen visar ett dunkelt, oinrett, skitigt rum. Två gamlingar sitter i varsin soptunna. En haltande man hunsas runt som passopp. Hans överordnade är en blind, rullstolsbunden man, som sitter mitt i rummet. Klädd i elegant men sliten rökrock. De fyra…

Läs mer

Ny dramatik på Royal Court – Marius von Mayenburgs Feuergesicht (Fireface) och Martin Crimps The Country, våren 2000

En av teaterns svåraste uppgifter är att hos publiken skapa en genuin fysisk rädsla inför det som sker på scenen. Eftersom åskådarna enligt ett oskrivet kontrakt inte själva bör utsättas för fysiskt våld har de ofta lätt att genomskåda hot på scenen…

Läs mer