teaterkritik - kulturproduktion

Prins Charles känsla - Liv Strömquists seriealbum blir teater, Malmö stadsteater

Det finns flera sätt att betrakta Prins Charles känsla, bearbetad och iscensatt av Sara Giese med ensemblen på Malmö stadsteater. Å ena sidan är detta ett väloljat teatercollage om kärlek, patriarkaliska mönster och sexuell äganderätt, med skarpsinniga analyser av hur kulturellt betingade vi är i våra föreställningar om den lyckade parrelationen. Å andra sidan kan det ses som en lustfyllt gestaltad, tvärvetenskaplig föreläsning i sociologi, psykologi och kulturhistoria, med fokus på begreppet kärlek.

Fyra av skådespelarna är iförda vita ridbyxor, slanka stövlar och ljusblå skjorta, som tillåter dem att snabbt och könsneutralt gå in och ut i en mängd figurer för att illustrera olika resonemang. Karin Lithman däremot bär fotsida klänningar, för att framställa prinsessan Diana, Victoria Benedictsson och Whitney Houston. Genom hennes tre porträtt undersöks kärlek i olika tider och kostymer.

Liv Strömquists kritikerrosade seriealbum, som ligger till grund för denna uppsättning, har ett djupt allvar i sin genomlysning av kärlek som kulturell konstruktion. Med hjälp av genusforskning och sociologisk teori skärskådar hon vår tids populärkultur och ifrågasätter de värderingar som nedärvts till oss från stora döda vita män. Ronald Reagan framställs som frihetsälskande, kommunisthatande egoist tills han är ofärdig i alzheimer och helt beroende av hustrun Nancys osjälviska omsorg. Fröding, Bellman och Arne Weise utnämns till ”våra mest älskade torskar”, medan de amerikanska tv-stjärnorna Seinfeld, Ray Romano, Tim Allen och Charlie Sheen buntas ihop till ”de fyras gäng”, som förmedlar lättköpt kvinnoförakt och får svindlande programarvoden för alla skratt.

Fungerar då överföringen från serierutorna till scenen? Ja, det är naturligtvis tacksamt, intelligent stoff, med tydligt avgränsade situationer och ett skönt kollektivt samspel i snabba replikskiften. Inte minst Susanne Karlsson och Magnus Schmitz verkar också trivas med de tvära kasten och lyckas utmejsla distinkta miniporträtt.

Samtidigt kan man reflektera över att serieboken ju arbetar med tvådimensionella tuschtecknade figurer som får en komplexitet genom att målas med intellektuella teser, medan teatern utgår från tredimensionella rum och aktörer. De platta seriefigurerna får en täthet, där skådespelarna tvärtom drivs in i en förenklad, typiserad gestaltning, för att motsvara serieoriginalets slagkraft. Betraktad utifrån det perspektivet kan man säga att Prins Charles känsla optimerar seriemediets uttrycksmöjligheter, medan den snarare driver teaterkonsten mot en reducering.

Prins Charles känsla

Malmö stadsteater, Intiman

Text: Liv Strömquist, dramatisering Sara Giese

Regi: Sara Giese. Scenografi, kostym: Anna Heymowska. Medv: Susanne Karlsson, Karin Lithman, Magnus Schmitz, Lars-Göran Ragnarsson och Josefin Iziamo

Publicerad SvD 20/9 2011

Läs mer om Liv Strömquists arbete för teater:

Blod och eld – av Liv Strömquist och Ada Berger, Malmö stadsteater >>>