Peter Stein, Figaro och alla dessa kvinnor!
Teaterlegendaren Peter Stein gästregisserar vid 79 års ålder för första gången i Sverige, glädjande nog på Malmö Opera. Vilken bragd av Bengt Hall att i slutet av sin period som teaterchef locka en av världens stora scenkonstnärer att regissera Figaros bröllop i Malmös magnifika teaterhus!
Peter Stein, radikal, analytisk, exakt i sina läsningar av de stora klassikerna, är själva sinnebilden av ”tysk teater”, av den intellektuellt kompromisslösa regissören. Sedan han 1970 startade tysk teaters powerhouse, Schaubühne i Berlin, har hans estetik skolat generationer av skådespelare och yngre regissörer. Vår egen Staffan Valdemar Holm kan ses som en utpräglad Steinarvinge. Steins teater har genom åren utmanat normer, moden och rådande politisk konsensus, alltid med trygg förankring i de verk som satts upp. Från Orestien till Faust till Botho Strauss samtidsdramatik.
Döm då om min – inledande – förvåning när jag under Figaropremiären i går konstaterar att uppsättningen gestaltas utan någon egentlig regikommentar. Vi får en knivskarp, elegant, humoristisk förvecklingskomedi om kärlek, otrohet, lögner och beskyllningar, som fridfullt avrundas med att alla får varandra! Pojke-flicka, man-kvinna. Inga utmaningar av normer, inga politiska utspel, inga försök till sceniskt ifrågasättande av att kvinnors mål skulle vara att bli lyckligt gifta och att män söker bekräftelse i kvinnors kärlek och åtrå.
Har då Peter Stein gått och blivit en snäll farbror på äldre dar? Mitt sällskap på premiären dristade sig till den besvikna kommentaren ”gubbsjukt”.
Javisst kan det kännas förlegat att 2016 ta del av ett verk från 1786 där lyckan beskrivs just som parens återförening efter kris och dubbelspel. Danska registjärnan Elisa Kragerup, som satte upp Figaros bröllop i Köpenhamn i våras kunde inte hålla sig: Greven fick sig en rejäl näpst i slutscenen. Hans Grevinna hade fått nog av kränkningar och lämnade resolut scenen med resväska, likt en Nora!
Icke så hos Peter Stein. Vad är det då som gör hans läsning så utomordentligt intressant? Jo, att han faktiskt utan strykningar eller omsvep spelar librettot – i ljuvlig dynamik med dirigenten Evan Rogisters tajt följsamma orkester. Här får kvinnorna ta mycket plats och sjunga ut om vilka opålitliga fähundar män kan vara, medan männen – främst Greven men även Figaro – går i fällor och blottar såväl oresonlig svartsjuka som kvinnoförakt.
Denna genomarbetade Figaros bröllop förlitar sig helt enkelt på den klarsynta normkritik och genusdebatt som driver hela intrigen. Tack för det, Peter Stein!
Min eminenta kollega, Expressens operakritiker Gunilla Brodrej bojkottar uppsättningen och beklagar att Malmö Opera engagerar utländska – förvisso utmärkta – operasångare till ledande roller i så här viktiga produktioner. Varför inte svenska sångare?
Brodrejs kritik är på ett sätt befogad: det kan vara oerhört kompetensutvecklande och inspirerande för en institutionsteater att få gästregissörer av Peter Steins kaliber. Det bör man ta vara på. Å andra sidan känns kritiken lite njugg, med tanke på att vi i svensk teater (utom dans) överlag lider av brist på utländska aktörer och brist på samspel med europeisk teater. Just i opera, när den framförs på utländska originalspråk, finns möjligheten att blanda ensembler, vilket i bästa fall bryter med klichéer och stela konventioner.
En helt annan sak är att Peter Stein och hans högkvalitativa konstnärliga team (scenografen Ferdinand Wögerbauer, kostymör Anna Maria Heinreich och ljusdesigner Joachim Barth), när de nu anlitades för svenska skattemedel kunde ha engagerats att hålla workshops och möten med branschfolk i vår region. Kanske har så skett? Ta det annars som ett tips, Malmö Opera.
Till alla andra säger jag – gå och se Figaros bröllop!
Theresa Benér 13/11 2016
Foton, Figaros bröllop, Malmö Opera, Malin Arnesson
