Vår klass av Tadeusz Slobodzianek – i innovativ regi av Anja Susa, Helsingborgs stadsteater
Under 2000-talet har den nya polska dramatiken och scenkonsten ägnat sig mycket åt nationella myter och motstridiga historieskrivningar, för att belysa på vilka grunder dagens Polen kan omfatta en mångfald av religiösa, politiska och sexuella identiteter. En av de internationellt mest spelade pjäserna är Tadeusz Slobodzianeks Vår klass, som hyllats på Galeasen i Stockholm och nu sätts upp i Helsingborg av serbiska regissören Anja Suša.
I Vår klass avläser Slobodzianek genialiskt Polen från 1920-talet fram till i dag genom tio klasskamraters skilda öden och livsval. Deras liv vävs in i varandra genom skiftande lojaliteter och uppbrott. Ingen kan egentligen bortse från deras gemensamma erfarenheter, även om de agerar med olika strategier, lögner och omtolkningar, beroende på historiens konjunkturer.
Anja Suša och dramaturgen Tom W-O Silkeberg har bantat ner texten rejält, och scenografen Helga Bumsch har skapat en museisal, där artefakter i glasmontrar används i dramatiska scener. Under varje monter sitter skyltar med namn på platser för moderna massmord: Auschwitz, Himmelska fridens torg, Hiroshima, Gaza, Jedwabne…
Anja Suša isolerar och intensifierar pjäsens konflikter och konfrontationer. Gestaltningen är från första till sista stund högljudd, fysisk och effektiv, med intelligent bruk av teatraliserade objekt och gester. Alla skådespelare är tajt samkörda i rytmiskt med- och motspel.
Tragisk klimax nås under den fasansfulla pogromen 1941 då samtliga judar i byn Jedwabne av sina grannar bränns ihjäl i en lada. Då ställs Kajsa Ericssons Dora med en liten baby in i en monter. Tillsammans med den redan dödade Jakub (Tobias Borvin) bankar hon besinningslöst på glasrutan, medan Cecilia Borssén som en nutida museibesökare passerar och tittar nyfiket på montern: jaha, ännu ett folkmord, si och så många döda.
Här skruvas också den isande, skärande musikinstallationen av Igor Gostuski upp till olidlig nivå. I Anja Sušas bearbetning och rikt konstnärliga scenspråk råder inget tvivel: Polens – och Europas? – historia är en kamp mellan oförenliga övertygelser, som nationalism kontra etnisk och kulturell mångfald, eller politisk totalitarism kontra individuell frihet.
Även om föreställningen är helgjuten tycker jag att den delvis missar Slobodzianeks poäng: nämligen att historiens tragedier kanske inte skapas så mycket av raka konflikter mellan tydliga alternativ som av vår tvekan och osäkerhet, av de dubbla lojaliteter som får oss att leva i sociala gråzoner där vi undviker att ta ställning. Vår klass skildrar en icke linjär utveckling där människor oavsiktligt hamnar i situationer där de begår oförrätter mot varandra. Denna nyansering överskuggas av Anja Sušas starkt konfrontationsdrivna fokus.
Helsingborgs stadsteater
Vår klass
Text: Tadeusz Slobodzianek, övers Jarema Bielawski
Regi: Anja Suša
Scenbild, kostym: Helga Bumsch
Medv: Cecilia Borssén, Nils Dernevik, Tobias Borvin, Kajsa Ericsson m fl
Publicerad SvD 1/10 2015
Läs mer om polsk dramatik på 2000-talet:
(A)pollonia – Twenty-first-century Polish drama and texts for the stage – red Krystyna Duniec, Joanna Klass och Joanna Krakowska >>>